Ledarbloggen

I centrum för bevakningen av politikerveckan i Almedalen har talen stått. De har återgetts, finkammats på nyheter (inte alltid med framgång), analyserats och recenserats.

Men när det gäller denna sista aspekt är det inte utan att man som konsument av dessa recensioner ställer sig frågan: hur kan de vara så olika? Hur kan samma tal bedömas som intressant och tråkigt, passionerat och stolpigt eller heller enkelt bra och dåligt?

Den brittiske kolumnisten och tidigare Thatchermedarbetaren Matthew Parris har också funderat över detta (i det brittiska sammanhanget), och han kallar sin teori för ”epifenomenalism”.

Inom filosofin betyder detta att medvetandet är ett epifenomen (en overksam bieffekt) till hjärnans fysikaliska aktiviteter. ”Medvetandet liknas vid en skugga till kroppen som följer dess rörelser men som inte på något sätt kan styra den”, som NE skriver.

På samma sätt fungerar ett politiskt tal, menar Parris. Att ett tal anses vara bra är inte en orsak till en politikers popularitet, utan det är tvärtom så att en politikers popularitet är orsaken till att hans eller hennes tal anses vara bra. Och naturligtvis fungerar det hela omvänt också: man blir inte impopulär för att ens tal är dåliga, utan ens tal upplevs vara dåliga eftersom man är impopulär.

Detta skulle vara förklaringen till att partiledarnas Almedalental uppfattades på så olika sätt. Olikheterna fanns inte i själva talen, utan i de olika åhörarnas förväntningar och fördomar. Vad innebär detta för politikerna själva? Parris skriver:

For party leaders, the consequence is humbling. There are very few performances which are in themselves ‘make or break’, whatever the newspapers may say. But there are performances which are likely to take the colour of whatever opinion of you is already forming in the public mind. There are occasions, therefore, when you cannot win; and occasions when it will be hard to fail.

Bakom varje ”bra” tal står, med andra ord, en förväntansfull publik.

Daniel Braw

Inlägget skrevs den 6 juli, 2009 klockan 12:24 och har etiketten Almedalen 2009, Politik. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.