Förebyggande arbete nödvändig nyckel

Att kunskapen om hur många barn som drabbas nu finns är ett första steg på vägen mot att nå en nollvision. Men det behövs naturligtvis många fler. Socialstyrelsen kunde sent i våras visa att bara fyra av tio kommuner har rutiner för hur man ska arbeta förebyggande mot att barnfamiljer ska avhysas. Det kunskapsunderlag som finns nu är bra, men förebyggande strategier måste finnas i alla kommuner, skriver Johanna Sturesson.

Nollvision om vräkningar av barnfamiljer. Det var en unik ambition barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) satte upp 2007. Då fanns begränsad kunskap om hur många barn som berördes av vräkningar. Numera för kronofogden på uppdrag av socialdepartementet statistik över hur många barn som drabbas eller riskerar att drabbas av avhysning. Och det är ingen positiv utveckling som syns. Förra året ökade vräkningar som påverkade barn jämfört med året innan.

I går kunde tidningen berätta om en fyrabarnsfamilj i Bjuv som just nu hotas av vräkning. Det handlar inte om att hamna utan tak över huvudet. Men för barn att behöva flytta på grund av hyresskulder är en svår situation. Och det inget barn ska behöva vara med om. Ändå sker det relativt ofta och under förra året var Landskrona den kommun i landet som hade den högsta andelen barn per invånare som berördes.

Att kunskapen om hur många barn som drabbas nu finns är ett första steg på vägen mot att nå en nollvision. Men det behövs naturligtvis många fler. Socialstyrelsen kunde sent i våras visa att bara fyra av tio kommuner har rutiner för hur man ska arbeta förebyggande mot att barnfamiljer ska avhysas. Siffran är ett resultat av de öppna jämförelser man nu börjat göra mellan kommuner när det kommer till arbetet mot hemlöshet. Också det en beställning av socialdepartementet.

Häri ligger en hel del av problematiken. Frågan om avhysningar av barnfamiljer och att de inte ska ske måste handla om ett förebyggande arbete. Socialtjänsten ska i tidigt stadium kunna se när det finns risk för att en familj kan hamna i en sådan situation. När en familj som redan har stöd för att klara av hyra eller liknande bör det gå att få en uppfattning om familjen befinner sig i en riskzon. Är så fallet måste åtgärder sättas in där och då. Inte när hyresskulderna är så höga att hyresvärden hotar med avhysning. När så är fallet måste allt som är möjligt göras för att situationen för barnen ska vara så bra som möjligt. Men ambitionen måste vara att aldrig hamna där.

663 barnfamiljer avhystes eller riskerade att avhysas 2011. Bakom den siffran gömmer sig ett stort antal barn. Barn som ska kunna vara just barn, ha roligt med vänner, fokusera på skolan och fritidsaktiviteter. Barn som inte alls ska behöva oroa sig för att kanske tvingas flytta. Barn som inte ska drabbas av att familjen har dåligt med pengar eller att föräldrarna inte har förmåga att sköta sin ekonomi.

Därför är det allvarligt att över hälften av Sveriges kommuner inte har en plan för att arbeta förebyggande på området. Förvisso är fler kommuner i färd med att ta fram den typen av rutiner. Men en nollvision kräver att samtliga kommuner arbetar för att inga barn ska drabbas. Det finns tillvägagångssätt, kunskap och information att ta del av. Sedan början av året har regeringen också tillsatt en nationell samordnare mot hemlöshet med speciellt fokus på barnfamiljer.

Inga barn ska behöva drabbas av avhysning. Det kunskapsunderlag som finns nu är bra, men förebyggande strategier måste finnas i alla kommuner.

Johanna Sturesson