Ledarbloggen

Novus expertpanel gav Maud Olofsson bottenotering efter kvällens tal. Men modeoraklet Ebba von Sydow gillade skarpt den lila klänningen.

Ja, politikerna mönstras från topp till tå, inifrån och ut under Almedalsveckan.

Som vanligt var det fullt framför talarstolen även denna tisdag. Vad man än gör under Almedalsveckan så är det liksom tradition att gå för att lyssna på talet. Efter seminarier och presskonferenser blir kvällens tal politikerveckans verkliga mötesplats. Och sedan drar besökarna vidare till restauranger och andra vattenhål…

Lotta Hördin

Vilket transportslag har dessa fördelar:

1) de är tystgående,
2) de är miljövänliga på flera skilda sätt,
3) de kan operera 24 timmar i ett stadslandskap eftersom man är tystgående, det vill säga
mycket hög tillgänglighet,
4) utsläppen är små med tanke på liten motorstyrka för att transportera tunga laster,
5) de kan leverera gods point-to-point vilket innebär att man inte behöver omlastningscentraler,
6) de stör inte andra transportslag,
7) anspråken på infrastrukturinvesteringar är små,
8) de kan nå alla platser,
9) de kan lätt etablera nya transportrutter och därmed serva nya marknader,
10) de kan ingå i olika logistikkedjor,
11) de är inte belastade med invanda tankemönster och traditioner inom transportområdet,
12) de kan lätt utbyta last mellan andra transportslag.

Jo, det är luftskeppen, enligt en förstudie som Sveriges Byggindustrier och Peab har gjort. I en artikel i The Guardian förra året listade George Monbiot luftskeppens nackdelar – av vilka inte den minsta är att de går långsamt. Och så är det förstås historien, närmare bestämt Hindenburgs öde. Men Monbiot skriver:

It’s as if, every time someone proposed travelling on a cruise ship, you were to ask: ”But what about the Titanic?”. Yes, there was a spectacular disaster – 71 years ago.

Detta ska vägas mot själva anledningen till att luftskepp överhuvudtaget övervägs:

They have one major advantage: the environmental cost could be reduced almost to zero.

Uppdatering: Se artikel i dagens tidning.

Daniel Braw

Inne på Wisby hotell står Maud Olofsson och pratar om jämställdhet. Det är så hon ska inleda sitt tal i kväll. Ute på Donners plats står Gudrun Schyman och pratar om jämställdhet.

Maud Olofsson talar om ”min jämställdhetspolitik” och menar att vänstern stänger igen en massa dörrar för kvinnorna.

Det är varmt och soligt i Visby. Till och med ministrarnas livvakter har lagt kostymen och tagit på sig betydligt ledigare klädsel. Förra året fick folk slå upp paraplyerna får att skydda sig mot regnet, i år används de som skydd för solen.

Och Maud Olofsson har nu fått fyra kattungar, mot den enda hon nämnde i tv i morse. Så nu vet ni det!

Lotta Hördin

Maud Olofsson förbereder sig för det miljöseminarium som nyss startat i Spegelsalen på Wisby hotell.

Nu säger hon att finanskrisen kan användas för att lösa klimatkrisen. Det är nu vi har chansen att göra något säger hon. Och så påminner hon om att Centern var tidigt ute och krävde koldioxidskatt, det var på Karin Söders tid.

Och sedan berättar hon om det nya hon har med sig i bagaget till Visby. Ett klimatkonto. Det är svårt för många företag att hitta finansiärer till olika miljöprojekt. Nu skapas ett klimatkonto, delvis finansierat av inkomsterna från koldioxidskatten. Här ska finnas pengar till små och medelstora företag som behöver pengar för att utveckla sina ideer.

”Vi måste hotta upp våra system, om Sverige ska bli miljöteknikens Gnosjö. Om det nu är någon i vår omvärld vad Gnosjö är, men det gör ju inget”, säger Maud Olofsson. 

Det kan tyckas otacksamt att vara ett parti där miljön en gång var det stora ämnet. Nu när det är på alla partiers dagordningar. Och knappast har Centern fått credit för det där med koldioxidskatten. Och det är motigt överhuvudtaget för partiet. Miljöarbetet är långsiktigt och är kanske inte det som direkt ger avtryck i antal väljare. Ett klimatkonto lär inte förändra några opiniossiffror.

Lotta Hördin

För att beskriva det nuvarande kaoset i de baltiska staterna krävs det mer än ord och siffror, skriver The Economists korrespondent Edward Lucas i tidningen Foreign Policy. På spel står inget mindre än staternas självständighet och det postkommunistiska projektets trovärdighet:

Is it possible for small countries on Russia’s borders to gain durable prosperity, security, and freedom, with their destiny determined by their own talents and virtues? Or will the ebb and flow of economic fortune ultimately prove that these small states are unsustainable as anything but satrapies for more powerful neighbors?

Åtminstone när det gäller den senare delen av den första frågan är Lucas svar negativt: de baltiska staterna har inte sitt öde i sina egna händer. De svenska skattebetalarna måste fortsätta att garantera de banker som med hejdlös utlåning bidrog till att skapa den bubbla som nu har spruckit, Natos övriga medlemmar måste vara beredda att försvara också dessa stater i alliansens periferi och på den europeiska nivån måste ”Schröderiseringen” av politiken gentemot Ryssland hejdas.

I och för sig har också Ryssland drabbats av ekonomiska motgångar, skriver Lucas, och därmed har retoriken mot de baltiska staterna mildrats något. Men riskerna kvarstår:

As unemployment rises and social strains increase, the risk of local Russian-speakers feeling victimized—or the indigenous populations blaming them—also increases. Russia has said on repeated occasions that it reserves the right to intervene, even militarily, to defend the (unspecified) interests of its ”compatriots” elsewhere in the former Soviet Union. After the 2008 conflict in Georgia, few can doubt their resolve to do so.

Daniel Braw

Det är Centerpartiets dag här i Almedalen i dag. Träffar riksdagsledamoten Lennart Pettersson från Svalöv på väg in till Svenskt Näringslivs speeddating mellan politiker och företagare. Han ska snacka med Gotlandsentreprenören Pigge Werkelin.

Lennart Petterson är bekymrad över partiets dåliga opinionssiffror. ”Jag förstår inte att det är så. Vi gör bra grejer i regeringen, vi har en bra partiledare.” Och när det gäller EU-valet nämner han Lena Ek som fick goda omdömen för sina insatser i parlamentet. Men det hjälpte inte mot Marit Paulsen, som ”ju inte gjort något annat än pratat”.

Politikens villkor kan vara obarmhärtiga. Det räcker inte med budskap och god vilja. Du måste som politiker också gå igenom tv-rutor och annat mediabrus. Gissar att många partier just nu jagar personligheter. Kandidaternas karisma kommer att bli allt viktigare i kommande val.

Lotta Hördin

Många tror att ”om jag går i pension tidigare så får en ung person jobb i stället”. Men enligt förre finansministern Allan Larsson som just nu talar här i Visby menar att det inte finns någon som heslt automatik i detta. I länder där människor går i pension tidigt finns inga belägg för att detta gynnar de unga. Tidiga pensionsavgångar ger inte fler unga jobb. Arbetsmarknaden är inte ett nollsummespel, sa Allan Larsson nyss.

Så är det säkert. Hur många gånger har vi inte hört att de stora pensionsavgångarna som sker nu när 40-talisterna slutar jobba ger unga en chans? Det kommer att behövas massor av lärare, har det sagts. Men de unga som nu går ut som nyutexaminerade möter en annan arbetsmarknad. De riskerar arbetslöshet.

Det visar med all tydlighet hur svårt det är att gå på sådana prognoser när man ska börja en utbildning.

Inget nollsummespel alltså.

Lotta Hördin

Sociademokraterna missade jobbfrågan i valet 2006. Sedan blev det slagordet nyligen vid EU-valet. Det gick ju inte så bra. Men det har Mona Sahlin förklarat i efterhand med att EU-valrörelsen var en slags uppvärmning inför valet nästa år. Partiet ska ta igen skadan från 2006. Nu är det jobben som gäller, i den valrörelse som i allra högsta grad redan är igång.

Just nu pågår Socialdemokraternas ekonomiska seminarium här i Visby. Partiets ekonomiske talesperson Thomas Östros beskriver läget och kurvorna för arbetslösheten pekar uppåt. Han varnar för att vi får en ökad långsiktig arbetslöshet. Även om det blir högkonjunktur kan sviterna från den pågående lågkonjunkturen prägla även kommande goda tider. Han kallar 2009 för ett förlorat år. De som säger att det finns utrymme för skattesänkningar under nästa mandatperiod vet inte vad de pratar om, säger Thomas Östros.

Och som den oppositionspolitiker han är säger han att det har saknats aktiva insatser. Han kritiserar förändringarna i a-kassan, han ser ett undergrävande av facket. Det i sin tur kan leda till att det inte kommer att slutas ordentliga avtal mellan parterna framöver. Och så talar om rätt och plikt. Man måste erbjudas aktiviteter, men som arbetslös också vara beredda att delta.

Ibland låter det som om både opposition och regering säger samma sak. De klär det i andra ord. Men också regeringen satsar nu mer på aktiva insatser på arbetsmarknaden som en följd av krisen.

Men coaching sätter Thomas Östros epitetet passiv framför. En sådan insats passar i högkonjunktur när det finns jobb att matcha mot. Nu saknas jobben. Socialdemokraterna vill ha mer utbildning.

Fler kommer också att gå den vägen i år, de såg man inte minst på högskoleantagningen. Tidigare år har universiteten och högskolorna haft svårt att fylla sina platser.

Lotta Hördin

Tisdag morgon i Visby. Underbar himmel i en härlig restaurangträdgård sitter nu människor överallt, tätt, tätt för att lyssna på en panel som pratar om ledarskap. Bland deltagarna i panelen stöter jag på Margreth Andersson, administrativ chef på barn- och utbildningsförvaltningen i Ängelholm.

Just nu pratar hon om vikten av att kunna samarbeta, upprätta en dialog, skapa arbetsglädje, trivsel och trygghet är viktigt. Hon talar om ramen, skollagen, som styr, men också om den frihet som finns inom denna ram. Men också om hur det ibland blir allt för lite tid att verkligen vara en ledare. Och hur avgörande det är att ha personalen med sig.

Det politiska ledarskapet mönstras och bedöms här i Visby hela tiden. I dag är det Maud Olofsson som ska synas extra i sömmarna. I morse bemötte hon kritiken om att hon skulle sakna humor. ”Jag är inte speciell rolig”, sa hon själv. Ganska befriande och det talar om en viss självinsikt. Alla kan ju inte vara rolighetsministrar!

Lotta Hördin

Han beskrivs som världens största bedragare, den amerikanske finansmannen Bernard Madoff. År efter år höll han igång något som bäst kan liknans vid ett gigantiskt pyramidspel. Folk satsade hela tiden friska pengar och Madoff klarade därmed av att betala dem som  ville ha ut pengar. Men när finanskrisen kom slutade svindeln i ännu en krasch. Substansen i den uppskattas till fabulösa 500 miljarder dollar. Många, många privatpersoner har fått se sina pengar gå upp i rök.

Men det var inte det detta skulle handla om. 150 års fängelse! I Sverige debatterar vi med jämna mellanrum strafftider och de är som bekant blygsamma i ett USA-perspektiv. Finns det någon mening i att döma en 71-åring till 150 års fängelse?

Ja, frågar man dem som förlorat sina pengar känns det säkert som en viss upprättelse. Samhällets dom över ett enastående bedrägeri blev också enastående. Det perspektivet hör också hemma i straffutmätning.

Sven-Åke Olofsson