Val och tal på amerikanska

Denna blandning av religiösa associationer, ödmjukhet, självförhävelse, storstilade löften och känslosamhet är viktiga delar i amerikansk politisk retorik. I Sverige är det annorlunda, väljarna vill se handling efter orden och medierna jagar den som ger löften utan att uppfylla dem, skriver Sven-Åke Olofsson.

"Sverige, jag sa aldrig att denna resa skulle bli lätt och jag ska inte lova det nu. Ja, vår väg är hårdare men den leder till en bättre plats. Ja, vägen är längre, men vi reser tillsammans. Vi vänder inte om. Vi lämnar ingen efter oss. Vi drar upp varandra. Vi hämtar styrka från våra segrar och vi lär av våra misstag, men vi håller blicken fäst på den avlägsna horisonten, väl vetande att försynen är med oss... Gud välsigne er. Gud välsigne Sverige."

Skulle orden ha legat väl i Fredrik Reinfeldts eller Stefan Löfvens mun i ett valtal? Självfallet inte. Men denna blandning av religiösa associationer, ödmjukhet, självförhävelse, storstilade löften och känslosamhet är viktiga delar i amerikansk politisk retorik. I Sverige skulle tal av den här typen falla platt till marken och ständigt locka fram en jämförelse mellan verklighet och vackra ord. Men så talade president Barack Obama härom veckan om sin vision för USA när han samlade styrkorna för ett nytt anlopp mot presidentämbetet.

När det nu drar ihop sig till presidentval i USA var det ingen slump att ledande partiföreträdare som Urban Ahlin (S) och Per Schlingmann (M) befann sig på demokraternas konvent i Charlotte, North Carolina, för att lyssna till Michelle Obama, Bill Clinton och naturligtvis Barack Obama själv. Andra intressenter var Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson. Den amerikanska politikens former och budskap studeras intensivt inför den svenska valrörelsen 2014. Och förmodligen lockas såväl skräms svenska politiker av den känslosamma vältaligheten som inte minst Michelle Obama och Bill Clinton presterade. Presidenten själv nådde för en gång skulle inte lika högt.

Några svenska politiker har med dåligt resultat försökt kopiera amerikanska kampanjmetoder. Moderatledaren Yngve Holmberg skulle till exempel bli en svensk Kennedy. Misslyckandet blev pinsamt och Holmberg försvann snart från den politiska scenen, till diplomatjobb i USA ironiskt nog.

Kanske är det annorlunda när nu Barack Obama gör ett försök att bli återvald. Svenska partier förenas i en positiv syn på presidenten. Och det vore konstigt om de inte som så många andra bländas av de tal som kretsen kring Obama levererar.

Men Moderaternas partisekreterare Kent Persson är på sin vakt. Visst var det briljant, men...

–Det är väldigt mycket retorik och inte så mycket konkreta svar på vad man vill göra.

Svenska folket är naturligtvis inte immunt mot skickliga talare. Men väljarna vill se handling efter orden och medierna jagar den som ger löften utan att uppfylla dem. I amerikansk politik är det i viss mån annorlunda. Det går som Obama gör nu att vädja om förtroende en gång till eftersom motståndet mot förändring varit så stort eller att verkligheten kortsiktigt var starkare än politiken. Och i USA beundrar man mer den som vägrar ge upp.

Förmodligen är det främst en sak som socialdemokrater och moderater vill importera till Sverige från det amerikanska kampanjarbetet. Det finns en tradition för frivilligt arbete i valrörelserna som är tilltalande och imponerande. Svenska valrörelser är sega och tunga på det här området dithän att man nästan generar sig för att personligen störa människor med budskapen.

Ord är mäktiga men de har den egenheten att de kan få rakt motsatt effekt om de inte rår på verkligheten. Obama försöker nu tala ännu mer väl än när orden bar honom till presidentämbetet första gången. Det kan mycket väl lyckas en andra gång, förhoppningsvis blir det så med tanke på alternativet. Men det ligger kanske något vist i att det bara går att bli återvald en gång. En tredje gång hade kanske bara orden studsat på väljarna även i USA och de hade insett att deras förtroende köpts för billigt.

Sven-Åke Olofsson
sven-ake.olofsson@hd.se