Från bromskloss till optimist

Nu måste Anders Borg ha räknat rätt. För man får hoppas att ansvarstagandet sträcker sig längre än till enbart fram till valet 2014. Jovisst, Borg är också politiker, men även om partikollegorna trycker på, så måste han sätta ansvarstagandet i första hand. Det förväntas av en finansminister, skriver Lotta Hördin inför dagens presentation av regeringens budget.

I dag klockan åtta på morgonen kan journalister som beger sig till finansdepartementets bibliotek i Stockholm förse sig med både kaffe och smörgås samt ett exemplar av regeringens budgetproposition. Handlingen är till stora delar redan avslöjad, men gissningsvis kommer trängseln ändå att bli stor. Sedan kommer fotograferna att ta de traditionella bilderna på en finansminister som vid lunchtid vandrar från departementet till riksdagen för att lämna över den nådiga luntan. Därefter blir det debatt i kammaren.

Anders Borg lägger nu fram sin sjunde budgetproposition. Han har hunnit bli ordentligt varm i kläderna och har med åren fått en framtoning av en ansvarstagande finansminister. Inte sällan ger även motståndarna honom rätt. När socialdemokraternas Magdalena Andersson ombeds att kommentera finansministern håller hon ganska ofta med, åtminstone inledningsvis. Men så är de ju också ekonomer båda två, och som sådana har de hel del gemensamt.

Borg har också gjort sig ett namn utomlands. Det starka ekonomiska läget i Sverige har lett till omvärldens respekt och nyfikenhet. Förra året utsåg tidningen Financial Times Borg till EU:s främste finansminister. Själv påpekar han ofta, liksom Fredrik Reinfeldt i riksdagen i tisdags, att Sverige redan infört det som många andra länder nu håller på med; skapandet av ett finanspolitiskt ramverk, överskottsmål och utgiftstak. Vi har ett försprång, jämfört med andra länder.

Men detta är frukter från 1990-talets budgetsanering som alliansregeringen nu kan skörda. Då lade Socialdemokraterna, till viss del med hjälp av Centerpartiet, på plats ett regelverk som tjänade Sverige väl genom den akuta finanskrisen 2008.

Som så många andra finansministrar harAnders Borg hållit ganska hårt i pengarna, även under de senaste åren, som statsfinansiellt beskrivits som goda. Men Borg har fortsatt att ha foten på bromsen, och hänvisat till problemen i euroländerna.

Han borde ha lättat på foten för länge sen, anser kritikerna. Den kören har blivit högljuddare allt eftersom tiden gått. I somras hände det så plötsligt något. I Almedalen antydde finansministern att det nog skulle finnas ett reformutrymme i höstens budget. Och så blev det. Många miljarder ska nu gå till investeringar och satsningar på en lång rad områden. Att göra satsningar i infrastruktur och forskning är viktigt och nödvändigt, och ska göras när det finns tillräckligt med pengar i kassan. Det är att tänka långsiktigt, att ta ansvar.

Men det finns de som också hyser farhågor för att finansministern nu blivit alltför optimistisk. "Var finns alla dessa pengar?" undrade journalisten Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet.

Därför måste Anders Borg ha räknat rätt. För man får hoppas att ansvarstagandet sträcker sig längre än enbart fram till valet 2014. Jovisst, Borg är också politiker, men även om partikollegorna trycker på, så måste han sätta ansvarstagandet i första hand. Det förväntas av en finansminister.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61