Avfärda inte kvotering

EU-kommissionären Viviane Reding vill lagstifta för att få en jämnare könsfördelning i EU-ländernas bolagsstyrelser. Den svenska alliansregeringen är emot en sådan kvotering, nu tänker man också aktivt motarbeta EU-förslaget. Det är inte oväsentligt att det finns förebilder. Kvinnor måste också se att det finns en möjlighet att nå toppen i olika maktinstitutioner, skriver Lotta Hördin.

Kvotering är en kontroversiell fråga. Det visar sig än en gång nu när EU-kommissionären Viviane Reding vill lagstifta för att få en jämnare könsfördelning i EU-ländernas bolagsstyrelser.

Den svenska alliansregeringen är emot en sådan kvotering, och har avfärdat alla förslag i den vägen när frågan varit uppe till diskussion i Sverige. I stället har man satt sin tillit till bearbetning, upplysning och information för att få in fler kvinnor i bolagens styrelser. Men det går trögt. Enligt uppgift är fyra av fem ledamöter fortfarande män. Denna inofficiella kvotering, där män väljer män, får alltså fortsätta år efter år. Regeringens har bestämt sig: ingen kvotering.

Nu tänker man också aktivt motarbeta EU-förslaget. Men debatten förs nu delvis under täckmantel. EU ska inte bestämma i den här typen av frågor, sa EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) i radion i går morse, och hänvisade till den så kallade subsidiaritetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.

Men när Hökmark fick utveckla sitt resonemang så var det ändå motståndet i själva sakfrågan som vägde tyngst. Säg då det, i stället för att skylla på principfrågor. Nog så viktiga, men resultatet i det här fallet blir att diskussionen om kvotering riskerar att tappas bort. Och att Sverige, ett av de mer jämställda EU-länderna, motarbetar ett förslag vars syfte är att ge jämställdheten en skjuts framåt.

Kvotering kan ha sina sidor. Motståndarna lyfter gärna upp att kvinnor blir invalda på grund av sitt kön och inte efter kompetens. Något som skulle kunna upplevas som kränkande för individen.

Men det resonemanget tycks utgå från att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor. Och det är naturligtvis rent nonsens. De som kvoteras in ska förstås också ha den kompetens som efterfrågas. Men det är bara så att kvinnor inte har samma kontaktnät som män, och att de inte kommer i fråga lika ofta för just de här posterna, eftersom det oftast inte söks nya styrelseledamöter utanför de egna kretsarna. En kvotering hade ändrat på den saken.

I Norge har man redan infört kvotering. 40 procent av ledamöterna i bolagsstyrelserna ska vara kvinnor. Och nu är EU på väg att kanske göra detsamma. Men motståndet kommer alltså från Sverige!

Ett land som på andra områden insett att kampen för jämställdheten ibland behöver knuffar i rätt riktning. Se bara på pappamånaderna i föräldraförsäkringen.

Gunnar Hökmarks tycker inte att jämställdheten gynnas av att en kvotering till bolagsstyrelser. Men det är inte oväsentligt att det finns förebilder. Kvinnor måste också se att det finns en möjlighet att nå toppen i olika maktinstitutioner.

I Sverige verkar det dock vara extra svårt. Vi har ju till exempel fortfarande ännu inte haft en kvinnlig statsminister – till skillnad från alla de övriga nordiska länderna.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61