Man behöver inte vara nazist
Göran Hägglunds lovsånger till vanligheten (i Almedalen och vid rikstinget) har fått en hel del kritik, men sannolikt ingen så radikal som Åsa Linderborgs i Aftonbladet idag:
Kulturradikalernas utopiska dröm att omvandla och förmänskliga samhället mötte inte minst motstånd hos kyrkan och nazisterna [...]. Joseph Goebbels, naziledare i Berlin 1928, stormade mot den moderna konsten och sexualreformismen, med hotet/löftet att allt skulle fördrivas från det offentliga rummet. [...] Det är omöjligt att läsa om Weimarrepubliken utan att påminnas om Göran Hägglunds sommarutspel.
Men kopplingen är emellertid lite mindre stark än vad det kan verka av detta. ”Göran Hägglund är ett exempel på att man inte behöver vara nazist för att vilja styra och strypa den systemkritiska kulturen…” Visserligen nämnde Hägglund inte något om styrande eller strypande i sitt tal, men ska det utdelas guilt by association så ska det. För övrigt verkar de så kallade kulturarbetarna strypa systemkritiken på egen hand:
Därför ska nog Hägglund – och hela borgerligheten – tacka sin skapare att kultursektorn inte är radikalare än den är, och inte gestaltar opinionen mot de delar av regeringens systemskifte som rör den socioekonomiska politiken, det vill säga de ökade klasskillnaderna. Vad denna stumnad beror på, återstår att förklara.
Daniel Braw
11 augusti, 2009 kl 17:47
Varför skulle inte bortgerligheten tacka den s.k. kultursektorn för dess radikalitet? Den har ju starkt bidragit till ett ökat borgerligt inflytanade. De kulturradikla har, genom sin fanatiska tro på socialismens allenagörande salighet för en rättvis socioekonomisk politik, fäst uppmärksamheten på skrikvänsterns bombastiskt tomma tunnor. Så länge leve den flåsradikala kommunistkulturen.
(Anmäl kommentaren)
11 augusti, 2009 kl 20:57
[...] Bloggarna: Ledarbloggen, Svensson, Ledarredaktionens blogg, Lasses blogg, Bloggledaren, [...]
(Anmäl kommentaren)
12 augusti, 2009 kl 10:11
Förutsättningen för den dramatiska förändringen i den socioekonomiska politiken i Sverige har inte ett dugg att göra med svenska partier på höger-eller vänsterkanten. Inte heller kulturradikalerna kan beskyllas för sakernas nuvarnde tillstånd.
Sovjetkommunismens fall innbar att pandoras ask öppnades i Sverige efter att locket effektivt hållit stängts av kapitalintressen och regering, i bl a Sverige. Dessa båda intressenter drabbades nämligen efter den ryska revolutionen av stora darran då kommunismen hotade att sprida sig övver hela Europa.
Kommunisterna i Ryssland skapade förutsättningarna för det svenska folkhemmet. Den epoken är över och sörjs säkert av breda samhällslager. Mycket av folkhemmets tankegods importerades och exporterades med stor entusiasm till ett land söder om Sverige.
I Sovjet ledde kommunismen till en mänsklig tragedi.
För kommunisterna i Sverige återstår att glädjas över möjligheten till inträde i den Svenska regeringen 2010, men stödet från ryska revolutionen ger dem inte längre den maktpostion, som med tanke på den mänskliga naturen vore förödande för Sverige.
(Anmäl kommentaren)
12 augusti, 2009 kl 16:54
[...] Daniel Braw (HD ledarbloggen): Man behöver inte vara nazist. [...]
(Anmäl kommentaren)
12 augusti, 2009 kl 19:33
[...] kommentarer: Charlie Weimers, Johan Lundberg, Daniel Braw, Paula Neuding & Therese [...]
(Anmäl kommentaren)
12 augusti, 2009 kl 19:34
Lennart Nordh! Ditt påstående, att kommunisterna i Ryssland skapade förutsättningar för det svenska folkhemmet, är mycket intressant. Vilka dokumenterade bevis eller politiskt oberoende forskning stöder Du Dig på?
(Anmäl kommentaren)
12 augusti, 2009 kl 21:21
[...] Malmö, Claes Krantz, Alliansfritt, Annarkia, Peter Andersson, Borgarmedia: SVD1, 2, 3, DN1, 2, HD, Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, Åsa Linderborg, Kultur, [...]
(Anmäl kommentaren)