Man behöver inte vara nazist
Göran Hägglunds lovsånger till vanligheten (i Almedalen och vid rikstinget) har fått en hel del kritik, men sannolikt ingen så radikal som Åsa Linderborgs i Aftonbladet idag:
Kulturradikalernas utopiska dröm att omvandla och förmänskliga samhället mötte inte minst motstånd hos kyrkan och nazisterna [...]. Joseph Goebbels, naziledare i Berlin 1928, stormade mot den moderna konsten och sexualreformismen, med hotet/löftet att allt skulle fördrivas från det offentliga rummet. [...] Det är omöjligt att läsa om Weimarrepubliken utan att påminnas om Göran Hägglunds sommarutspel.
Men kopplingen är emellertid lite mindre stark än vad det kan verka av detta. ”Göran Hägglund är ett exempel på att man inte behöver vara nazist för att vilja styra och strypa den systemkritiska kulturen…” Visserligen nämnde Hägglund inte något om styrande eller strypande i sitt tal, men ska det utdelas guilt by association så ska det. För övrigt verkar de så kallade kulturarbetarna strypa systemkritiken på egen hand:
Därför ska nog Hägglund – och hela borgerligheten – tacka sin skapare att kultursektorn inte är radikalare än den är, och inte gestaltar opinionen mot de delar av regeringens systemskifte som rör den socioekonomiska politiken, det vill säga de ökade klasskillnaderna. Vad denna stumnad beror på, återstår att förklara.
Daniel Braw












Pingback: Kulturfientlighet och reaktion « Nemokrati
Pingback: Elitisten Linderborg föraktar det riktiga folket « Charlie Weimers
Pingback: Elitisten Linderborg föraktar det riktiga folket « Traditio et renovatio
Pingback: Nog känns den igen - vägen mot fascism | Svensson