Ett sista slag för Europavalet
Så här fem i tolv vill jag slå ett sista slag för Europavalet. Det blir också mitt sista inlägg på ledarbloggen kring EU-valet.
Det folkvalda Europaparlamentet är spännande på flera sätt. Parlamentet där 23 språk talas är den enda internationella församling där ledamöterna sitter i politiska grupper och inte i nationella delegationer. Tanken var att skapa en europeisk plattform där ideologiska intressen ska dominera framför de nationella. Jag gillar idén.
Avstjälpningsplats för föredettingar eller plantskola för unga lovande politiker, ja det finns olika uppfattningar om parlamentets makt och om vem som bäst är lämpad att ta plats där. Men oavsett hur man resonerar går det inte att komma ifrån att Europaparlamentet är en rätt unik miljö som erbjuder möjligheter till nätverkande och samarbete över nationsgränserna.
Journalisten Erika Bjerström, tidigare SVT:s Brysselkorrespondent beskriver lyriskt Europaparlamentet i sin bok ”Porslinmålerskan från Limoges” som ett ”växthus där den allmänpolitiska debatten alltid är två tre år före”.
Det är tråkigt att högerextremistiska partier tar plats i Europaparlamentet. Men precis som jag läser i Expo utgör dessa partiers hållning i ett ”vi och dom” ett problem när det gäller EU-parlamentets grundtanke, att samarbeta med kandidater från andra länder som förhoppningvis minskar deras möjligheter till inflytande.
Matilda Sommelius
