Rädda sig den som rädda sig kan

30 september, 2008 klockan 14:54

Rädda USA:s ekonomi eller sitt eget politiska skinn?

Efter representanthusets nej till krispaketet har en del motståndare sagt att de inte vill rädda finansfolket som bär skulden för den ekonomiska kollapsen. Men enligt webtidningen Politico handlade nejröstandet för en del faktiskt om att i första hand rädda sig själva. De kongressledamöter som står inför omval gör allt för att hålla sig väl med väljarna.

Wall Street skor sig, politiker skor sig. Det är ingen vacker bild av oss människor som rullas upp dessa dagar.

Lotta Hördin

Dela

Små och stora pengar

30 september, 2008 klockan 14:12

En dag som denna när det är de stora beloppen som far runt i nyhetsflödet meddelas att från i morgon duger inte den danska 25-öringen längre. Myndet försvinner och nu får öronen rundas av upp till 50 i stället.

Ack ja, det har ju vi gjort det ända sedan 1985!

Lotta Hördin

Dela

Så kallad realpolitik

30 september, 2008 klockan 11:51

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kandiderar till EU-parlamentet i valet 2009. Vilket ju innebär att socialdemokraterna väljer att gå till val med en profilerad EU-kritiker i topp.

Är Marita Ulvskogs fortsatta karriär ett taktikdrag?

Det är kanske ett sätt att blidka EU-motståndare i de partier som bildar underlag för ett ecventuellt regeringsskifte 2010?

När språkrören och vänsterpartiets ledning ska förklara för sina väljare och EU-motståndare varför de vill samregera med socialdemokraterna, kan det vara läge att än en gång peka på en pragmatisk kompromiss:

Vi är för ett utträde ur EU, men vi får nöja oss med att socialdemokratin kommer oss tillmötes en liten bit. Genom EU-kritiska Martia Ulvskog…

Stephan Wagner

Dela

Ukraina ligger runt hörnet

29 september, 2008 klockan 12:26

Hela 300 år efter Karl XII:s allians med Ukraina kommer kung Carl XVI Gustaf på tisdag, i morgon, till Kiev.
Statsbesöket, som varar till och med fredag, kommer mitt i Ukrainas senaste politiska kris, noterar TT:s utsände.

För några år sedan besökte även jag Ukraina och bland annat just Kiev. Och upptäckte till min obildade förvåning att det relativt nära oss ligger ett jätteland som fått stora problem i samband med att det sovjetiska imperiet rämnade.

Jag reste tillsammans med en grupp företagare som bland annat med hjälp av lån från Världsbanken skulle hjälpa till med att rusta upp alla dessa förskräckliga hyreskaserner, ”Chrustjovlador”, kallade. De började för övrigt repareras redan innan de ens var klara för inflyttning. Vilket säger en del om kvalitén på kåkarna.

Det som slog mig då var annars att så många ungdomar i Kiev ändå försökte att göra det bästa av den magra situationen genom att klä sig så snyggt det nu gick. Kämpaglöd, således.

Det ledsamma var dock alla dessa utblottade gamla människor som försökte överleva på att säja ut sina torftiga ägodelar. Förfärande tragiskt.

Det var med mycket blandade känslor jag klev ombord på planet hem till välfärdsstaten.

Det här var ganska längesedan, nu, men det borde ändå finnas hopp om Ukraina trots allt. Med tanke på kommande global matbrist, borde detta oerhört bördiga land kunna modernisera sitt jordbruk och slå alla med häpnad. Gärna med Världsbankens benägna bistånd. Det skulle dessutom verkligen bidra till att minska konfliktrisken i vårt relativa närområde. Mätta människor är mindre benägna att slåss.

Jag håller tummarna för Ukraina!

Stephan Wagner

Dela

It ain’t over…

28 september, 2008 klockan 10:27

På söndagen tyder allt på att USA:s kongress och finansdepartement får en krisplan på plats. Arbetet har pågått hela helgen och USA:s finansminister Henry Paulson meddelar att ”uppgörelsen kommer att fungera och vara effektiv på marknaden, och effektiv även för alla amerikaner”. Låt oss hoppas att det blir så.

Men viss realism säger att ingen enskild handling, om den så innefattar 700 miljarder dollar, räcker för att återställa det som raserats under de senaste veckorna. Börser och finansinstitut kommer fortsatt att vara nervösa. Och att allt nu skulle vara framme i ljuset är nog bara en from förhoppning.

Är allt kring paketet klart när börserna öppnar stärks optimismen, men böljegången avtar knappast. It ain’t over…

Sven-Åke Olofsson

Dela

Flaggar för avgång

28 september, 2008 klockan 09:26

Göteborgs dominante kommunstyrelseordförande Göran Johansson (s), funderar på att avgå. Han har beskrivits som maktfullkomlig. Men till skillnad från andra politiker i den situationen har han behållit sin popularitet. I Göteborg finns det en ”Johansson-effekt” i politiken. Därav följer säkert att övertalningsförsök kommer att göras för att förmå Göran Johansson att sitta kvar över nästa val.
På bokmässan berättade han att om han ”någon gång undrar över vem jag är så sätter jag mig på spårvagnen och kollar om folk hälsar som vanligt”.
Andra politiker ska i och för sig inte försöka kopiera Göran Johansons stöddighet. Utan ordentlig resonansbotten, som Göteborgs kommunstyrelseordförande har, är det dömt att misslyckas. Men viljan att slåss för sin kommun och de breda kontaktytorna med väljarna är föredömliga tillgångar för en politiker. Man märks och syns och (i bästa fall) lyssnar.
Göran Johansson har dessutom ett annat recept för framgång. Han har satt sig i respekt på riksplanet och inte dragit sig för att kritisera sitt eget parti. Göran Persson hade på sin tid stora problem med den frispråkige partivännen i Göteborg. Det vore synd om svensk politik förlorade honom före nästa val.
Sven-Åke Olofsson

Dela

Magsjuka och rosor

27 september, 2008 klockan 09:25

När 145 tjänstemän och besökare på Svenskt Näringsliv i Stockholm blev matgförgiftade, erbjöd SSU i ett pressmeddelande rosor till den som tar på sig ansvar för dådet ”då detta med största sannolikhet inte är en slump”. Sedan SSU gjorde sitt utspel har en organisation hävdat att man ligger bakom matförgiftningen. Det hela polisutreds nu.

Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin tycker att erbjudandet om rosor är ”fruktansvärt”. Men SSU hävdar att man inte visste något om någon förgiftning och man stödjer inte attacken. Man tog bara till det här med rosorna för att komma ut i medierna.

SSU visar inte för enda gången att omdömet inte är i paritet med tonläget. 

Sven-Åke Olofsson  

Dela

Allians i motvind

27 september, 2008 klockan 08:37

De tre oppositionspartierna får tillsammans 57,0 procent av rösterna mot 37,9 för de fyra borgerliga partierna. Det visar opinionsinstitutet Synovates mätning för september.
Skulle det i så fall innebära att alliansen inte fått någon utdelning på sin budget? Så kan det vara men en annan trolig förklaring är att den politiska slagväxlingen mellan blocken är lam just nu. Det är helt enkelt inte nerv i politiken så länge oppositionen inte gjort sina vägval, börjar driva opinion och utsätts för motangrepp av alliansen.
På den borgerliga kanten är väljarkåren avvaktande. Det finns ju inte som förr en socialdemokratisk regering att samlas mot.
Alla är överens om att gapen mellan blocken inte kommer att vara så här stort när det drar ihop sig till val. Men det kan mycket väl bli tillräckligt stort i oppositionens favör. Enligt Synovates undersökning av två år före senaste tre valen har opinionsläget endast svängt med 2-4 procentenheter…
Sven-Åke Olofsson

Dela

Något att luta sig mot

26 september, 2008 klockan 14:59

Finanskrisen i USA kan rycka än närmare även våra svenska banker. Då känns det tryggt att veta att det finns kunskap och erfarenhet att luta sig mot.

Bo Lundgren och Stefan Ingves, dåvarande arkitekt bakom den svenska bankakuten 1992 och Ingves som hans verktyg för att sanera bankernas dåliga lån, finns där redo. Ingves är dessutom Riksbankschef nu.

Den gången pumpade staten in 64 miljarder för att rädda de svenska bankerna. Det lyckades och skattebetalarna fick tillbaka det mesta av det staten satsat i räddningsaktionen.

Så visst finns erfarenheter att ta av om det skulle behövas.

Vi är inte där än, kanske inte ens kommer i närheten, men ifall, ifall så…

Jan-Olof Asp

Dela

Inte så regeringsdugligt

26 september, 2008 klockan 08:57

De amerikanska presidentkandidaterna brukar tala mycket om regeringsduglighet. Vem har mest av denna egenskap?

Ingen, skulle man väl kunna säga nu, efter gårdagens möte i Vita huset om räddningsplanen som ska få styr på de amerikanska finanserna.

Det är naturligtvis bankcheferna som har ett stort ansvar för det som nu rullas upp inför våra ögon. Och det är ett ansvar som måste stå dem dyrt. Men politikerna har också ett stort ansvar. Och det tycks de inte vara så redo att ta.

Fast det är klart i ett land där marknadsekonomin nära nog är en religion bär det förstås emot att staten ska gripa in. Men vem ska annars göra det i det här läget?

Lotta Hördin

Dela