Innestället som är ute

Facebook har blivit en sajt som befolkas av föräldrar och farföräldrar, en sajt där ingen köper något och en sajt som inte längre är trendig, skriver Elisabeth Braw som ser något positivt i att Facebook är på väg ut.

Räck upp handen om du någonsin klickat på en Facebook-annons. Tänkte väl det. Jag är ingen börsmäklare, men till och med jag kunde förutsäga att Facebook inte är värt en miljard dollar.

Och en miljard dollar var bara början, sade proffsen. Facebook hjälpte till att fälla arabiska diktatorer. Föräldrar och farföräldrar använder Facebook. Med sådan makt var nätverket en oemotståndlig investering.

Att ha användare i hela världen är väl bra för ett företag? Inte för företag som Facebook, vars identitet är att vara coolt. För ett antal år sedan skrev jag på denna sida om en ny sajt som amerikanska studenter blivit besatta av. Det var Facebook. Senare, när även svenskar börjat använda den, fick jag veta att min krönika var första gången Facebook omnämnts I svensk press. Då var det som att vara först att ha rapporterat om Berlinmurens fall. Nästan I alla fall.

Men som sagt, nu är alla på Facebook – inte bara hippa studenter. Och enligt en ny undersökning kan bara 12 procent av användarna tänka sig att klicka på en annons. Kort sagt: Facebook har blivit en sajt som befolkas av föräldrar och farföräldrar, en sajt där ingen köper något och en sajt som inte längre är trendig. Dessutom har användarna tröttnat på att lägga upp kommentarer. En liten andel eldsjälar skriver dagligen. Inte konstigt att Peter Thiel, den tyske Silicon Valley-gurun som var Facebooks förste investerare, har sålt sina aktier.

I ett viktigt tal denna vecka förklarade Mark Zuckerberg, en av grundarna, hur han tänker få Facebook att tjäna pengar. Mobiltelefoner ska bli företagets räddning, förkunnade den unge mångmiljardären.

Men Facebook är på väg ut. Nog kommer vi – i synnerhet alla semesterfirare och de som har fina barn- och barnbarnsbilder att visa för vännerna – att fortsätta använda sajten, precis som folk fortsätter att använda Yahoo, 1990-talets hippaste företag. Men det där energiska tankeutbytet som skulle äga rum på Facebook? Tynande, om det någonsin fanns.

Sanningen är, som vi har insett, att alla vänner vi har på Facebook inte är riktiga vänner. Den brittiske forskaren Robin Dunbar hade rätt när han sade att en person bara kan ha 150 sanna vänner. Sant tankeutbyte äger inte rum på Facebook. Facebook har blivit ett ytlighetens forum, en ekokammare – ett tidsslöseri. Bäst fungerar den som ett slags telefonkatalog.

Och det är bra. Överdriver jag om jag hävdar att internetdiskussioner är farliga? Tänk på var extremister som Anders Behring Breivik får sin inspiration: just det, på internetforum där de bara "diskuterar" med liktänkande. Förvisso är Facebook inte något extremistforum, men eftersom det inte leder till genuin diskussion uppstår inget sant tankeutbyte.

Så, fira hösten med dina riktiga vänner. Gå och drick kaffe, eller varför inte öl, och prata om något viktigt, vilket kommer att belönas med mer än en tumme upp. De där familjefotona kan ju ändå pryda Facebooks timeline. Och förresten, när det gäller Facebook har vi vanliga vunnit ännu en seger mot de mäktiga: vi har visat investmentbankerna som vet bäst.

Elisabeth Braw
elisabeth.braw@gmail.com