Läser att framtidens kontor (typ år 2019) har samlingsytor som ser ut som franska bistron och rock n´roll musik som strömmar ut ur högtalaren. Visserligen kommer det att behövas avskärmar (typ av gröna växter – inte så nyskapande kanske) men samtidigt strävar man att sudda ut gränsen mellan arbetsliv och privatliv. Därav bistron och musiken, kontra avskärmaren. Vi ska sammanträda i sorl och ändå kunna bilda egna rum. Vi ska samla våra grejor i små hurtsar.
Det är alltid kul med trendspaningar och framtidsidéer. Men just nu oroar sig de flesta för om de överhuvudtaget kommer att ha ett kontor att gå till. Och de som har det tycker kanske att det trots allt är rätt skönt att koppla av när man är hemma och på när man är jobbet. Men ingen cross-ower.
Danskarna ska inte bara rösta i EU-valet nästa söndag. Samma dag är det folkomröstning om tronföljden. Regeringen vill ändra i lagen, så att det är äldsta barnet som ärver tronen, oavsett kön på yngre syskon. I dag ärver en kvinna endast om det inte finns några söner till kungen eller drottningen.
Men frågan har blivit het av många olika skäl. På statsministerns hemsida kan man ta del av kampanjen för att få folk att gå och rösta. Här gör man hela saken till en fråga om jämlikhet. Kritikerna fnyser och undrar hur ett förlegat styresskick som den ärvda monarkin egentligen kan ha något med jämlikhet att göra överhuvudtaget. Statsministeriet satsar på reklammaterial, bland annat denna film, som nu får kritik från statsvetarhåll för att den så tydligt tar ställning för hur människor ska rösta.
Dessutom påpekar de som vet att filmidén är direkt snodd efter en förlaga för BBB Comedy. Ja, faktiskt rena plagiatet.
Nu hotar dessutom flera folketingsledamöter att rösta blankt i ren protest för att de tycker att regeringen tagit beslutet om folkomröstning över huvudet på folketinget. De kritiska folketingsledamöterna hade önskat en grundlig debatt om grundlagen innan frågan fördes till folkomröstning.
För att få igenom grundlagsförändringen krävs att 40 procent röstar för. Rojalisterna befarar att man inte kommer upp i den siffran eftersom EU-valet inte är något som lockar så många danskar till vallokalerna.
Kanske räknade regeringen med att omröstningen mer eller mindre skulle bli en formalitet, en promenadseger i det rojalistiska Danmark. Nu ser det ut att bli allt annat än det. En spretig debatt har blivit resultatet, i stället för en vettig sådan, kan man tycka. De som är för ändringen drar nu öronen åt sig och menar att det var dumt att överhuvudtaget väcka den björn som sover. Frågan, sett ur deras synvinkel, är inte akut eftersom tronföljden är tryggad för årtionden framöver.
Ja, jisses. Men får hålla med om vissa delar, hela jämlikhetsstuket känns mossigt och märkligt. Och frågans hantering har som den så riktigt beskrivs av Nils Krause Kjær skriver i Berlingske Tidende, blivit rena cirkusen.
Svenska Dagbladets USA-korre Karin Henriksson gör mig uppmärksam på att det just nu drar en svensk deckarvåg över de förenta staterna. Stieg Larssons Milleniumtrilogi gör förstås succé ower there också.
Wall Street journal skriver under rubriken ”Crime Novels in a Cold Place” om de nordiska deckarsuccéerna och påminner om hur det började en gång med Sjöwall Wahlöö-böckerna, som satte en slags mall med Martin Beck. Sedan kom Wallander, van Veeteren med flera. Eller som Wall Street journal skriver ”Since the 1990s the Scandinavian countries have produced a host of driven cops with dysfunctional personal lives.”
Kanske ett nordiskt fenomen. Men uppenbarligen gångbart även på andra håll.
Dagens Nyheter har de senaste dagarna granskat överförskrivningen av antibiotika. Friska reportrar skickades ut. Nio av tio av dem fick antibiotika fast de egentligen inte behövde det. I går uttalade sig socialminister Göran Hägglund (KD) kritiskt om läkare som skriver ut för mycket antibiotika.
Nu överväger han att införa möjligheten att sänka ersättningen till läkare som slösar med antibiotika. Och ministern citerar ett engelskt uttryck: ”If you want to send a message to a doctor, write it on a cheque”. (Om du vill skicka ett meddelande till en doktor, skriv det på en check.) Han tycker också att landstingen ska bli bättre på att kontrollera förskrivningen av antibiotika. Och han tycker att vi patienter ska ta ansvar och inte ”alltid” kräva antibiotika för lättare infektioner.
Med vårdvalssystemet ger regeringen nu patienterna en större makt. Gör inte doktorn som jag säger tar jag mina pengar och går, skulle man kunna säga. Det bäddar naturligtvis för att läkare kan falla till föga och skriva ut medicin fast det inte alltid behövs. Pengar väger numera också tyngst i förhållandet mellan patient och läkare.
Det är alltså inte bara läkare som är intresserade av pengar. Göran Hägglund och hans allianskollegor använder samma språk. Alltså att money talks.
Med en vecka kvar till EU-valet står det klart att det lönar sig med profilerade kandidater. Om man ska tro på opinionsundersökningarna. Enligt Sifo är det Folkpartiet och Miljöpartiet som kan bli valets verkliga vinnare. Här står maten och miljön i fokus. Marit Paulsen har visserligen passerat pensionsåldern men är ingalunda förbrukad. Tvärtom. Och Miljöpartiet har ett starkt kort i Isabella Lövin, som driver fiskefrågor. Båda två är otraditionella politiker. De kommer in från sidan så att säga, och med några få frågor som de brinner för. Maten och miljön. Ämnen som defintivt ligger i tiden och attraherar väljarna. Folkpartiet och Miljöpartiet har satsat slugt och får nu belöning för detta.
Enligt Sifos senaste mätning går det också bra för Piratpartiet, enfrågepartiet som framför allt lockar de unga. Det går däremot bakåt för Socialdemokraterna och Moderaterna. Om det hade varit val i dag hade Kristdemokraterna och Junilistan åkt ur EU-parlamentet. Medan Centern med nöd och näppe håller sig kvar.
Det är partier som vågat tänka annorlunda och nischat sig som det nu går bra för. EU-valet känns för många stort och konstigt, och därför tilltalas säkert en del av att bara behöva förhålla sig till en eller ett fåtal sakfrågor. Smart FP och MP!
Mer än var tionde svensk ljuger för sin läkare. Mest förgylls verkligheten i fråga om motionsvanor, rökning och alkoholintag. De största lögnarna är tjejer mellan 15–29 år, visar en Sifoundersökning.
Mer än 1 000 personer har svarat på frågor om hur ärliga de är när de träffar sin läkare.
Tolv procent av alla kvinnor och tio procent av männen erkänner att de ibland drar en vals för doktorn. Motion är det som Sveriges befolkning oftast far med osanning om, därefter kommer ovanor som alkohol och rökning, berättar TT.
Men en annan fråga är om doktorn låter sig luras. Bedömningarna grundar sig ofta på en hel del provsvar som talar sitt tydliga språk. Och vågen ljuger normalt inte…
Valstugor är ute. Nu är det twitter, bloggar, facebook och youtube som gäller. Och fenomenet ”endorsement”. Sajten makthavare.se uppmärksammar denna nya politiska trend. Importerad från USA förstås.
Det hela går ut på att kända människor går ut och berättar vilken kandidat som de stödjer. Oprah Winfreys stöd till Barack Obama var säkert inte oväsentligt. Vi får se vilken inverkan detta sätt att supporta en kandidat får i Sverige. I EU-valet stöttas Socialdemokraternas Åsa Westlund av Ingvar Carlsson. Alf Svensson har en brokig fanclub bestående av bland annat Leif G W Persson och Ian Wachtmeister.
Stödet kan alltså komma från det mest oväntade håll. Och kanske är det inte alltså välkommet. Vem vet?
Bilden: Religiös staty av en biskop med en kräkla, i staden Taormina på Sicilien
Foto Leif R Jansson / SCANPIX
Den två meter långa, stulna, delbara kräklan är av guld med dekorationer i elfenben och smaragder. Sedan början av 1990-talet har kräklan funnits på plats i Domkyrkan. Dessförinnan låg den i säkert förvar i ett bankvalv.
Detta läser jag i Sydsvenskan och givetvis hoppas jag att denna klenod återförs till Domkyrkan.
Men jag slås ändå av en säkerligen hädisk tanke: Varför måste en symbol, en herdestav, utstråla dyrbar världslig prålighet i guld, elfenben och smaragder? En kräkla kan vara rikt utsmyckad för särskilt högtidliga tillfällen men också bara vara en enkel trästav. Och därmed föga aktuell för tjuvarnas marknad.
Nu är jag ej medlem i Svenska kyrkan, vilket innebär att kräklan i sig inte är mitt bord, så att säga. Men jag kan inte låta bli att fundera över sakernas exklusiva tillstånd ändå…
Sverige och Lund har i praktiken vunnit den envisa dragkampen om forskningsanläggningen ESS. Det är i vart fall forskningsminister Lars Leijonborgs uppfattning efter ett möte i Bryssel igår kväll.
Lund fick då stöd av alla de sju länder som igår tog ställning för att bygga jätteanläggningen – en av de största i Europa – i materialforskning. Bland dem de stora och viktigaste EU-länderna Tyskland och Frankrike. Lund har tidigare fått stöd av Danmark, som delar projektet med Sverige, Norge och de baltiska staterna.
Lars Leijonborg kommer nu på förmiddagen till Lund för att hålla en presskonferens och ge fler detaljer.
Om Lund till slut får ESS, är det en kollossal framgång för svensk forskning men även för utvecklingen i Öresundsregionen. Inte minst skapas många nya jobb. Bortåt 500 utländska forskare beräknas arbeta periodvis vid ESS.
Håller det ända fram är det bara att gratulera Leijonborg, men kanske mer Sveriges huvudflörhandlare Alla Larsson, den förre S-finansministern.
De sa det år 2000 och de säger det igen. En grupp danska experter med Peter Birch Sørensen i spetsen skriver i en analys av dansk ekonomi att de ekonmiska fördelarna med att lämna kronan till förmån för euron är små. Om man ska gå med så bör det vara de politiska skälen som väger tyngst. Alltså det faktum att man som EMU-medlem får vara med och fatta beslut. Om Danmark införde euron skulle priserna initialt stiga, precis som de gjorde i dagens euroländer. På längre sikt skulle samarbetet leda till en ökad konkurrens som i sin tur skulle medföra prissänkningar. Experterna konstaterar också att den fasta växelkursen som den danska kronan har gentemot euron gynnat landet.
Den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen har utlovat en folkomröstning om euron under innevarande mandatperiod. I Sverige visar opinionsundersökningar att allt fler blir positiva till euron. Det blir allt viktigt att debatten blir mer kvalitativ och att man, precis som experterna ovan, vågar se sakligt på frågan. I dag tycks det finnas en slags övertro på euron, men man glömmer bort andra delar, som kan vara nog så viktiga. Kanske är det så att det ökade politiska inflytandet är det allra viktigaste argumentet.
Men frågan är om det är det som människor tänker på i första hand när euron kommer på tal.
Inlägg till debattsidan skickas till debatt@hd.se
Rekommenderad textlängd är 2 500-3 000 tecken.
Inläggen ska vara undertecknade med namn samt vad skribenten företräder.
hd.se
