Söndagskrönikan - om mode och politik

Ingrid Runsten tar i Söndagskrönikan en titt på det politiska modet. Det handlar om missmatch, förnyelse och lämpliga accessoarer.

Mycket grått, vinrött och lila. Mönster och ränder av olika slag. Missmatch är helt okej. Inom höstmodet alltså, inte inom politiken. Socialdemokraterna har bytt ut Waidelichs "missmatch" mot Magdalena Anderssons "rekryteringsgap." Stefan Löfven har ratat Juholts favorituttryck "social demokrati" och hänger inte så gärna på sig de där stora orden. Han är försiktig med uppseendeväckande accessoarer, inga pingvinliknelser som piggar upp. Istället är stilen mer jordnära med influenser från fackföreningsrörelsen. Innovationer är ett favoritord, men här finns också stråk av exklusivitet, skuggbudgeten blev till en affärsplan för Sverige. Ungefär som när man hänger på sig en ny kavaj. Nu står Stefan Löfven där, framför vinster i välfärden och försöker hitta en mer lättburen kompromiss mellan svart och vitt.

Fredrik Reinfeldt och hans moderater är sig mer lika, trots att de hela tiden talar om förnyelse. Strategin inför valet 2014 är att väljaren ska uppleva just förnyelse, även om man återanvänder regeringen. Det avslöjade partisekreterare Kent Persson och chefsstrateg Per Schlingmann i veckan. Det stora stilbytet gjordes redan inför valet 2006 när Moderaterna smög in i Socialdemokraternas ordgarderob, sydde om rejält och kom ut med beteckningen "det nya arbetarpartiet". Som 2010 blev det "enda arbetarpartiet." Då putsades också stilen ytterligare, pärlhalsband och slipsar fick ligga kvar i lådorna. Inför 2014 ska Moderaterna kalla sig det "moderna arbetarepartiet". Ett exempel på vad som kan göras med små medel.

Men Moderaterna har också lärt sig några nya slitstarka ord i höst. Numera kan de säga både infrastruktur och tillväxtstimulans. Medan Magdalena Andersson i stället talar om ekonomisk ansvarslöshet. Reformutrymme är ett ord som återkommer i budgettider år efter år, oavsett hur det politiska modet i övrigt växlar. Tål tvätt, men har en benägenhet att krympa.

Se där var huvudtrenderna i höstens politiska mode. Några spridda iakttagelser är att centerledaren Annie Lööf är märkvärdigt rädd för grönt. Det är synd, en grönare politik skulle vara bra för Centerpartiet. Och "verklighetens folk" måste vara det politiska uttryck som är mest ute. Inte ens Göran Hägglund själv använder det längre. Alla utöver de knappt fyra procenten skulle ju då vara overkliga. Partiet har krympt och begreppet blivit för stort. Och så då SD:s Jimmie Åkesson som låter likadan jämt, likt en gammal vinylskiva som hakat upp sig.

Snart är hösten över, det är dags att se framåt. Grått och vinrött kommer att kännas helt fel efter nyår. Nej då väntar förhoppningsvis en renässans för grönt. Mer allmänt skulle man också önska sig lite mer långsiktighet och hållbarhet. De ekologiska trenderna har märkvärdigt svårt att slå igenom.

Häromdagen presenterade en arbetsgrupp på Naturvårdsverket en rapport som visar att varje år slängs textilier i en mängd som motsvarar hälften av den mängd nya som når marknaden. Gruppen konstaterar att det är resurskrävande att använda kläderna under allt kortare tid. Det är för mycket slit- och släng helt enkelt.

Gäller det också de politiska modeorden? Här återanvänds ju trots allt en hel del, här både lånas det och snattas. Men också här finns en flaxighet, en svårighet att hålla kvar fokus på verkligt viktiga problem när nya pockar på uppmärksamhet. Och när allt för mycket blir till yta och strategi. Juholt till exempel pratade ofta om barnfattigdom, den försvann inte för att han lämnade scenen. Och klimathot. Ordet klimat är inte längre på allas läppar. I det amerikanska presidentvalet är det närmast ett icke-ord. Som om det inte längre är något att bekymra sig om. Vilket är verkligt oroande.

Ingrid Runsten
ingrid.runsten@hd.se 042-489 90 25