Det står inte och faller med språket

Det nordiska samarbetet står inte och faller med språket. Vi har så mycket annat att luta oss mot. Välfärdsmodellen, till exempel. Vi har en lång historia av fri rörlighet mellan våra länder. Det är fortfarande mycket mer som förenar än som splittrar. Och det är något att ta vara på och förvalta, utveckla och dra fördel av, inte minst i ett internationellt sammanhang, skriver Lotta Hördin apropå bokmässan i Göteborg, som öppnar på torsdag, och som i år har Norden som tema.

På den nordiska journalistkursen i Århus för några år sedan lanserades "blandinaviska" som ett slags esperanto för deltagarna. En blandning av de tre skandinaviska språken, danska, svenska och norska, förväntades även islänningar och finsktalande finländare förstå. Men det visade sig inte vara så lätt som kursarrangören inbillade sig. Och bättre blev det ju inte när det anlände föreläsare från olika nordiska länder som erbjöd sig att tala engelska – för det gjorde de alltid när de träffade nordiska kollegor. Nej, det uppstod en språkförbistring bland kursdeltagarna och den där blandinaviskan fungerade inte som det var tänkt.

Så hur viktigt är då en språkgemenskap för det nordiska samarbetet?

Lagom till bokmässan i Göteborg, som öppnar på torsdag, och i år har Norden som tema kommer en liten språkpublikation utgiven av Nordiska rådet. Den heter "Talar Norden med kluven tunga" och i den intervjuas en rad personer från Norden om språkets betydelse för den nordiska gemenskapen. Den danska drottningen Margrethe tycker det är ett misslyckande när det används engelska i kontakterna mellan de nordiska länderna. Den förre finske presidenten Martti Ahtisaari avfärdar den så infekterade debatten om svenskans ställning i Finland med att landet nu en gång är tvåspråkigt enligt grundlagen, och lagar ska respekteras.

Men tv-personligheter som Fredrik Lindström och Fredrik Skavlan har en mindre sträng inställning. "En nordisk språkgemenskap som på något sätt är inkvoterad är värdelös. Den kan bara komma som ett resultat av att vi verkligen söker samarbete med varandra – och har något att vinna", säger Lindström. Skavlan, som kör en tvåspråkig talkshow, slår ett slag för svorskan, blandningen av svenska och norska. Vi måste, enligt honom, anpassa språken. Samtidigt säger han att "vi kan glömma nordiskt samarbete om vi motarbetar engelskan".

Augur Hauksdottir, direktören för ett språkinstitut på Island, som bär den förra presidenten Vigdis Finnbogadottirs namn, jämför med EU där man betonar alla medlemsländers rätt att få agera på sitt eget språk. En förebild, tycker hon.

Intressanta inblickar i den nordiska språkgemenskapen. I en vardag där de isländska skolbarnen fortfarande har danska på schemat, liksom finsktalande finländare måste läsa svenska. Medan danskar och svenskar verkar få allt svårare för att förstå varandra.

Men språket är en sak, och det spretar, det bara är så, och inget konstigt med det, det utvecklas och hittar nya vägar, och att engelskan används behöver ju inte hota den nordiska identiteten. Nej, det nordiska samarbetet står inte och faller med det. Vi har så mycket annat att luta oss mot. Välfärdsmodellen, till exempel. Vi har en lång historia av fri rörlighet mellan våra länder.

Det är fortfarande mycket mer som förenar än som splittrar. Och det är något att ta vara på och förvalta, utveckla och dra fördel av, inte minst i ett internationellt sammanhang.

Så oavsett vilket språk vi väljer, det är bra att det nordiska lyfts, som nu på bokmässan i Göteborg.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61