Naturskydd med reservation

Det bildas ständigt nya reservat för att det finns ett politiskt mål om att stärka naturskyddet. Men kostnader för skötseln måste vägas in, skriver Lotta Hördin.

När det gäller de svenska naturreservaten verkar den ena handen inte veta vad den andra gör.

Det bildas ständigt nya reservat för att det finns ett politiskt mål om att stärka naturskyddet. Men samtidigt saknas pengar för att sköta dem. Anslagen från staten till länsstyrelserna har inte utökats i samma takt som antalet reservat. Den biten glömde beslutsfattarna uppenbarligen bort.

I Skåne har förfallet på sina håll gått så långt att det faktiskt hotar de arter som ett reservat var tänkt att skydda. Så är det i Allerums mosse utanför Helsingborg. Där bildades ett naturreservat bland annat för att garantera sumpviolens fortlevnad. Men på grund av utebliven skötsel minskar blomman nu i antal, kunde tidningen berätta häromdagen.

Och så här ser det ut i hela landet. De skyddade områdena blir fler men det finns inte tillräckligt med resurser för att sköta dem. Det är naturligtvis inte acceptabelt.

Det kan se fint ut på pappret med många naturreservat men i verkligheten är bilden en annan. Marker som växer igen, stängsel och spångar som är trasiga.

Naturvårdsverket utlovar nu en ny strategi. Den handlar inte om mer pengar, utan om att lägga skötseln på en lämplig nivå.

Det låter som en riktig budgetvariant.

Det vore klädsamt att från statens sida granska de satta målen och ställa sig frågan om de verkligen är realistiska. Och då måste kostnader för skötseln vägas in.

Om inte, riskerar hela tanken med naturreservat att urholkas.

Lotta Hördin