29 april, 2008 klockan 11:00
I våras försökte Kinas regering stoppa musikteaterföreställningen ”Shen Yun, Chinese Spectacular” från att uppträda i Stockholm. Den kinesiska regimen ansåg att den var en del av Falun Gongrörelsen.
Den är förbjuden i Kina. Det är självfallet inte acceptabelt. Även Falun Gong-anhängare har rätt till att tro på vad de vill. Att industrialismens landvinningar exempelvis är en effekt av smarta rymdvarelser som agerar på jorden (!).
Problemet är att man i Sverige, naivt nog, inte tycks veta vad den här rörelsen står för, förutom att Kommunistkina förbjudit den.
Men kan det ändå inte vara så att det finns fog för en kritisk granskning?
Jo, det finns det.
Och den som såg ännu ett inslag i det utmärkta programmet Existens i måndags kväll (se reprisen) kunde själv konstatera att Falun Gong är någon slags blandning av kinesisk långsamjympa och scientology. Vi har här en absolut ledare (har vi sett det förut? Jomenvisst!) som tror på utomjordingar, som hävdar att kvinnors frigörelse leder till samma samhälleliga moraliska fördärv som homosexualitet och rasblandning.
Naturligtvis vill sektens anhängare att det är meditation och andlighet som ska bilda en representativ bild av rörelsen.
Men syna den i sömmarna och sanningen uppenbaras.
Programledaren för Existens, Anna Lindmark Barsk, är en klar kandidat för Stora Journalistpriset. Hon ställer rätt frågor till rätt personer.
Hon låter dock tittaren dra sin egna slutsatser.
Stephan Wagner