Centerns förlorade identitet

I dag är det ett år sedan Annie Lööf valdes till partiledare för Centern. Men något lyft i opinionen blev det inte, tvärtom. Ingrid Runsten skriver om ett parti vars problem går djupare än till ledarfrågan.

Centerpartiet sitter på viktiga poster i regeringen. Annie Lööf är näringsminister, Lena Ek är miljöminister, Anna-Karin Hatt ansvarar för energifrågorna och Eskil Erlandsson för jordbruksfrågorna. Det är inte dåligt och så har det varit i nästan ett år. Det borde vara en plattform för en profilerad grön politik, partiet borde förknippas med långsiktigt hållbar tillväxt och med en progressiv klimatpolitik.

Men så är det inte riktigt. Istället är det utspel om sänkta ungdomslöner och försök till uppluckring av trygghetslagstiftning på arbetsmarknadensom stått i centrum. Det är förslag som gör att partiet kan misstänkas för att vilja profilera sig som ett alternativ till höger om Moderaterna.

Där ligger Centerns problem. Det kunde vara ett grönt borgerligt parti, med rötter i myllan. Det uppfattas som något annat, ingen vet riktigt vad, och opinionsstödet är därefter. Under fyra procent i flera mätningar på senare tid, riktiga skräcksiffror även om de flesta centerpartister åtminstone utåt verkar ta det ganska lugnt och poängterar att det är valresultatet 2014 som räknas.

I dag är det precis ett år sedan Centern fick en ny partiledare. Annie Lööf valdes i en öppen process och med ett brett stöd. Det är nog också skälet till att hon fortfarande verkar ha ett ganska stort stöd. En rundringning som radions P1-morgon gjorde för några dagar sedan visar på just det. Där efterlyser flera centerpartister en mer socialliberal profil, de är uppenbarligen bekymrade över högersvängen. Men märkligt nog talas det inte om den gröna profilen.

Det är bra att man sluter upp bakom partiledaren, att man inte försöker lägga över hela bördan av partiets problem på Annie Lööf. Det vore orimligt efter bara ett år. Dessutom vore det ett misstag att göra en sådan förenkling. Flera centerpartister hänvisar till att det pågår ett internt idéarbete. Det vill nog till att man gör det ordentligt och grundligt. Och att man bestämmer sig för vilket parti man vill att Centern ska vara. Vet man det inte internt blir det helt omöjligt att kommunicera det till väljarna.

Partisekreterare Micael Arthursson sa i en intervju nyligen i Aftonbladet att Centern ska förknippas med "långsiktig hållbarhet". Det låter ju bra, men den strategin måste förses med konkret innehåll. Annie Lööf har en tuff arbetsbörda som näringsminister och partiledare. Det är beklagligt att tunga politiker som Lena Ek och Anna-Karin Hatt inte syns mer utåt. Näringsutveckling och företagande, miljö-, klimat- och energipolitik, den kombinationen borde kunna ge konkret innehåll åt begreppet "långsiktig hållbarhet."

Maud Olofsson skrev, uppenbarligen under stor vånda, under regeringens energiöverenskommelsen som öppnade möjligheten för ny kärnkraft när gamla reaktorer tjänat ut. Det gjorde hon med motiveringen att det samtidigt var en storsatsning på förnybar energi. Den satsningen borde synas mycket mer.

Ingrid Runsten
ingrid.runsten@hd.se 042-489 90 25