Ledarbloggen

Hälso- och sjukvårdsminister Maria Larsson tror att det behövs kommunanställda läkare och tillsätter en utredning. Det tror hon alldeles rätt. Och det är bra att frågan utreds.

I dag vårdas många äldre och svårt sjuka i sina hem. De tas i många fall hand om kommunalt anställda undersköterskor och sjuksköterskor. När läkare behövs finns de antingen på sjukhusen, eller vårdcentralerna och deras huvudman är landstinget. Här uppstår en gräns som säkert sätter käppar i hjulet  i de dagliga rutinerna.

Att också läkare skulle kunna ingå i kommunernas vårdteam vore naturligtvis önskvärt. Helst då läkare med stort kunnande om just äldre människors sjukdomar.

Men även om det blir så och situationen därmed skulle bli lättare för alla inblande återstår det ändå gränser att forcera. Det finns ändå en gräns mellan kommun och landsting, mellan hemsjukvård i kommunal regi och specialist- och akutsjukvården på sjukhusen.

Gränserna är med all sannolikhet en anledning till att många upplever vården som otillgänglig. Mycket vore vunnet om det skapades goda rutiner för hur gränsövergångarna ska se ut, så att man ser till helheten snarare än bevakar sitt eget område och egna konto.

Lotta Hördin

Polisen i New York har nått uppseendeväckande resultat genom punktmarkering av kriminella och fokus på att få bort vapen från gatorna, skriver Sven-Åke Olofsson. Exemplet New York ska man naturligtvis hantera försiktigt. Men faktum kvarstår att färre poliser tycks jobba mer effektivt med en stark och logisk vision. I New York råder nolltolerans även för mindre förseelser. Tufft för den som drabbas, visst, men kan värre brott förhindras är priset trots allt lågt, för den enskilde och för samhället.

00-talet kantades av kriser och kollapser, där stora värden visade sig vara skenbara, skriver Daniel Braw i vår återblick på decenniet som snart gått.  Men samtidigt förändrades den ekonomiska verkligheten i grunden. Den tekniska utveckling som förutspåddes under it-bubblan har närmast överträffats, och Kina har blivit världens näst största ekonomi. När man i framtiden ser tillbaka på detta årtionde är det mycket möjligt att det är sådana saker, snarare än de dramatiska kriserna, som kommer att verka mest intressant.

Vi tror att det är möjligt att använda oss av EU för att göra den fasta förbindelsen mellan Helsingborg-Helsingör möjlig, skriver bland andra folkpartiledaren i Helsingborg Christer Sörliden på Debatt. Men självfallet är det Öresundsregionen och de båda regeringarna i Köpenhamn och Stockholm, som har huvudansvaret för vår regions utveckling. Vi ser att utvecklingen går i rätt riktning. Men vi kräver snabbare beslut. För medborgarna, för den ekonomiska kraften i vår region. Men också för vår miljö!

Nio av tio säger nej till koalitioner med Sverigedemokraterna i riksdagen. Och apropå dagens hänvisning till Ginnungagap skriver en företrädare för föreningen Forn Sed:

Jag kan upplysa dig om att vi i Forn Sed alltid har kämpat en hård kamp för att hålla ute, och slänga ut, folk från extremhögern i våra organisationer.

Daniel Braw

2000-talet har bland många andra saker medfört en helt ny terminologi – tänk bara på googla, som knappast hade varit allmänt begripligt för tio år sedan. I Evening Standard skriver Chris Blackhurst om den språkförnyelse som har skett på alla möjliga områden: teknik, politik, miljö, mode och ekonomi (en tysk motsvarighet finns här). Han skriver:

What is amazing is just how soon all such words slip into common vernacular. Thus traders at the banks packaged up US “sub-prime” loans and when the borrowers could not repay, the “credit crunch” began and around the world “toxic debt” started to build. Three years ago, this was the most opaque financial-sector jargon; now we all talk like that.

Men en hel del kommer med all sannolikhet att försvinna ur ordförrådet lika snabbt – som tamagotchi och yuppienalle gjorde.

Daniel Braw

Utan att fördenskull förfalla till littorinskt språkbruk kan man konstatera att 2009 kanske inte kommer att gå till historien som något verkligt höjdarår. Men det blev å andra sidan inte så farligt som vissa förutsade att det skulle bli. Det framgår av den sammanställning av de tio sämsta förutsägelserna som tidskriften Foreign Policy har gjort lagom till årets slut. Bland dem finns denna dramatiska profetia om svininfluensan, hämtad från en rapport till presidenten:

While the precise impact of the fall resurgence of 2009-H1N1 influenza is impossible to predict, a plausible scenario is that the epidemic could: produce infection of 30-50% of the U.S. population this fall and winter 8 … [and] cause between 30,000 and 90,000 deaths in the United States.

I slutänden blev det omkring 1 500 dödsfall. Finansgurun George Soros förutspådde också att botten i ekonomin inte skulle nås och förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton förutspådde ännu ett amerikanskt krig (denna gång mot Iran). Men priset tar ändå kongressledamoten Dana Rohrabacher, som för tio år sedan profeterade att om inget gjordes åt Kina skulle landet år 2009 vara USA:s främsta fiende – vilket det, trots alla brister i övrigt, som väl är inte har blivit.

Daniel Braw

Apropå svag tro på det politiska systemet, väljarna och de politiska partierna: filosofen Martin Peterson föreslår i en debattartikel idag att ett informellt antiparti ska bildas för att rösta tvärtemot Sverigedemokraterna i riksdagen och på så vis göra partiets mandat värdelösa.

Exempel: Om Sverigedemokraterna får 25 mandat och deklarerar att de avser rösta ja till ökade satsningar på undervisning i historia avsätter de övriga partierna lika många mandat, i proportion till sin storlek, och ger dessa 25 ledamöter till uppgift att rösta nej till förslaget om ökade satsningar på historia, oavsett vad ledamöternas egna partier har för uppfattning i sakfrågan.

Denna lösning skulle dock ha en obehaglig bieffekt, nämligen att antyda att det räcker gott och väl med 299 ledamöter. Dessutom verkar den en aning komplicerad. Man kan undra vilken filosof som ska komma på den ännu mer salomoniska lösningen att helt enkelt ogiltigförklara rösterna.

Daniel Braw

I dagens huvudledare reagerar Daniel Braw mot överdrivna spekulationer kring vilken roll Sverigedemokraterna kan få efter valet. Om den svenska demokratin undermineras av ett parti med stöd av fem–sju procent av väljarna torde den vara en av världens mest underminerbara. Skulle så faktiskt vara fallet, är detta i sig ett större problem än Sverigedemokraterna i sig: som Ny demokrati visade på sin tid kan ett riksdagsparti till skillnad från Rom byggas på en dag.

Lotta Hördin fortsätter vår serie om det decennium som snart har gått. 00-talet blev årtiondet då vi lärde oss ett ord som klimatsmart. Återvinning, lågenergiteknik, retro, ekologiskt, sopsortering, närodlat, second-hand är andra begrepp i tiden väl värda att ta med in i 10-talet.

Köpenhamn drabbades av en miljöyra inför det stora klimattoppmötet i december. Många företag gnuggade händerna och man kan tänka sig att hotellen gick bra. Men för nöjesparken Tivoli blev mötet en besvikelse. Det blev färre besökare än vanligt under decembermånaden. ”Vanliga” julmarknadsbesökare undvek den danska huvudstaden under toppmötesveckorna. Och mötesdeltagarna hade nog med sitt. De behövde inga karuseller för att känna sig snurriga!

Lotta Hördin

Eskilstuna-Kuriren drar följande slutsats av det säkerhetsmässiga debaclet med attentatsförsöket mot flighten mellan Amsterdam och Detroit:

För att undvika åsiktsregistrering och ytterligare stigmatisering av enskilda grupper får vi acceptera att utan urskiljning bli kontrollerade innan vi kliver på flyget. Hellre det än att hudfärg, religion, vänkontakter och fritidsaktiviteter avgör om du ska bli kroppsvisiterad nästa gång du flyger från Arlanda.

Säkerhetsarrangemangen må på så vis bli (eller snarare fortsätta att vara) obekväma, absurda och framför allt ineffektiva, men det blir i alla fall rättvist.

Som Christopher Hitchens skriver i Slate är det inte bara myndigheter som driver fram säkerhetsåtgärder utan direkt säkerhetseffekt, utan också den allmänna opinionens efterfrågan på känsla av säkerhet:

The demand to satisfy that sad illusion can be met with relative ease if you pay enough people to stand around and stare significantly at the citizens’ toothpaste.

Daniel Braw

I Veckans Affärer skriver Jonas Malmborg:

Det är en sak i den pågående debatten kring Saab som förbryllar mig. Vi svenskar i allmänhet, och då ekonomijournalister och andra proffstyckare i synnerhet, verkar rörande överens om att det finns en logik i att lägga ner det västsvenska bilmärket. Vi producerar visserligen världens smartaste och säkraste bilar, men ändå. Lägg ner. Det är för dyrt, för ineffektivt.

Man kan undra i vilket annat land – sedan Sovjetunionens fall, naturligtvis – som en situation i vilken alla är rörande överens kan betecknas som en pågående debatt. Men stämmer det verkligen att alla proffstyckare anser det logiskt att lägga ner Saab? Det är nog en underrättelse som regeringen skulle förvånas av. Aftonbladet skrev till exempel:

Olofsson och hennes regering måste däremot svara för sig. De måste berätta varför den svenska regeringen – till skillnad­ från kollegor i andra länder – valt att stå vid sidan under fordonskrisen. Regeringen måste svara på varför Sverige har en politik för hushållsnära tjänster, men inte för industriell produktion.

Och Mona Sahlin sa:

Jag utgår ifrån att regeringen gör allt som står i dess makt i diskussionerna med GM och att de har en plan att nu sätta i verket för de anställda i Trollhättan och för svensk industris konkurrenskaft.

Och Lars Ohly sa:

Det är ett mycket sorgligt beslut för saabarbetarna, trollhätteborna och hela Sverige. Men detta är också en historisk förlust för svensk industri.

Nu kanske de inte direkt räknas som proffstyckare, men debattörer är de otvivelaktigt. Och Saabnedläggningen ter sig i alla fall mer logisk än det i efterhand gör att förutspå att 2008 skulle bli ett ”urstarkt år” i ekonomiskt hänseende.

Daniel Braw