Realistiskt scenario

Historien med det kapade och ”försvunna” fartyget Arctic Sea är mystisk; som hämtad ur en deckare. Men den politiska innebörden är, enligt historieprofessorn Kristian Gerner, inte särskilt oklar:

Här bjöds ett utmärkt tillfälle att inför världen i allmänhet och NATO i synnerhet demonstrera en återvunnen rysk marin maktposition.

Syftet är därmed det samma som för den enligt försvarsanalytikern Lars Gyllenhaal ”onormal stora” övningen på temat försvara Nordstream i Östersjön.

Det kommer, som alltid när det gäller Ryssland, att moraliseras över detta maktspråk, men som Gerner påpekar är det helt normalt beteende för stora stater. Den ryska stormakspolitiken ”motsvarar vad USA har hållit på med under hela efterkrigstiden och den politik som Storbritannien, Frankrike och Tyska riket bedrev så länge de kunde och orkade”.

Mer konstruktivt är att fundera över vad detta ryska beteende ska få för konsekvenser för Sverige och den svenska försvarspolitiken. Den bör, som Gerner skriver, ”anpassas efter ett realistiskt scenario” – vilket sannerligen inte är för mycket begärt. Inte minst fullständigt Natomedlemskap borde kunna bli aktuellt.

Daniel Braw

Inlägget skrevs den 19 augusti, 2009 klockan 16:23 och har etiketten Politik, Utrikes. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.

Lennart Nordh

Orkar man läsa Kristian Gerners artikel, med för Sverige, innebörden, ”Om du vill ha fred, förbered dig för krig”, så möts man av begreppet irredentistisk stat och får en halv förklaring till begreppet;
”Man kan och bör karaktärisera dagens Ryssland som en irredentistisk stat – ledningen vill återvinna förlorade territorier typ Abchasien och Sydossetien – som också företer revanschistiska drag – regimen Putin-Medvedev vill återskapa den ”respekt” som man anser att Sovjetunionen åtnjöt tack vare sin militära förmåga och beredskap att använda krigsmakten för politiska mål (Östberlin 1953, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Afghanistan 1979).”
I Nationalencyklopedin får man en närmare förklaring av begreppet och dess uppkomst;
”irredentism, politisk rörelse som uppkom i Italien på 1870-talet. Efter Italiens enande (1860-70) fanns det särskilt i norr sådana områden med övervägande italiensk befolkning som alltjämt var irredenta (jfr ital. irridento ‘obefriade’), dvs. ingick i andra stater. Irredentismens mål blev att ansluta dessa områden till kungariket Italien, och sällskapet Italia irredenta grundades 1878 som kamporganisation. Primärt ville man från Österrike-Ungern inlemma Trentino, Istrien och Trieste, medan kraven på Frankrike (Nizza [Nice], Korsika) och Schweiz (Ticino) inte var lika ultimativa. Sedan de hetast åtrådda områdena 1919 hade tillfallit Italien klingade irredentismen av. – Termen irredenta används numera om andra områden med liknande etnisk-politiska problem.”

Efter Sveriges inträde i EU och Sveriges uttalade förklaring att man inte kommer att förhålla sig passiv vid ett angrepp mot ett grannland så har risken ökat betydligt för att den 200 åriga freden mellan Ryssland och Sverige skall brytas av ett krig där de båda länderna står emot varandra. Ett sådant krig är emellertid inte av strategiskt intresse för varken Ryssland eller Sverige. Sverige tillhör och har aldrig tillhört de irredenta.

Kan EU medlemskapet, om man rätt tolkar Kristian Gerners artikel fylld av oro för utvecklingen i Ryssland, ha medfört att Sverige numera genom säkerhetsutfästelser för de irredenta områdena närmat sig slutet på den 195 åriga freden med Ryssland eller vad menar Kristian Gerner.

Rysslands demokratiska problem är inget som förvånar. Ryssland hade före ryska revolutionen en säger en dag av demokrati. Demokrati byggs inte på tjugo år och korruption och maktmissbruk stävjas inte heller genom enbart demokratiska reformer. Ryssland har en lång väg att gå innan det som en stormakt lyckats utforma ett politiskt system, som lever upp till västvärldens krav.

Bristandee demokrati kan knappast vare en utlösande faktor för ett krig mellan öst och väst och ligger inte i Rysslands intresse.
Report this comment
Lennart Nordh

Orkar man läsa Kristian Gerners artikel, med för Sverige, innebörden, ”Om du vill ha fred, förbered dig för krig”, så möts man av begreppet irredentistisk stat och får en halv förklaring till begreppet;
”Man kan och bör karaktärisera dagens Ryssland som en irredentistisk stat – ledningen vill återvinna förlorade territorier typ Abchasien och Sydossetien – som också företer revanschistiska drag – regimen Putin-Medvedev vill återskapa den ”respekt” som man anser att Sovjetunionen åtnjöt tack vare sin militära förmåga och beredskap att använda krigsmakten för politiska mål (Östberlin 1953, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Afghanistan 1979).”
I Nationalencyklopedin får man en närmare förklaring av begreppet och dess uppkomst;
”irredentism, politisk rörelse som uppkom i Italien på 1870-talet. Efter Italiens enande (1860-70) fanns det särskilt i norr sådana områden med övervägande italiensk befolkning som alltjämt var irredenta (jfr ital. irridento ‘obefriade’), dvs. ingick i andra stater. Irredentismens mål blev att ansluta dessa områden till kungariket Italien, och sällskapet Italia irredenta grundades 1878 som kamporganisation. Primärt ville man från Österrike-Ungern inlemma Trentino, Istrien och Trieste, medan kraven på Frankrike (Nizza [Nice], Korsika) och Schweiz (Ticino) inte var lika ultimativa. Sedan de hetast åtrådda områdena 1919 hade tillfallit Italien klingade irredentismen av. – Termen irredenta används numera om andra områden med liknande etnisk-politiska problem.”

Efter Sveriges inträde i EU och Sveriges uttalade förklaring att man inte kommer att förhålla sig passiv vid ett angrepp mot ett grannland så har risken ökat betydligt för att den 200 åriga freden mellan Ryssland och Sverige skall brytas av ett krig där de båda länderna står emot varandra. Ett sådant krig är emellertid inte av strategiskt intresse för varken Ryssland eller Sverige. Sverige tillhör och har aldrig tillhört de irredenta.

Kan EU medlemskapet, om man rätt tolkar Kristian Gerners artikel fylld av oro för utvecklingen i Ryssland, ha medfört att Sverige numera genom säkerhetsutfästelser för de irredenta områdena närmat sig slutet på den 195 åriga freden med Ryssland eller vad menar Kristian Gerner.

Rysslands demokratiska problem är inget som förvånar. Ryssland hade före ryska revolutionen en säger en dag av demokrati. Demokrati byggs inte på tjugo år och korruption och maktmissbruk stävjas inte heller genom enbart demokratiska reformer. Ryssland har en lång väg att gå innan det som en stormakt lyckats utforma ett politiskt system, som lever upp till västvärldens krav.

Bristandee demokrati kan knappast vare en utlösande faktor för ett krig mellan öst och väst och ligger inte i Rysslands intresse.
Report this comment