Frihet under ansvar

Det ska krävas noga överlägganden vid namn- och bildpublicering, och vissa beslut ska inte vara lätta att fatta. Ett fritt samhälle kräver fri media. Med det följer också ett stort ansvar. I Storbritannien tog News of the World inte sitt.

Pressen ska kunna sanera sig själv. Det är anledningen till att svenska tidningar med sina hemsidor är självreglerade i ett slags frivilligt system som står utanför det rättsliga. Det handlar alltså inte om stiftade lagar i juridisk mening. Så fungerar det svenska pressetiska systemet.

Det gör det inte i Storbritannien. Fungerar alltså. Rent formellt finns liknande regler. Den brittiska motsvarigheten till svenska Pressens opinionsnämnd (PON) är PCC – Press complaints commission. Systemet är grundläggande det samma som i Sverige. Tidningarna har sina egna regler att leva upp till, varken PON eller PCC är juridiska instanser, och pressetiken är inte reglerad enligt lag. I Sverige pågår nu en diskussion kring om PON ska utökas till en samlad Medienämnd som också innefattar public service. Samtidigt gäller naturligtvis samma juridiska regler för media som för alla andra aktörer. Tidningars ansvariga utgivare kan åtalas för ärekränkningsbrott, eller som nu i Storbritannien för telefonavlyssning.

Förra årets avlyssningsskandaler på numera nedlagda News of the World visade en tidningsorganisation som tappat alla proportioner. Ett stort antal personers telefoner avlyssnades i jakten på nyheter och polis mutades. Efter hand har det också uppdagats att premiärminister David Cameron bland andra haft nära band till Rebekah Brooks som tidigare var chef för mediemagnaten Rupert Murdochs tidningsverksamhet i landet – och som nu står inför rätta.

I veckan påbörjades rättegången mot Brooks som var chefredaktör för tidningen the Sun, systertidning till News of the World, när en mördad flickas mobilsvar avlyssnades för några år sedan. Det är bara en av de rättsliga följderna av skandalen. Men frågan är större än så. Situationen har också resulterat i en utredning som bland annat har i uppdrag att undersöka den brittiska pressens etiska standard – och som troligen kommer leda till en politisk reglering av pressen.

Brittisk media har alltid fungerat annorlunda än svensk. Tidiga namnpubliceringar och tvivelaktiga bevakningsmetoder har i mycket större utsträckning förekommit i Storbritannien. Men även för brittisk press är måttet mer än rågat. Efter avlyssningsskandalerna vill allt fler britter att media ska regleras enligt lag. Och det är egentligen inte så konstigt med tanke på vad som hänt. Men ändå oroväckande.

Att branschen ska vara självreglerad kräver att olika parter tar ansvar. De praktiska konsekvenserna för svenska tidningar att bli fällda i PON är inte så stora. Är så fallet ska en straffavgift betalas och beslutet måste publiceras på synlig plats. Det handlar inte om några höga belopp, speciellt inte för en tidning. Men med frihet följer ansvar. Fälls tidningar gång på gång blir det tydligt att det självsanerande systemet inte är så sanerande, och då kommer förändringar krävas. Däri ligger det verkliga incitamentet.

Och det är precis vad som skett i Storbritannien. Flera av de berörda tidningarnas övertramp är så stora att de inte bara bryter mot de pressetiska reglerna, utan även mot andra lagar.

Att pressen inte är reglerad enligt lag ligger inte bara i medias intresse. När det svenska pressetiska systemet skapades i början av 1900-talet var det för att hindra inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Och av den anledningen finns det kvar. När krav på regleringar har höjts har tidningar visat att man visst kan upprätthålla reglerna utan juridisk inblandning.

Därför är det viktigt att debatten i Sverige fortsätter. Det ska krävas noga överlägganden vid namn- och bildpublicering, och vissa beslut ska inte vara lätta att fatta.

Ett fritt samhälle kräver fri media. Med det följer också ett stort ansvar. I Storbritannien tog News of the World inte sitt.

Johanna Sturesson