Ledarsidan i dag

I dag skriver Sven-Åke Olofsson om en viking som söker nödhamn, Island som ansöker om EU-medlemskap men egentligen siktar på euron. Islands utspel kan påverka Sveriges och Danmarks besdlut om en folkomröstning.

Daniel Braw funderar kring Göran Perssons betydelse i svensk politik. Den politiske pensionären och jordbrukaren och PR-mannen, är just nu aktuell i reprisen av Erik Fichtelius dokumentärprogram om Perssons långa statsministertid.

Stephan Wagner pläderar för att vi inte ska ha någon preskriptionstid när det gäller mord.

Inlägget skrevs den 18 juli, 2009 klockan 07:23 och har etiketten Samhälle. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.

Anonym

”Min personlighet är att gå i spetsen och vara dominant, men jag verkade i en tid då ett sådant ledarskap inte premierades”, säger Göran Persson själv.

Jag anser Göran Persson gör en felaktig bedömning av den tid han verkade i. Hans ledarskap passade i den krissituation Sverige befanns sig i, när han tog överledarskapet.

Göran Persson var säkert egocentrisk, bufflig, makthungrig, krävde för mycket av sina medarbetare, en icke-lyssnade person, omöjlig att samarbeta med, hopplös när han framträdde i TV osv. osv., dvs. han dög inte som ledare därför att han hade för många dåliga sidor – sa och skrev hans vedersakare.

Men han hade en stark sida: han tog Sverige ur följderna av en mycket svår finanskris, som tidigare politiker skapat. Detta togs inte upp av medierna på ett analyserande sätt. Att hans motståndare inte ville prata om denna egenskap är fullt förståeligt, men att hans medarbetare och partivänner rättade in sig i den allmänna klagokören är beklämmande. De skaffade fram s.k. mediakonsulter, som skulle förvandla Göran Persson från en kantig, bufflig ledare till ett TV-charmtroll.

Resultatet blev erbarmligt för (s) men lysande för hans motståndare. Göran Persson kom att framstå som en jollrande, mesig välgödd teddybjörn.

En ledare skall bedömas efter hans starka sidor och inte efter hans svaga!
Report this comment
Rolf Ottosson, Åstorp

”Min personlighet är att gå i spetsen och vara dominant, men jag verkade i en tid då ett sådant ledarskap inte premierades”, säger Göran Persson själv.

Jag anser Göran Persson gör en felaktig bedömning av den tid han verkade i. Hans ledarskap passade i den krissituation Sverige befanns sig i, när han tog överledarskapet.

Göran Persson var säkert egocentrisk, bufflig, makthungrig, krävde för mycket av sina medarbetare, en icke-lyssnade person, omöjlig att samarbeta med, hopplös när han framträdde i TV osv. osv., dvs. han dög inte som ledare därför att han hade för många dåliga sidor – sa och skrev hans vedersakare.

Men han hade en stark sida: han tog Sverige ur följderna av en mycket svår finanskris, som tidigare politiker skapat. Detta togs inte upp av medierna på ett analyserande sätt. Att hans motståndare inte ville prata om denna egenskap är fullt förståeligt, men att hans medarbetare och partivänner rättade in sig i den allmänna klagokören är beklämmande. De skaffade fram s.k. mediakonsulter, som skulle förvandla Göran Persson från en kantig, bufflig ledare till ett TV-charmtroll.

Resultatet blev erbarmligt för (s) men lysande för hans motståndare. Göran Persson kom att framstå som en jollrande, mesig välgödd teddybjörn.

En ledare skall bedömas efter hans starka sidor och inte efter hans svaga!
Report this comment