Satsningar och verklighet

Det är resultaten som räknas i äldrevård- och omsorg.

I dag är det den internationella dagen för äldre – en av FN:s alla dagar för olika grupper eller områden som man tycker behöver extra uppmärksamhet.

Lagom till detta kommer nyheten om att Socialdemokraterna i sin budget vill avsätta 900 miljoner kronor under de närmsta tre åren till att höja kvaliteten på vården av och omsorgen om de äldre. En del av pengarna ska öronmärkas för de svårt sjuka äldre.

Miljöpartiet vill också göra extrasatsningar på de äldre i sin budget. Här handlar det om tre miljarder under tre år. Höjd kvalitet och mer personal, hoppas Miljöpartiet att pengarna ska användas till.

Båda partierna kritiserar regeringen för att göra för lite, och inte ha med några liknande satsningar i sin budget. Men då glömmer de bort – eller vill inte se – att alliansen redan har anslagit pengar till flera liknande satsningar.

Det pågår under mandatperioden en satsning på just de mest sjuka äldre. 4,3 miljarder har getts till detta arbete som leds av den nationella äldresamordnaren Eva Nilsson Bågenholm. Hon leder också en projektgrupp som arbetar med samma frågor och är knuten till Socialdepartementet. Sveriges kommuner och landsting och Socialstyrelsen är även med i satsningen.

I regeringens budget finns till exempel också extra pengar till kompetensutveckling för chefer och personal inom äldreomsorgen.

Socialdemokraterna och Miljöpartiets satsningar är inte så unika och i vissa fall ligger alltså regeringen rent av före. Men nu artar det sig till en tävling i vem som ger mest miljoner till de äldre. Nog så viktigt att det finns resurser och pengar för god vård och omsorg. Men minst lika viktigt att se till att pengarna hamnar rätt och verkligen kommer verksamheterna till godo. Alltså inte bara satsningar och start av projekt, även uppföljning och kontroll är viktigt.

Samt en förmåga att se att kollektivet äldre består av en minst sagt brokig skara med en massa olika individuella behov. Hur duktigt är samhället, samt vård- och omsorgsgivarna på att möta detta? Hur flexibel är vården och omsorgen?

Enligt Socialstyrelsens statistik från oktober förra året hade 38 procent av de som var 80 år eller äldre hemtjänst eller bodde i särskilt boende. Resten, en majoritet alltså, bodde hemma och klarade sig utan hemtjänst. Siffror som kan tolkas enbart positivt och som att det är fantastiskt att så många över 80 alltså kan klara sig själva. Men om man klarar det mest själv men kämpar med ensamheten och därför ändå önskar sig ett äldreboende – finns den möjligheten i dag?

Den borde finnas. Liksom det är nödvändigt att det arbete som Eva Nilsson Bågenholm har ansvar för verkligen leder till att kontakterna mellan den kommunala omsorgen, vårdcentral och sjukhus fungerar optimalt. Att de mest sjuka äldre inte hamnar mellan stolarna, utan att vård- och omsorgskedjan håller hela vägen. Det är hög tid att det faktiskt tas ordentliga kliv framåt på det området.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61