Ledarbloggen

De kan inte ge besked på allt, långt ifrån. Alliansen försöker pressa oppositionen, som svarar att i april kommer alla svaren. Men inte heller alliansen kan lägga alla kort på borden. Under tiden fortsätter man att debattera jobben, arbetslösheten, socialförsäkringen, skolan, integrationen med mera.

Nej, det kom inga nyheter eller överraskningar i kvällens partiledardebatt i Agenda. Men det var två ovanligt debattsugna lag som möttes. De hade laddat ordentligt. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt stod lugna som kaptener på var sin skuta, och lät sina lagkamrater komma loss ordentligt.

Men att politikerna fastnar lätt i siffror och statistik, och för någon som tittade i går och inte följer debatten jämt och ständigt, kunde det nog vara svårt att hänga med. För det var det stundtals även för mig som följer debatten nästan jämt och ständigt.

Som sagt, det vankas ett intensivt valår. Kvällens debatt var bara en försmak.

Vem vann? Det blev oavgjort.

Lotta Hördin

Snart börjar debatten mellan partiledarna i de sju riksdagspartierna som sänds i SVT med start kl 20. Just nu lär allianspartierna sitta i ett förmöte på Rosenbad och oppositionen träffas i Monas Sahlins riksdagsrum.

Det handlar förstås om att få fram att det finns två klara alternativ samtidigt som det gäller för partierna sinsemellan att profilera sig.

Aftonbladet pekar ut jobben, skatterna, sjukförsäkringen, pensionerna och integreringen som de stora valfrågorna. Inga överraskande val.

En ny opinionsmätning visar att blocken närmar sig varandra. Det bäddar för ett hett valår.

Lotta Hördin

En som däremot (se förra inlägget) koncentrerade sig på utfrågningen av Tony Blair är kolumnisten Matthew Parris, vars artikel i The Times är högst läsvärd. Det är inte alls som många britter – och för den delen många andra – tror, att Blair är en lögnare och slingerbult. Blair tror verkligen på det han säger om Irakkriget. Detta har han visserligen sagt hela tiden, men det sjunker liksom inte in – misstron mot politiker spökar. Vad tror då Blair? Parris skriver (kursiverat):

Tony Blair believes that all bad people are on the same side.

Därför kan han utan problem bunta ihop sekulära arabnationalister med islamiska fundamentalister, och båda dessa grupper med alla andra bad guys.

Mr Blair does distinguish the many and various dangerous forces around the globe. He distinguishes them but he sees no difference between them.

Denna filosofi har sina anhängare också i Sverige och är tilltalande i all sin enkelhet. ”Once you understand this, there is no arguing with him”, som Parris skriver om Blair.

Konsekvenserna ser man i Irak.

Daniel Braw

Tony Blair frågades igår ut av den så kallade Chilcotkommissionen, som har i uppgift att reda ut vad som egentligen hände när Storbritannien (tillsammans med USA) angrep Irak och vad man kan dra för slutsatser och lärdomar. Blair har tidigare sagt att han hade fattat samma beslut även om han hade vetat att det inte fanns några massförstörelsevapen, och igår visade det sig rentav att han stödde idén om angrepp redan före 11 september – som enligt Blair annars förändrade allting. Misstanken att de så kallade argumenten för kriget snarare var svepskäl bekräftades.

Men mediebevakningen handlade inte om sådana trivialiteter. Istället var dagens stora nyhet i tidningarna att det engelska fotbollslandslagets kapten John Terry hade vänsterprasslat med en lagkamrats flickvän. Frågan alla nu ställer sig är: ska han få fortsätta som lagkapten?

Daniel Braw

Kommer de centerpartister som är emot energiöverenskommelsen att rösta för propositionen när den blir aktuell? En av dem, Solveig Ternström, säger:

Nej, inte ens under en pistolmynning. Jag kan aldrig säga ja till detta.

Gruppledaren blir förvånad. Det blir, som Johan Hakelius skriver i Aftonbladet, enklare om man inte har principer.

Daniel Braw

På dagens ledarsida kommenterar Sven-Åke Olofsson det aktuella opinionsläget, som är stabilt instabilt. Ingen kan börja känna sig någorlunda säker på hur valvinden ska blåsa förrän veckorna före valet.

Sven-Åke Olofsson kommenterar också Kristdemokraternas prekära läge, med anledning av att partiet i dagarna möts i Jönköping för kommundagar. Det är nervöst inom Kristdemokraterna just nu. En deltagare på mötet konstaterade att ”det är tur att det är några månader kvar till valet”. Och partiledare Hägglund döljer inte att han själv är orolig.

Daniel Braw skriver om konflikterna inom Centerpartiet, där den radikala kursändringen i kärnkraftsfrågan är mindre väl förankrad än vad partiledningen har velat ge sken av. Orkar dissidenterna stå emot trycket när det väl ska röstas?

Daniel Braw skriver också om den stora Afghanistankonferensen i London och strategin att lugna ner talibanerna med löften om pengar och makt. Viljan till fortsatt engagemang i Afghanistan börjar avta, och talet om utvägar och stoppdatum tilltar i styrka.

Apropå den ortodoxa kyrkans stärkta ställning i Ryssland kan man notera att president Medvedev nyligen fick ett pris som ges till personer ”who have done a great deal to develop ties between peoples and states that adhere to the Eastern Christian traditions and to adopt humanitarian Christian values in their lives”. I sitt tal vid ceremonin sa han:

We are bound by one faith and by the same moral and ethical principles. They are at the foundation of our national identity and distinctive character of our peoples. They are expressed in our cultures and our traditions, which are often similar between nations and have common spiritual roots. They are expressed in our historical way of life, and ultimately, in our fates.

Och detta inte ens tjugo år efter Sovjetunionens fall.

Daniel Braw

På ledarsidan idag skriver Daniel Braw om regeringens förslag att skärpa straff för vissa brott, i synnerhet misshandel av värre art. Kriminologerna kommer naturligtvis inte vara sena att påpeka att handikappade, äldre eller tortyroffer inte går säkrare för att straffen skärps. Det finns inget säkert samband mellan stränga straff och minskad brottslighet.

Lotta Hördin skriver om resonemangen kring förbud av burka som har pågått i Frankrike, och nu har aktualiserats i den svenska politiken. Förbud löser inte de spänningar som finns kring dessa religiösa symboler. I Danmark drog i går statsministern Lars Løkke Rasmussen tillbaka förslaget om ett allmänt förbud mot burka, som tidigare varit på tal. Även där har insikten om det meningslösa med förbud vunnit gehör.

I en debattartikel kommenterar Jan Andersson (S) samtalen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lokalt, och skriver: ”Det var inte särskilt meningsfyllt att träff efter träff diskutera dessa former för politiken utan att komma fram till en gemensam ståndpunkt.”

Här har uppenbarligen alliansen lite att lära:

Let me repeat: we cut taxes. We cut taxes for 95% of working families. We cut taxes for small businesses. We cut taxes for first-time homebuyers. We cut taxes for parents trying to care for their children. We cut taxes for 8 million Americans paying for college. As a result, millions of Americans had more to spend on gas, and food, and other necessities, all of which helped businesses keep more workers. And we haven’t raised income taxes by a single dime on a single person. Not a single dime.

Barack Obama, State of the Union.

Daniel Braw

En tredjedel tycker att det är svårt eller mycket svårt att välja vilket parti man ska rösta på i riksdagsvalet.

Är det positivt eller negativt? Positivt, i den mån svårigheten består i att man har ett öppet sinne och inte röstar av gammal vana. Negativt, i den mån valet försvåras av avsaknaden av sådant som brukar underlätta val: distinkta för- och nackdelar. Kanske är det också därför man i efterhand kan ha svårt att komma ihåg vad man egentligen beslutade sig för. Liksom i det svåraste valet av alla, valet av pensionsförvaltare.

Daniel Braw