Utbildning som öppnar dörrar

Mot bakgrund av att nyanlända elever har allt svårare att klara sig i grundskolan är det logiskt att regeringen nu väljer att budgetera drygt 400 miljoner kronor för att stärka deras förutsättningar. Utbildning och integration måste gå hand i hand, därför borde skolor verka som en dörröppnare mot samhället, skriver Johanna Sturesson.

Skolan är en viktig nyckel till integration. Den är en stor del av nyanlända barns vardag och kan verka som en integrerande kraft. Eller vara precis motsatsen. Risken för det syns i skolor som blir allt mer segregerade.

Att svenska skolors resultat är undermåliga och att allt fler niondeklassare slutar grundskolan utan tillräckliga betyg för gymnasiet har många förklaringar. En av dem är att nyanlända barn i genomsnitt är äldre när de kommer till Sverige och att fler därför har färre år i svensk grundskola. En annan är att allt fler nyanlända kommer från exempelvis Somalia och Afghanistan, länder där det inte finns stabila utbildningssystem. Det sätter press på många skolor. En press som ökar när resursstarka föräldrar väljer att flytta sina barn från skolor som får sämre resultat och förutsättningar på grund av fler elever som behöver extra stöd.

Mot bakgrund av detta är det logiskt att regeringen nu väljer att budgetera drygt 400 miljoner kronor över en fyraårsperiod för att stärka just nyanlända barns förutsättningar i skolan. Pengarna ska bland annat ge nyanlända fler lektioner i veckan och stöd till lärare och rektorer för att bättre kunna hjälpa elever som inte har svenska som modersmål. Dessutom avsätts en del för att informera om det fria skolvalet på fler språk, något som kan hjälpa upp den skeva fördelning som har uppstått med elevers utökade rätt att välja.

Resurser är inte oväsentliga i sammanhanget. Enligt en undersökning som Lärarnas riksförbund släppte i våras ökar klyftorna mellan starkt och svagt presterande elever. Studien visade att skolan på många håll inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag – det vill säga att se till att alla elever får samma förutsättningar att klara av skolan oavsett bakgrund. Samtidigt visade några kommuner med sämre förutsättningar, som lägre utbildningsbakgrund hos många föräldrar, ändå på goda resultat. Gemensamt för dessa var att man satsat resurser för att uppnå målen. Brist på medel är alldeles uppenbart en av anledningarna till att vissa skolor klarar sig sämre än andra. Det kompensatoriska uppdraget är omöjligt att fullfölja utan tillräckligt med pengar. Därför är centralt stöd i form av statliga budgetanslag välkommet. Men alla svar finns inte där.

När det kommer till stora områden som integration räcker det inte med enskilda insatser eller snäva program. För att få människor att bli en del av ett samhälle krävs att många aktörer verkar tillsammans på bred front. Just så kan skolan spela en stor roll genom att öppna dörrar mot samhället.

Utbildning och integration måste gå hand i hand. Det går inte att förvänta sig goda studieresultat av barn som står utan kontakt med det svenska samhället. Lärare ska vara just lärare, men organisatoriskt borde skolor kunna erbjuda elever som är nya i Sverige hjälp till fritidsaktiviteter och verksamheter som blir integrerande och sätter barnen i fler sammanhang. Det skulle leverera nog så goda resultat som utökade utbildningstimmar.

Johanna Sturesson