Debatterna som fastnat i samma gamla form

Det hade varit välgörande om antingen programledarna, eller om man efteråt, nagelfarit politikernas inlägg och kört dem i faktakollen. Allra helst skulle partiledarna ha konfronterats med resultaten av granskningen, skriver Lotta Hördin som efterlyser förnyelse av partidebatterna som public service bjuder in till.

Ska man hänga läpp för att det var fler som valde Solsidan på TV4 i söndags framför partiledardebatten på SVT2? Ja, det var även fler som bänkade sig framför Kalle Moraeus i grannkanalen än som ville höra Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven debattera budgetförslagen.

Nu var det ändå 615 000 tittare som satte sig till rätta för att följa den politiska debatten, ytterligare drygt hundratusen anslöt efter pausen. Då var ju Solsidan slut.

Konkurrensen på primetime-tid är en sak. Och tittarsiffror ska man inte stirra sig blind på. Nu är det dessutom mellanvalstid. Slutdebatten i SVT inför valet 2010 lockade drygt 1,3 miljoner tittare. Det var alltså några fler, men ändå rätt långt i från de 1,7-1,8 miljoner som väljer Skavlan och Doobidoo på fredagar.

Men oavsett konkurrensen, hur lockande är den form av partiledardebatter i tv som återkommer med jämna mellanrum? Hur klargörande är de för väljarna?

Numera tv-sänds en hel del av riksdagsdebatterna, inklusive de där partiledarna möts. Det finns alltså gott om tillfällen att följa de politiska diskussionerna för den som så önskar. I riksdagen råder en särskild ordning, väl inarbetade arbetssätt. De kan man i och för sig också ha synpunkter på, men det är en annan sak. Men tv-sändningarna därifrån är rena direktrapporteringen. I och med att vi nu har möjlighet att följa så mycket av riksdagsarbetet så kan och bör en partiledardebatt som den Agenda sände i söndags ges andra former. Men det har varit väldigt lite av förnyelse inom genren de senaste åren.

Det kan behövas, om man ska försöka öka intresset, och locka fler än de redan "frälsta", samt även ta det journalistiska ansvaret. För det finns ett behov av en kritisk granskning av alla de påståenden och siffror som far i luften. Särskilt i en sådan debatt som i söndags när regeringen ställdes mot en – inte samlad – men dock en opposition. Debatten hölls med anledning av att regeringsbudget och skuggbudgetar nu har presenterats.

Därför hade det varit önskvärt med mer av den typ av faktakollar som en del medieföretag numera ägnar sig åt. Man granskar politikernas siffror och ser om de stämmer överens med de faktiska förhållandena. Det hade varit välgörande om antingen programledarna, eller om man efteråt, nagelfarit politikernas inlägg och kört dem i faktakollen. Allra helst skulle partiledarna ha konfronterats med resultaten av granskningen.

I brist på detta hamnar partiledarnas sätt att framföra sina åsikter, deras oneliners och till och med klädsel mer i fokus än vad det förtjänar. På twitter förekom under söndagskvällen en mängd kommentarer kring herrarnas slipsval. Det säger i och för sig en del om den skeva könsfördelningen bland partiledarna. Men det säger också en del om det traditionella upplägget på debatten när klädval kan få ett så pass stort utrymme i kommentarsfälten, och sakinnehållet bitvis hamnar i skymundan.

Inför valet 2010 gjordes försök att förnya intervjuer och debatter med politikerna. Då handlade det ofta om interaktion och att släppa fram tittare och lyssnare. Om två år får vi säkert se ytterligare försök till förnyelse.

Hoppas det då blir mer fokus på granskning av innehållet i politikernas budskap än på yta och underhållning jämfört med 2010.

Lotta Hördin
lotta.hordin@hd.se 042-489 90 61