Beskattning förpliktar

Tekniken har sprungit om ordningen där medborgare betalar avgift kopplat till att ha en tv-apparat. Nu föreslår utredarna i public service-kommittén att avgiften försvinner och ersätts med skatt. Men att införa en skatt förpliktar, kraven från publiken ökar. Uppbackningen ska inte tas för given, skriver Lotta Hördin.

Låt oss med en gång slå fast att det är viktigt att värna public service. Det vill säga att det finns en radio och tv som är helt självständig, fri från reklam, statlig och politisk inblandning. Idén om att medborgarna sluter upp kring den här tanken, och är beredda att bidra ekonomiskt, är även tilltalande. Hittills har det skett via en licensavgift, på senare tid baserad på om man äger en tv-apparat. Den som har en mottagare i sitt hem måste betala en avgift.

Men tekniken har sprungit om den ordningen. Nu tittar vi på tv i datorn, mobilen eller läsplattan. Därmed har kopplingen till tv-apparaten förlorat sin betydelse. I längden blir det ohållbart att ha ett licenssystem som inte är i takt med tiden. Redan i dag struntar cirka tolv procent av de hushåll som har en mottagare att betala licens. Omräknat i pengar handlar det om en miljard kronor per år som public service-företagen går miste om. Alltså är det nödvändigt med en förändring, annars urholkas stödet för public service.

Nu föreslår utredarna i public service-kommittén att avgiften försvinner och ersätts med skatt, med samma upplägg som begravningsavgiften. Det blir en inkomstprövad skatt för alla över 18 år. Dock med ett tak, ska tilläggas. Det blir något dyrare för vissa hushåll, billigare för andra. Men staten sparar också 125 miljoner kronor varje år genom att lägga ned Radiotjänst i Kiruna. Slut med sniglar, körsång och rosor till goda licensbetalare om utredningen får som den vill.

Förslaget fick dock direkt mothugg, starkast är kritiken från Sveriges Radios avgående och tillträdande vd:ar, Mats Svegfors och Cilla Benkö. De är oroliga för att skattepengarna försvinner ut i den stora statsbudgeten och att pengatilldelning via budgetar kan riskera oberoendet. Även SVT:s vd Eva Hamilton har uttryckt farhågor i den riktningen.

På den punkten verkar de, enligt utredarna, inte behöva oroa sig. I förslaget sägs att pengarna från tv-skatten ska öronmärkas för just public service, och inte bli en del av den vanliga budgetprocessen. Det är viktigt att det också verkligen blir så, detta måste det ges garantier för. Men att införa en skatt förpliktar, kraven från publiken ökar.

Och de som säger sig varken titta på SVT eller lyssna på SR, de måste skatta i alla fall. Men det finns en orättvisa även i dag när en del struntar i att betala licensen men ändå tar del av public service-utbudet.

Då är vi tillbaka där vi började, den gemensamma uppslutningen kring behovet av en fri och oberoende radio och tv. Hur värnas den bäst i det så förändrade medielandskapet? Och hur förhåller man sig till konkurrerande etermedia? Hur förvaltas den uppbackning från allmänheten som nästan tas för given?

Ja, inte genom att SVT inte längre till exempel är kanalen som sänder från OS, som blir fallet redan under vinter-OS om två år och i Rio 2016. Stora publika händelser förväntar sig förmodligen många tittar att kunna se utan ständiga reklamavbrott.

Det är en aspekt att väga in när public service framtida ställning hos tittarna diskuteras, särskilt om publiken ska börja betala skatt för programmen.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61