Den nyfunna känslan för integritet
Integritetsfrågorna är ett av de märkliga områden där skillnaden mellan åsikterna inte avgörs av ideologi utan av position. Alliansens kuriösa agerande i regeringsställning är väl känt och grundligt kritiserat. Men minst lika märkligt är det sedan hösten 2006 stora socialdemokratiska intresset för integritetens försvar – och att av alla människor Thomas Bodström, Bodströmsamhällets upphovsman, anför försvaret. Som i Svenska Dagbladet idag:
Det vet man sedan gammalt; register missbrukas. Ju större de är och ju fler människor som har tillgång till dem, desto större är risken för misstag, missbruk och korruption.
Desto mer märklig blir den socialdemokratiska kritiken mot bakgrund av att partiet i grund och botten inte har någon annan uppfattning. Partiet ”stöttar öppet och ärligt till exempel ökat datautbyte mellan olika länders myndigheter och det ökända datalagringsdirektivet”, som Petter Larsson har skrivit i Aftonbladet.
Och då blir frågan vad som egentligen är värst. Att hyckla om övervakningen, i skamsen vetskap om att man gör något problematiskt? Eller att rakryggat försvara den?
Daniel Braw
