Nyckel till integration

Höga trösklar till arbetsmarknaden för utrikes födda beror delvis på diskriminering. Att komma till rätta med den problematiken är en naturlig nyckel till integration. Här är det viktigt att göra arbetsgivare medvetna om det faktum att diskriminering verkligen är så utbredd, skriver Johanna Sturesson.

Sverige har i jämförelse med andra EU-länder en av de högsta trösklarna till arbetsmarknaden för nyanlända och i synnerhet invandrare som kommer från länder utanför EU. Det är ingen hemlighet. Men det är en enorm utmaning – däremot inte på något sätt omöjlig att klara av.

Det är också något som lyfts fram i den rapport om rasism i Sverige som Europarådet nyligen släppt. Det är den fjärde rapporten, den senaste kom 2005, och undersöker flera olika områden. Det gäller utbildning, boendesegregation, möjlighet till familjeåterförening och sjukvård för papperslösa, för att nämna några exempel.

Visst har Sverige bättrat på resultaten sedan den senaste undersökningen, menar Europarådet, och lyfter bland annat etableringsreformen och den nya diskrimineringslagstiftningen. Det är rätt, försök görs ständigt för att förbättra situationen.

Men flera utmaningar kvarstår.

Ett av de problem som lyfts är diskrimineringen på arbetsmarknaden. För den finns och påverkar de stora skillnaderna i sysselsättning mellan utlandsfödda och personer födda i Sverige. Arbetsgivare inom många yrkeskategorier diskriminerar i anställningsförfaranden – det har konstaterats i flera studier och undersökningar. Men genom att höja medvetandet hos arbetsgivare, att denna skillnad faktiskt förekommer, går det att nå förändring.

Diskrimineringen har kunnat visas genom så kallade fältstudier där fiktiva jobbansökningar skickats till utlysta tjänster. När tankesmedjan Fores förra året gjorde en sådan var det typiskt svenska och arabiska namn som användes på ansökningarna – med lika meriter. Resultatet visade att 29 procent av de med svenska namn kallades till intervju medan bara 20 procent av de med arabiska namn fick en chans. Det är en signifikant säkerställd skillnad. Och en allvarlig sådan.

Att komma till rätta med sysselsättningen hos nyanlända och invandrare är en naturlig nyckel till integration. Diskrimineringen är inte ensamt förklaringen, men den finns där och konstateras alltså inte bara av Europarådet.

Det finns på området mycket att göra för att rätta till problematiken. Går det att komma åt diskrimineringen går det också att, iallafall delvis, komma åt den negativa trenden och de stora skillnaderna. Här är det viktigt att göra arbetsgivare medvetna om det faktum att diskriminering verkligen är så utbredd.

Att avidentifiera ansökningar och göra dem anonyma har provats, men med det enda resultatet att diskrimineringen sköts upp i förfarandet. Fler kallades till intervju – men fler fick inte jobb för det. Vad som behövs är i stället attitydförändringar hos arbetsgivarna.

Det skulle kunna ske genom att myndigheter regelbundet gör den typ av fältstudier som kan visa på diskriminering inom olika branscher. Kampanjer om vad som är tillåtet och otillåtet att göra som arbetsgivare spelar säkert en roll, om än begränsad. Det är ofta svårt att bevisa att man diskriminerats i ett anställningsförfarande. Men att arbetsgivare är medvetna om att nivån av diskriminering kontrolleras borde vara ett incitament för att göra rätt.

Johanna Sturesson