Äta rätt inte lätt

Fetma och övervikt ökar i Sverige, nu efterlyser Livsmedelsverket en nationell strategi. Förutsättningarna för att äta rätt kan och bör göras bättre, men samtidigt måste det personliga ansvaret betonas, skriver Johanna Sturesson.

Det finns tydligt stora vinster i att fler äter rätt. Risken för hjärt-kärlsjukdomar, typ 2 diabetes och vissa former av cancer kan minska drastiskt till följd av goda matvanor. Men utvecklingen i Sverige visar inte på förbättring. Tvärtom, konstaterar Livsmedelsverket i en studie som presenterades i går. Övervikt och fetma ökar, många äter för mycket salt, mättat fett och socker. Samtidigt som många får i sig för lite frukt, grönt och fisk. Enligt Folkhälsoinstitutet uppgår direkta kostnader för sjukvård relaterat till dåliga matvanor till 3,9 miljarder kronor. Per år.

Problemen kräver åtgärd, rimligen. Så vad är då svaret? Nationell strategi, säger Livsmedelsverket. Det något diffusa begreppet konkretiserades på gårdagens DN Debatt med att det ska bli lättare att hitta nyttig mat i butiker, vården ska ge stöd och motivation till ändrade levnadsvanor – kort sagt ska olika aktörer arbeta för att hjälpa människor göra nyttiga val. Det är måhända ingen dum idé. Men det är lätt att ha en övertro till den typen av lösningar.

Stort har informationsflödet kring mat och hälsa varit de senaste åren. Matprogram på tv, en oändlig flora av kokböcker och kampanjer har väl knappast undgått någon. Men så är det heller inte bristen på information som ställer till det. För de flesta handlar problemen inte om otillräcklig kunskap, snarare då om stress och tidsbrist i kombination med vårt nya substantiv vardagslyx, behov av att belöna eller trösta sig själv till exempel.

Frågan handlar mycket om personligt ansvar. Förutsättningarna för att köpa nyttiga varor, få stöd och hjälp att äta rätt är goda i Sverige. Och säkert kan de göras bättre. Socialminister Göran Hägglund (KD) har utlovat att samla olika aktörer till samtal under hösten. Som ansvarig minister är han klart intresserad av att se en förändring i utvecklingen. Men oavsett vad som görs är det omöjligt att komma från individens egna roll.

Samtidigt finns en tydlig socioekonomisk faktor, enligt Livsmedelsverket. Låginkomsttagare äter i regel mindre grönsaker och mer godis och snacks. Här gäller det att göra vad som är möjligt för de barn som drabbas av det. Och inte ge upp i att erbjuda stöd till de som behöver. Det är inte omöjligt att äta hälsosamt till låga kostnader, men det är rimligen en större utmaning och kräver mer tid och planering. Att ha en låg inkomst behöver inte vara ett hinder, men är det alldeles uppenbarligen för många som av olika anledningar befinner sig i situationer som är svåra att ta sig ur.

I allt detta spelar skola och sjukvård en stor roll. Att utreda ekonomiska incitament, som en momssänkning på frukt och grönt, skulle också kunna vara en del av ett sådant arbete.

Det är till syvende och sist upp till var och en att ta del av de förutsättningar som ges, men samtidigt måste det offentliga göra vad som är möjligt för att vända utvecklingen.

Johanna Sturesson