Bittert men inte oförklarligt
Det började nog så lugnt. Manifestationen Stoppa matchen i Malmö satte igång vid lunchtid – och hotade urarta genom en liten grupps agerande vid målet. Polisen fick trots allt snabbt situationen under kontroll.
Nätverket Stoppa matchen hade minst sagt bjudit in brett. Det är gåtfullt att vissa företrädare välkomnade var och en som ville visa sitt stöd. En bredare åsiktsgemenskap än så är nödvändig för den som vill uppträda ansvarsfullt på den offentliga arenan. Det är trist för den helt dominerande samling av fredliga människor som vill utnyttja sina demokratiska rättigheter att riskera få manifestationen kidnappad av extremister. Många reagerade med stor bitterhet. När ledningen uppmanade de maskerade att lämna tåget var det för sent.
När man kom framtill Baltiska hallen upplöstes en del av demonstrationen i kaos. Fyrverkeripjäser detonerades, här liksom under marschen, färgampuller, glas och stenar kastades, polisfordon angreps.
Plötsligt var distansen lång till vad det skulle handla om, en protest mot en tennismatch som enligt nätverket borde ha bojkottats och en stat, Israel, som bryter mot människorättigheter och för en ockupationspolitik.
Polariseringen har under de gångna veckornas debatt tilltagit och fått olyckliga konsekvenser i ett redan söndrat Malmö. Få talar om ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter, människoliv och samexistens. Den andra sidan är problemet och ondskan. Var finns de vidsynta bidragen eller åtminstone konstruktiva stödet till en lösning av konflikten i Mellanöstern!?
Och extrema krafter lyckades än en gång sätta sitt utropstecken i ett sammanhang där många naivt nog inte velat inse deras anarkistiska dagordning.
Sven-Åke Olofsson
