Försvar som kräver fred
Det var mer ceremoniellt än ordrikt och hjärtligt när ÖB igår överlämnade sin planeringsram för de kommande åren till beställaren försvarsminister Sten Tolgfors. Herrarna sparade sig till sina presskonferenser senare på dagen. Båda vill ha ett informationsövertag eftersom försvarsfrågan är inne i ett mycket känsligt läge där ÖB:s förslag inte är sista ordet. ÖB har, som alla myndighetschefer, ett intresse av att klämma fram mer pengar. Det kan ske genom att ytterligare aktivera de politiker inom såväl allians som opposition som är kritiska mot dagens försvarskris. Försvarsministern vill undvika att framstå som det svenska försvarets lieman.
ÖB nämner inte förband som ska läggas ner. Men vad han indirekt säger är att det handlar om något ingenjörsförband, en flygflottilj, något pansarförband och så vidare. Som vanligt kommer detta att landa tungt ute i landet. Samtidigt har utrymmet för regionalpolitik i försvarspolitiken krympt till något obetydligt när till exempel markstridskrafterna består av åtta bataljoner…
Kanske ljusnar det något vid horisonten för marinen. ÖB anser att antalet fartyg om möjligt bör öka. Försvarsmaktens förmåga att hävda svenskt territorium måste förbättras, anser ÖB. I detta perspektiv är naturligtvis närvaron i Östersjön central. Och därmed kommer marinens förmåga att vara en yttre bevaknings- och försvarsfront åter i förgrunden.
Värnpliktsförsvaret är föråldrat och nu tar ÖB sats in i det nya. Det ska handla om anställda eller kontrakterade soldater. Vi ska ha stående förband, inte förband som mobiliseras och sedan måste efterutbildas under lång tid. Och man ska klara alla uppgifter, i Sverige och utomlands.
Det finns optimistiska inslag i det som nu sker. Försvaret blir mer professionellt men kvantitativt farligt svagt. Hemvärnet graderas upp till nationell skyddsstyrka. Fokus flyttas åter till svenska försvarsproblem, till exempel när det gäller hur vårt territorium ska övervakas. Men som vanligt är omställningsproblemen formidabla.
- År 2014 kommer insatsorganisationen att ha kapacitet motsvarande 1700 personer för insats, och 300 i beredskap för snabbinsats. Full kapacitet att klara uthålliga insatser nås först om tio år – 2019, skriver ÖB.
Den som inte visste det förut – svensk försvarsplanering förutsätter en lång period av avspänning i vårt närområde…
Sven-Åke Olofsson







