Ledarbloggen

Fantastiska illustrationer till Stephan Wagners Berlinbetraktelse.
Tre bilder säger mer än tusen ord!

Report this comment

Åter igen ”gullar” vänsterpartisten Lotta Hördin med vänstern.
Lotta Hördin borde rimligen vara ledarskribent på en mera renodlad vänster publikation typ Norrskensflamman.

Report this comment

Det är olyckligt att jämföra dagens invandrare i Sverige med t.ex. 1800-talets utvandrare till Amerika (men även Australien, Nya Zealand). Vad hände med de ländernas ursprungsbefolkningar? Förvisade till reservat
och gated communities? För inte har vi väl sådana här hos oss…?

Report this comment

Jan-Olof Asp, ledare i dagens HD ”Stagnation utan invandring”, nämner i underrubriken Vilhelm Mobergs Karl Oscar och Kristina, som exempel på en lyckad invandring till ett för dem främmande land. Ledaren är skriven efter det Jan-Olof Asp läst professor, i national ekonomi vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO), Växjö universitet, Jan Ekbergs rapport till Expertrådet för studier i offentlig ekonomi, ESO, som sorterar under finansdepartementet.

1867 och 1868 drabbades Sverige av missväxt och under åren 1868 –1878 emigrerade er än 100 000 svenskar. Under resten av åren fram till 1879 emigrerade cirka 3 500 per år. 1879 drabbades Sverige av en ekonomisk kris och emigrationen ökade med en topp 1887 då 46 500 svenskar emigrerade. Åren mellan 1879 och 1893 lämnade mer än 500 000 svenskar Sverige. Mellan 1894 och 1899 minskade emigrationen samtidigt som remigrationen ökade och 1894 emigrerade 9 500 personer och 7 000 återvände. Förlängningen av allmän värnplikt 1901 från 90 till 240 dagar och generalstrejken 1909 bidrog till att återigen öka emigrationstakten i förbindelse med goda konjunkturer i USA. Första världskriget hindrade inte helt emigrationen, men en topp nåddes 1923 då mer än 26 000 svenskar lämnade sitt land och depressionen satte slutligen stopp för emigration till USA då det saknades arbetsmöjligheter.

Jan-Olof Asp är säkert välmenande då han skriver sin ledare eftersom Jan Ekbergs rapport i media har betraktats som ytterliggare argumentation för den främlingsfientlighet Sverige Demokraterna står för. Jan-Olof Asp har emellertid rätt i så måtto att av de 1 250 000 svenskar, som emigrerade återvände endast 200 000 till Sverige. Resterande dryga miljonen invandrande svenskar fann sin sysselsättning i USA ganska omgående. Det har sagts att den jordbruksmark, som svenskarna uppodlade i USA var lika stor, som den totala uppodlade jorden i det Sverige de lämnade. I Chicago var svenskarna den största immigrantgrupp, som stod för byggnadsarbeten. Över 75 procent av invandrande svenska kvinnorna hade arbete i privata hem, tvätterier, pensionat, hotell och sjukvård. Det fanns alltså behov av alla invandrare.

1890 tillhörde svenskarna en av de största etniska grupperna i Chicago, närmare 10 procent av befolkningen. Därefter sjönk deras andel av befolkningen långsamt. De första svenskarna hade bosatt sig på Nordsidan, helt nära där Chicagofloden grenade sig och något senare vid Chicago Avenue, som kom att kallas Swede Town. Här bodde fram till 1880-talet den största mängden svenskar i Chicago. Allt eftersom tiden gick flyttade man till bättre bostadsområden, som övergetts av tidigare ankomna immigrantgrupper och de nyankomna fick överta deras tidigare bostäder. När Italienare och Svarta började flytta in i svenskarnas områden blev bostadsområdet mindre attraktivt för svenskarna och de flyttade norr- och västerut. På det viset fann de nybyggda boningshus med bättre standard och hygieniska möjligheter. Samma mönster följdes av andra invandrargrupper. Vissa svenskar stannade endast temporärt i Chicago och målmedvetet flyttade de vidare med stöd av det nätverk de kunnat bygga i USA.

En av platserna på North Side var Lake View distriktet runt North Clark Street och Belmont Avenue. Åren mellan 1880 och 1894, de Gyllene Åren, byggdes hälften av alla bostäderna i området. Det fanns fyra kyrkor 1880 och 20 vänskapsföreningar etablerades åren 1890 till 1919. Svenskarna hade alltså skapat ett ganska väl utbyggt institutionellt samhälle något som är karakteristiskt för ett moget etniskt område.

Sverige, det invandrarland, som Jan Olof Asp sätter så stor förhoppning till kan inte jämföras med ett USA i stark ekonomisk utveckling med oerhörda landarealer, som skall koloniseras och med enorma tillgångar av råvaror och energi, som endast väntar på att exploateras.

USA inte heller med det Sverige, som valt att kalla invandrarnas bostadsområden för ghetto och ständigt anklagar invandrarna för att de valt att bosätta sig och försöka bygga upp en gemenskap med egen kultur och religion. Dessa beskyllningar och beteckningar utslungas inte bara av Sverige Demokrater utan har upprepats som ett mantra av politiker och massmedia för att inte tala om stora svenska befolkningsgrupper, som tydligen inget lärt av den miljon svenska släktingar, som valde att stanna kvar i USA.

Nej Jan-Olof Asp, Sverige har redan stagnerat trots en massiv invandring under de senaste decennierna. Stagnationen kan skyllas på de politiker, som inte förmått organisera samhället enligt en modell, som givit den minimala BNP ökning som Jan Ekberg kommit fram till i sin rapport;
”Om befolkningstillskottet antas ha samma sysselsättningsgrad, och i genomsnitt samma arbetsinkomst per sysselsatt som den i landet redan befintliga befolkningen i samma åldrar, uppkommer årliga positiva effekter på den offentliga sektorns finanser men effekterna blir små. Kalkylen är således grundad på god integration på arbetsmarknaden av invandrare och liknar den situation som vi hade på 1960- och 1970-talen. Under de senaste 20 åren har integrationen på arbetsmarknaden varit betydligt sämre. Årsbeloppet (framtida årligt reformutrymme) motsvarar cirka 0,1 procent av BNP år 2015, cirka 0,4 procent av BNP år 2025, cirka 0,6 procent av BNP år 2035 och cirka 0,7 procent av BNP år 2050. Känslighetsberäkningar med alternativa antaganden om utveckling av offentlig sektor ger ungefär samma procenttal.”
Jan Ekberg konstaterar vidare i sin debattartikel;
”Om vi i den framtidsinriktade kalkylen för Sverige i stället antar att sysselsättningsgraden i befolkningstillskottet blir densamma som för utrikes födda boende i Sverige i dag, blir de negativa årliga effekterna mindre än 1 procent av BNP.”
Sveriges stagnation, som Jan Olof Asp hävdar kommer att inträffa, men tydligen enligt honom ännu inte inträffat måste alltså beröra helt andra områden än Sveriges ekonomi, vilket möjligtvis kan glädja främlingsfientliga svenskar, men ger föga framtidshopp för redan ankomna invandrare och deras, enligt Jan-Olof Asp, så nödvändiga efterföljare för ett Sverige i utveckling.
Det finns plats i Sverige för utveckling och invandrare och det finns säkert råvaror och energi, men det fåtal invandrare, som hittills anlänt har till största delen inte fått tillfälle att utveckla sin kompetens och energi Vi har fått billigare grönsaker, nya snabbmatställen, städare och diskare, men utvecklingen har kommit av sig och felet kan knappast vara invandrarnas.
I rättvisans namn och för att få en framtida diskussion bland politiker och i massmedia om framtida vägval då det gäller invandring där även medborgarna kan vara med i diskussionen, så bör Jan Ekberg än en gång citeras;
” Det finns således inga särskilt starka offentligt finansiella argument för framtida invandring. Däremot kan det finnas andra argument. Det kan finnas argument för invandring av specialister, men det rör sig då om ett begränsat antal individer. Dessutom finns skyddsargument för flyktinginvandring. ”
Det är alltså dags för Riksdagspartierna att utforma en hållbar invandringspolitik där svenskar och invandrare får möjlighet att leva i harmoni med varandra. Detta kan endast ske när invandrarna fått arbete och respekt för den egna invandrargruppens kultur och religion. Samma respekt vi infödda svenskar kräver för vår kultur och de framsteg vi gjort i ett fram till och med nu sekulariserat Sverige.
Att skapa motsättningar i Sverige genom politiska system eller personliga uppfattningar som håller invandrarna utanför arbetsgemenskapen kan enbart leda till vantrivsel för samtliga boende i Sverige. Utanförskap och umbäranden har i alla samhällen givit upphov till brott och våld.

Report this comment

Apropå Jan Eklunds artikel om den ”lönsamma” invandringen så kan man ju ifrågasätta hur det ska gå till att verkligen få lönsamhet i det. Hittills har det inte i något västeuropeiskt land i modern tid lönat sig och rapporten ger ju vid handen att det blir lönsamt endast om en handfull olika förutsättningar uppfylls och det tillskott som då ges blir endast marginellt.

Så frågan är ju hur i all världen man kan tolka denna rapport som att invandring är ”lönsam”. Kanske kan Jan-Olof Asp leta fram en enhörning? Den påstås ju också finnas nånstans därute i sagovärlden.

Och huruvida invandring av lågutbildade, och i många fall också åldriga analfabeter, kan leda till utveckling skulle jag gärna vilja veta. Om dessa grupper av människor hade varit ett sådant tillskott till det samhälle de lever i hade väl de länder de ursprungligen kommer ifrån varit länder som flödat av manna och honung. Verkligheten ser som kanske är bekant något annorlunda ut och det är inte en verklighet som jag önskar för vårt fortfarande relativt välmående land.

Report this comment