Skånetrafiken siktar högt

Att få en bekväm bilförare att i stället börja åka överfulla tåg som inte kommer fram i tid lär bli en tämligen tuff uppgift.

Nya kunder är alltid bra. Ja, om man som företag har byggt för expansion vill säga. Annars riskerar ett ökat tryck i värsta fall att spåra ur ordentligt.

Det är lätt att börja fundera så när man läser om Skånetrafikens nya satsning för att få just nya kunder. I många tusen skånska brevlådor har det på sistone landat röda, käcka kuvert om en möjlighet att få ansöka om ett gratis pendlarkort. Totalt ska 200 000 bilägare ha fått erbjudandet som går ut på att prova på kollektivtrafikslivet i stället för att ta bilen till jobbet under två veckor. Behjärtansvärt. Eller ja, självbevarelsedrift är också ett ord man kan anknyta till jippot. Skånetrafiken hoppas enligt egen utsago på 30 000 nya pendlare. Och det låter ju fantastiskt.

Men så kommer vi tillbaka till det här med hållbarhet. Som van pendlare vågar jag mig på det försiktiga konstaterandet att skånsk kollektivtrafik långtifrån alltid levererar på topp. Många timmar har jag spenderat på Malmös, Skurups, Lunds och Helsingborgs perronger. För att nämna ett urval. Min beskärda del av väntande på tåg som sitter fast på roliga sträckor som Oxie – Svedala eller Stehag – Höör har jag också fått. Många gånger utan den minsta information och inte alldeles sällan med personal lika ovetande som utskällda. Snökaos, lövhalka, nedfallna ledningar och signalfel. Kärt barn har många namn – tågförseningar har ännu fler.

Så frågan är vad som kommer att hända om Skånetrafiken nu når sitt mål och får 30 000 nya pendlare i två veckor – en del av dem ska helst vilja fortsätta med det även efter gratisperioden. Kommer de att mötas av ett pålitligt transportsätt som tar dem dit de vill på utsatt tid? Risken är att det inte alls är vad som väntar. Redan är många avgångar fulla, vagnsbrist, heter det då. Dessutom kan jag nämna ett antal förseningar till och från jobbet bara under sommaren. Att få en bekväm bilförare att i stället börja åka överfulla tåg som inte kommer fram i tid lär vara en tämligen tuff uppgift. Kanske får då satsningen snarare en avskräckande än lockande effekt.

Naturligtvis hamnar tåg- och busspendlare i situationer som Skånetrafiken inte rår över. Som tragiska påkörningar och olyckor. Men en hel del av gångerna beror förseningarna helt enkelt på att infrastrukturen inte fungerar som den ska. Underhållet är eftersatt och på flera vältrafikerade sträckor finns för få spår. Som så många andra gånger handlar det om resurser.

Nu har regeringen i sin budgetproposition utlovat flera satsningar på infrastruktur på olika håll. Även om den typen av initiativ inte kommer ha effekt i det närmaste är det ändå så problemen långsiktigt måste lösas. Vi har en situation i dag på grund av att vissa åtgärder inte vidtogs för ett antal år sedan. Att fortsätta ignorera sådana gör knappast kollektivtrafikens framtida utmaningar mindre.

Men det finns mer att göra som även har kortsiktiga effekter. Det handlar om att prioritera säkerhet ombord på tågen och på perronger, då är det fel att som nu dra ner på personal till en nivå där man inte kan garantera service och hjälp. Att ge information är också en åtgärd som inte kan vara särskilt dyr men som skulle förenkla för många pendlare och även motverka en hel del frustration. Här håller Region Skåne själva i pengarna.

Genom att också göra de mindre förändringarna går det att komma längre. Det finns ett regionalt politiskt ansvar. För alla vinner vi på att fler tar sig fram kollektivt. Men det kommer inte hända om det inte blir mer attraktivt att ställa bilen till förmån för tåget. Det är inget ens världens käckaste röda kuvert med gratiserbjudande rår på.

Johanna Sturesson