Granskning hela vägen

Nästa sommar införs en ny myndighet för att inspektera vård och omsorgsverksamheter. Det är välkommet, inte minst sedan införandet av det viktiga vårdvalet. Men främst bör kvalitetssäkringen ligga på kommun och landsting när upphandlingar görs, skriver Johanna Sturesson.

Finns det en övertro till statlig tillsyn och inspektion? Frågan är relevant att ställa nu när Inspektionen för vård och omsorg har fått plats i höstbudgeten och ska börja arbeta nästa sommar. De områden som ligger på Socialstyrelsens bord ska vara föremål för inspektionens tillsyn. Det vill säga allt från patientsäkerhet till vårdboende. Budgeten ligger på en knapp miljard de nästkommande två åren.

Att ha en grundlig kontroll av verksamheter som drivs med skattemedel är naturligtvis nödvändigt. Inte minst sedan området för vård och omsorg öppnats upp för privata aktörer, på samma sätt som för skolor långt innan dess. På skolområdet skedde en viktig förändring senast 2008 när Skolinspektionen inrättades. Sedan dess har fler brister än tidigare kunnat visas. Säkert inte för att de blivit mer frekventa de senaste fyra åren, men snarare för att de nu lättare kan upptäckas. Och det är ju en förutsättning för att kunna lösa problem – att känna till dem. Det går inte att undgå att det finns oseriösa aktörer som vill ha en plats på marknaden, samtidigt som man bör påpeka att problem inom vård och skola knappast är begränsade till de privata alternativen.

Här är det viktigt att betona kommuners, landstings och regioners ansvar. Det finns nämligen ett omfattande sådant, det offentliga är ytterst ansvarigt för att kvalitet och standard upprätthålls i verksamheter som rör vård, omsorg och skola. Inte minst gäller detta vid upphandling när verksamheter läggs ut på entreprenad. Redan där finns verktyg i form av Lagen om valfrihet exempelvis. Den är frivillig för kommuner att införa och utrustad för att låta aktörer konkurrera med kvalitet snarare än ett lågt pris på ett annat sätt än Lagen om offentlig upphandling.

Men det finns många fall då upphandlingar skötts på ett undermåligt sätt, vilket har lett till att vissa privata aktörer har levererat otillfredsställande resultat. Helt enligt överenskommelse. Det inledande arbetet innan en aktör tar över betyder alltså mer än vad en tillsynsmyndighet rimligen kan göra.

Likväl behövs en ordentlig inspektionsverksamhet för att garantera att kvaliteten upprätthålls. Samtidigt är det viktigt att ytterligare en myndighet inte blir ett slags alibi. Antalet tillsyner får aldrig bli en siffra att gömma sig bakom, snarare än något som reellt verkar för kvalitetsförbättring.

Både skol- och vårdval är två viktiga reformer som ger medborgare en självklar rätt att antingen välja eller välja bort. Samtidigt är det naivt att sätta sin tilltro till att reformerna i sig utgör en tillräcklig kvalitetssäkring genom att de aktörer som inte ger bra resultat helt sonika väljs bort. Så enkelt är det inte. Det är ingen liten sak för en elev att byta skola eller en äldre med vårdbehov att byta boende. Men att möjligheten finns är grundläggande och visst spelar konkurrensen en viktig roll på området. På det sättet har medborgare fått en viktig makt.

En fungerande tillsynsapparat behövs. Men inte minst i det initierande stadiet ska kvalitetssäkringen göras – när en verksamhet upphandlas eller en aktör ges skoltillstånd.

Johanna Sturesson