Inte ens en nödlösning
Mona Sahlin är med all rätt oroad över Sverigedemokraternas opinionsframgångar. Hon öppnar nu för ett regerande med Centerpartiet och Foklkpartiet om inget av blocken skulle kunna få egen majoritet. Sahlin anser att det måste till en blocköverskridande regering om SD blir vågmästare.
Det är inget fel på den analysen. Det är det däremot för villkoren för denna regering. Hon anser inte att Moderaterna ska få vara med. Skulle hon då idag vara beredd att säga att Vänsterpartiet inte får vara med för att inte stöta bort Centerpartiet och Folkpartiet? Säkert inte.
Om partierna kommer fram till att man ska parera SD genom en blocköverskridande regering måste allt vara öppet. Dessutom kan man ju tänka sig att det block som har färre röster hjälper till att lyfta fram det större.
Men ska partierna i förväg inkludera eller exkludera andra blir det bara till sist en röra av alltihop. I utlandet har Socialdemokrater och Moderater kunnat sitta i samma regering. Det kan de även i Sverige och har förresten gjort det i andra världskrigets samlingsregering 1940-1945.
Utspel av den typ Mona Sahlin gör handlar mer om partitaktik än om omsorg för regeringsfrågan, jämför beskedet om Moderaterna men tystnaden om Vänsterpartiet. Att utesluta Moderaterna i en blocköverskridande regering är lika begåvat som att utesluta Socialdemokraterna. Utan de stora partierna blir det ingen stadga och trovärdighet i regerandet.
Sven-Åke Olofsson












Pingback: international piano