Ledarbloggen

Sent kom jag in i den försvarspolitiska debatten, som igår kväll sändes, i 24Direkt från Folk och försvars konferens i Sälen.

Programmet sänds i repris den 29 januari kl 22.00 för dem, som är intresserade av svenskt försvar.

Mats Johansson (m), Riksdagsledamot sedan valet 2006, framstod, som en verklig rysshatare i sin oförmåga att göra en någorlunda verklighetsförankrad analys av ett eventuellt hot från Ryssland. Till min stora överraskning lyckades Ida Gabrielsson (ung vänster) betydligt bättre då hon försökte sätta sig in i hur en stormakt som Ryssland resonerar och agerar.

ÖB Håkan Syrén agerar som den tjänsteman han är med ett ansvar för att inrikta försvaret till budgetramarna. Bo Pellnäs framförde sina synpunkter på det svenska försvaret på ett lugnt och förtroendeingivande sätt och var ytterst noga med att inte sälla sig till dem, som antingen hatar eller fruktar Ryssland.

Försvarsminister Tolgfors mässade i vanlig ordning sitt mantra; ” ”Sverige kommer inte att förhålla
sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller annat
nordiskt land” och i konstaterandet att man förväntar sig samma agerande från dessa länder.”

Detta mantra är enligt min bedömning, som säkert delas av kunnigare försvarsdebattörer, i dagsläget det största hotet mot Sverige och svensk säkerhet vid en framtida konflikt i närområdet. Svensk försvarspolitik förlitar sig i allt för stor utsträckning på begreppet ”inbäddning”, vilket innebär att Sverige dels hotar sitt stora grannland med att vidta åtgärder om något grannland i Norden eller de baltiska länderna angrips av Ryssland. Samtidigt förlitar man sig på att EU och/eller NATO skall ingripa till svenskt försvar om vår säkerhet hotas trots Georgien – Ryssland kriget där NATO stödet endast utgjordes av flygtransport av Georgiska arméstyrkor från Irak och en demonstrativ manöver. EU i sin tur nöjde sig med vaga uttalanden och en fredsmedling av den franske presidenten Sarkozy där Ryssland fick fritt spelrum i Sydossetien.

Intresserade bör läsa Wilhelm Agrells tal vid Folk och försvars konferens http://www.folkochforsvar.se/. Av talet får man en sannare bild av läget då det gäller svensk försvars och säkerhetspolitik de senaste decennierna. Att ständigt utmåla ett Ryssland stat i förvandling som ett hot, istället för att söka samarbete, är ingen konstruktiv lösning för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Europa behöver Ryssland och Ryssland behöver Europa.

Europas och Rysslands problem är snarare hur man skall kunna agera för gemensamma säkerhetspolitiska och strategiska intressen utan att störa EU-ländernas goda förhållande till USA. USA:s och Rysslands intressen står i konflikt med varandra bland annat då det gäller energi- och råvaruförsörjningen. USA:s önskan om en NATO expansion till bland annat Ukraina och uppsättande av luftförsvarssystem i Polen innebär stora påfrestningar i förbindelserna mellan Ryssland och USA. Dessutom har flera opinionsbildare i Ryssland sagt sig på alla vis vilja motarbeta Ukrainas NATO medlemskap.

Det fredsprojekt EU, som vi fått intalat oss av politiker att EU är, hotas i allra högsta grad av sådana uttalanden, som försvarsminister Tolgfors gör sig till tolk för enligt ovan med en svensk försvarsförmåga, som i dagsläget är av noll och intet värde. Dagens förslag från ÖB stärker inte bilden av svenskt försvar varken hemma eller i omvärlden.

Report this comment