Reinfeldt drar på ledartröjan

31 januari, 2009 klockan 12:15

Klimat- och miljö krisen stod inte precis centrum på Davosmötet. Det mesta överskuggades av finanskrisen. Det fick Sveriges statsminister att vädra farhågor för att kampen mot uppvärmningen fördröjs eller inte angrips med den beslutsamhet som utmaningen redan borde ha framtvingat.

 - Jag önskar att vi vore fler, säger han till Ekonyheterna och syftade på att få länder är beredda att öka tempot i klimarbetet.

Detta ansåg han märkligt eftersom det nu är exakt rätt tidpunkt att växla in världen på nya spår. De första som nu bör ta tag i nollvisionen för koldioxiden, USA och Kina, måste finna varandra. Kommer de överens om en ansträngning, kommer de näst största klimatfördärvarna att följa efter, tror Reinfeldt.

Han själv kommer att leda EU när ett nytt klimatavtal ska manglas fram i Köpenhamn i december. Då vill det till att EU är samlat och kan trycka på dem som tvekar att skriva under. EU måste tala med en tydlig, övertygande röst.

Fredrik Reinfeldt verkar beredd att ta det ansvaret. Det är utmärkt men även nödvändigt. Sverige, som föregångsland, kommer att ha hög trovärdighet. Vi kan visa att om man anstränger sig, går det.

Och visst är tidpunkten den rätta. Så mycket i  världsekonomin, produktion, teknik och så vidar måste ändå ställas om att det borde ske med gröna fingrar.

Jan-Olof Asp

Bilden: Statsministern drog på skyddsvästen då han besökte den svenska styrkan i Afghanistan. I Köpemhamn drar han istället på den gula ledartröjan i klimatracet.

Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

 -

Dela

Försvar som kräver fred

30 januari, 2009 klockan 14:09

Det var mer ceremoniellt än ordrikt och hjärtligt när ÖB igår överlämnade sin planeringsram för de kommande åren till beställaren försvarsminister Sten Tolgfors. Herrarna sparade sig till sina presskonferenser senare på dagen. Båda vill ha ett informationsövertag eftersom försvarsfrågan är inne i ett mycket känsligt läge där ÖB:s förslag inte är sista ordet. ÖB har, som alla myndighetschefer, ett intresse av att klämma fram mer pengar. Det kan ske genom att ytterligare aktivera de politiker inom såväl allians som opposition som är kritiska mot dagens försvarskris. Försvarsministern vill undvika att framstå som det svenska försvarets lieman.
ÖB nämner inte förband som ska läggas ner. Men vad han indirekt säger är att det handlar om något ingenjörsförband, en flygflottilj, något pansarförband och så vidare. Som vanligt kommer detta att landa tungt ute i landet. Samtidigt har utrymmet för regionalpolitik i försvarspolitiken krympt till något obetydligt när till exempel markstridskrafterna består av åtta bataljoner…
Kanske ljusnar det något vid horisonten för marinen. ÖB anser att antalet fartyg om möjligt bör öka. Försvarsmaktens förmåga att hävda svenskt territorium måste förbättras, anser ÖB. I detta perspektiv är naturligtvis närvaron i Östersjön central. Och därmed kommer marinens förmåga att vara en yttre bevaknings- och försvarsfront åter i förgrunden.
Värnpliktsförsvaret är föråldrat och nu tar ÖB sats in i det nya. Det ska handla om anställda eller kontrakterade soldater. Vi ska ha stående förband, inte förband som mobiliseras och sedan måste efterutbildas under lång tid. Och man ska klara alla uppgifter, i Sverige och utomlands.
Det finns optimistiska inslag i det som nu sker. Försvaret blir mer professionellt men kvantitativt farligt svagt. Hemvärnet graderas upp till nationell skyddsstyrka. Fokus flyttas åter till svenska försvarsproblem, till exempel när det gäller hur vårt territorium ska övervakas. Men som vanligt är omställningsproblemen formidabla.
- År 2014 kommer insatsorganisationen att ha kapacitet motsvarande 1700 personer för insats, och 300 i beredskap för snabbinsats. Full kapacitet att klara uthålliga insatser nås först om tio år – 2019, skriver ÖB.
Den som inte visste det förut – svensk försvarsplanering förutsätter en lång period av avspänning i vårt närområde…

Sven-Åke Olofsson

Dela

Nya matberg, mitt i svälten…

30 januari, 2009 klockan 11:03

De jättelika fryslagren i Europa har börjat fyllas på igen.

Europa svämmar åter över av osålt smör och mjölkpulver. Världsmarknadspriserna har sjunkit så kraftigt att Europas bönder inte kan sälja hela sin produktion. Då griper EU:s subventioner in och köper upp överskotten och fryser in dem i väntan på att efterfrågan ska öka. Rättare sagt, att priserna stiger så att bergen kan säljas ut. Efterfrågan finns där, minst sagt. Men de som bäst behöver maten har inte råd att köpa den till de priser som Europas bönder kräver.

Vi är alltså tillfälligt (?) tillbaka i den föråldrade jordbrukspolitik som ytterst syftar till att skydda EU-bönderna från alltför hård konkurrens.

Samtidigt kablas nyheten ut om att världssvälten har förvärrats igen. De rika länderna är så upptagna av sin finanskris att de många som svälter på klotet hamnat i skymundan.

Under senare år satte FN som mål att världen inte skulle behöva hungra länge till. Den parollen verkar nu som bortblåst. All kraft går åt till att stoppa en världsomfattande depression.

Ja, vad ska man säga?

Ett kan nog ganska enkelt konstateras; att de mekanismer som ska skydda Europas jordbruk är föräldrade och borde ha reformerats i grunden för länge sedan. Konsekvenserna blir rent orimliga.

Hur ska EU med trovärdighet kunna övertyga de fattigaste länderna om att de måste ta stort ansvar för klimathotet, när EU inte själv har förmågan att ta itu med sin egen själviskhet!  

Jan-Olof Asp

Bilden: EU:s interventionslager fylls på igen.

Foto: Sonny Thoresen/HD Foto

Dela

Kärnkraften avleder uppmärksamheten

30 januari, 2009 klockan 08:28

Ett schystare Sverige i Europa. Så låter Kristdemokraternas slogan när man idag samlas till kommundagar i Örebro. Främst på programmet står EU-frågorna och huvudperson är som vanligt partiledaren Göran Hägglund.

Ett schystare Sverige? Vem ställer inte upp på det!? Här ligger något av kristdemokraternas dilemma. Man tar sig inte fram i politiken med några profilfrågor, dessa måste man i stället ständigt överge. Då tenderar debatten att handla om – kristdemokraterna.

Som idag när intresset knyts kring hur Hägglund ska hantera ”partivännen” Lennart Sacre´deus, i opposition mot partiledningen i det mesta men med stort stöd från en liten, stark grupp i partiet. Han  dribblades bort från förstaplatsen på EU-listan, men lika klart var att han inte kunde företräda partiet så som Hägglund såg det.

På samma sätt som med abortmotståndarna måste partiledaren göra klart vem som bestämmer i partiet. Och i det läget behövs något annat än abortmotstånd och EU att strida om. Nu svänger nämligen Kristdemokraterna i kärnkraftsfrågan och vill bygga fler reaktorer eller åtminstone ersätta gamla med nya.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Ett begrepp utsatt för inflation

29 januari, 2009 klockan 12:36

Är denne man ombord på slagskeppet Iowa en författare? Sällan…

Okej, jag har medverkat i ett par, rikt illustrerade, böcker. Om bygget Knutpunkten, om Dunkers kulturhus och i en volym om danska nedslag, eller vad det nu var. Har jag glömt något? Kanske.

Kan jag kalla mig för författare för det?

Absolut inte.

Skulle aldrig komma på tanken.

Men många andra gör det nuförtiden.

Särskilt journalister tycks på något sätt längta efter författarstatus. Vad göra? Jo, man skriver en mer eller mindre medioker deckare. Lätt som en plätt, eftersom det ju liknar det hantverk som journalistik oftast består i. Rapp textbehandling, enkel intrig, snabba miljöbyten och inga invecklade, ”svåra”, meningar.

Jag måste erkänna att deckare tråkar ut mig. Världen ser för djävlig ut ändå, komplettering via konstruerad andlig spis behöver åtminstone inte jag. Däremot läser jag gärna skildringar ur verkligheten. Som Eva Franchells Väninnan, en rapp rapport om livet i Rosenbad. Men när Eva Franchell intervjuades i utmärkta Kunskapskanalen nyligen, fick hon epitetet författare. Hon är ledarskribent på Aftonbladet.

Författare?

Inte enligt mitt snäva, ska erkännas, synsätt.

För mig är mannen som är en egen genre, Claes Hylinger, en av få ”riktiga” kvarlevande författare i vårt land. Han skriver underfundigt, tvingar läsaren till att gå sakta fram och tänka själv en smula. Och han är, som sagt, en egen klass för sig.

Författare, således.

Stephan Wagner

Dela

Konstruktivt danskt

29 januari, 2009 klockan 08:45

Ibland blir man upplivad när man sitter och följer nyhetsflödet. Som när TT från Köpenhamn meddelar att Danska Posten använde förra året strax över 370 000 danska kronor på mutor. Pengarna gick till inköp av runt 25 ton hundkex.

Brevbärarna utrustas med hundkexför att förbättra arbetsmiljön.

– Hundkex är ett bra sätt att skydda våra medarbetare mot bett. En hund blir mer medgörlig när den får en godbit, säger den danska Postens säkerhetschef Ebbe Andersen till danska nyhetsbyrån Ritzau.

Så jordnära, så konstruktivt. En god ledning försummar inte de smärre problemen för de större.

Frågan är bara om det finns något godis som lugnar aggressiva kunder på två ben!?

Sven-Åke Olofsson

Dela

Jóhanna Sigurdardóttirs tur

29 januari, 2009 klockan 07:31

Socialdemokraten Jóhanna Sigurdardóttir väntas idag bli Islands statsminister. Hon blir i så fall även världens första öppet homosexuella regeringshef. På Island är hon omåttligt populär och förväntningarna är stora även utanför hennes parti.

Barack Obama har problem med USA:s ekonomi. Jóhanna Sigurdardóttir får överta ett land som är bankrutt. Det är onekligen en tid för goda ledare i såväl stora som små länder. Frågan är bara om problemen är större än deras förmåga att påverka medborgare och marknad.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Tack för visat intresse, men…

29 januari, 2009 klockan 07:17

Det är väl bekant för de flesta att vi lämnar många avtryck efter oss ute på nätet, inte minst i olika sociala nätverk. I sin senaste arbetslivsundersökning har rekryteringsföretaget Manpower tittat närmare på vad detta kan föra med sig när man söker jobb, berättar Dagens Nyheter.

17 procent av cheferna i undersökningen kollade en arbetssökande på nätet. Passar han eller hon in? Eller finns här åsikter och annat som inte gör det? En av fyra kontrollerande chefer säger att detta lett till att sökande sållats bort.

Bra eller dåligt? Man kan ju faktiskt också tänka sig att en nätkoll gör att arbetsgivaren blir mer nyfiken, mer positiv.

Det är bara att konstatera att vi har det här mestadels i vår egen hand. Vad andra säger om oss kan vi inte påverka. Vad vi själva lägger ut råder vi över – och får stå för.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Bevare oss från sedelpressarna

29 januari, 2009 klockan 07:03

I natt röstade den amerikanska kongressen ja till ett gigantiskt stimulanspaket på 819 miljarder dollar. Ärendet går nu vidare till senaten. Paketet ska inte minst användas till skattesänkningar som i sin tur tros få fart på konsumtion och därmed den gigantiska amerikanska ekonomin (en fjärdedel av världens).

I takt med att olika stater sjösätter enorma stimulansprogram ökar de oroliga frågorna. Tänk om inte ens staterna är betrodda på lånemarknaden till sist? Eller om de som har pengar, Kina bland annat, vill utnyttja sin ekonomiska styrka för att gynna och bestraffa, allt i maktpolitiskt syfte?

Den resurs som då återstår är att starta sedelpressarna. Därmed är nästa kris ett faktum, en galopperande inflation…

Låt oss hoppas att ekonomierna reagerar på miljardinjektionerna. Och att vi och marknaderna tror oss klara av utmaningarna.

Sven-Åke Olofsson

Dela

Först pension sen medalj

28 januari, 2009 klockan 15:23

Göran Persson har tilldelats Hans Majestät Konungens medalj i 12:e storleken med kedja för ”mångåriga betydelsefulla insatser som statsminister” .

Det var säkert välförtjänt. Men tanken går också till en gammal socialdemokratisk valaffisch från 50-talet på temat ”gärna medalj men först en ordentlig pension”.

Göran Perssons exempel visar att vi idag lever efter den devisen åtminstone när det gäller avgångna statsministrar.

Sven-Åke Olofsson

Dela