Trångt i samhällets marginaler
Apropå vanlighet har filmen ”Scener ur ett kändisskap” premiär i helgen, en film som enligt upphovsmännen belyser ”föraktet mot folkligheten” genom att i den fejkade dokumentärens form följa Linus Wahlgrens försök att bli Dramatenskådespelare. Fredrik Strage är dock i sin recension i Dagens Nyheter skeptisk till att själva fenomenet som alltihop utgår ifrån verkligen finns:
Existerar det föraktet verkligen i ett land vars kulturliv styrs av en rabiat folklighetskult, där allt som inte är familjevänligt avfärdas som ”svårt”, där regeringen ger kronprinsessan en platt-tv i stället för ett konstverk i trettioårspresent, där kulturjournalister tvingas skriva spaltmeter om Melodifestivalen för att inte uppfattas som elitister, där till och med Dramaten arrangerar popkonserter?
En högst relevant fråga. För samtidigt som folkligheten är marginaliserad upplever sig många av skribenterna i Sveriges ledande samhällsmagasin, Arena, som marginaliserade. Huvudfåran tycks övergiven; alla befinner sig utanför. Kajsa Ekis Ekman förklarar detta märkliga förhållande på följande sätt:
”Ordet åt alla” har stelnat till ett system med omvänt inträdesprov: endast marginalisering ger tillträde till debatten. Är det därför vi numera ser akademiker, kristna, Sverigedemokrater och bloggare förklara sig vara censurerade, tystade och marginaliserade? Och mest marginaliserad av alla är – den intellektuelle.
Daniel Braw
