Moderat kremlologi
Redan Schlingmanns svar på om han är för eller emot könskvotering i bolagsstyrelsen var ganska sinnrikt:
Vi tycker i grunden inte att kvotering är en god idé. Det finns parametrar som talar emot det, till exempel att en person ska uppleva sig vara inkvoterad. Men vi upplever att det finns strukturella problem, kvinnor tjänar mindre, de har mindre makt och det måste vi peka på.
Emot men ändå för (fast ändå egentligen emot), liksom. Subtiliteten i detta uppskattades dock inte av alla. Sju ledande moderatkvinnor skrev:
Kvoteringstanken härstammar från synen på samhället som bestående av olika kollektiv och grupper som måste säkras platser och representation i olika sammanhang. Medborgerliga rättigheter blir då kopplade till grupper och principen om individuella rättigheter, oavsett grupptillhörighet, frångås.
Man får lätt intrycket av att moderaterna inte riktigt är överens i denna fråga. Skulle så vara spelar det nog ingen större roll, eftersom det hursomhelst knappast blir den dominerande valfrågan. Men kan det vara så att oenigheten är ämnad just att se till att detta inte blir någon valfråga eller fråga överhuvudtaget? Kan det vara så att båda utspelen är förankrade i partiledningen, som på så vis hoppas omöjliggöra alla angrepp? Det misstänker bloggaren Johan Ingerö, som skriver:
Taktiskt sett är detta en smart metod. Socialdemokraterna har i decennier finslipat förmågan att inta alla ståndpunkter samtidigt och att opponera mot sig själva. Det har bevisligen fungerat, och därför är det inte fel av de borgerliga partiernas strateger att i någon mån lära av detta.
Också värt att lära av kunde vara att partiet förlorade när det inte längre hade någon strategi men däremot ett övermått av taktik.
Daniel Braw
Pingback: Är dolda könsmaktsstrukturer en myt? « Ekonomistas