Ledarbloggen

Det är mycket tragiska och upprörande rapporter som nu kommer från Medelhavet. Hjälpkonvojen ”Ship to Gaza” har stoppats med militära medel och allt tyder på att många människor har dött och skadats. Konvojens mål var att hjälpa Gazas isolerade invånare, en isolering som är helt oacceptabel och ett misslyckande för alla inblandade parter. De stängda gränserna mot både Israel och Egypten har FN tidigare fördömt.

Att konvonjen nu stoppas på detta våldsamma sätt är inte bara en tragedi för de som är på båtarna utan också för Israel och naturligtvis för Gazas invånare.

Carl Bildt har agerat föredömligt när han nu på morgonen, bland annat har kallat upp Israels ambassadör i Stockholm till UD och haft kontakt med EU:s utrikespolitiska talesperson Catherine Ashton. Fler politiker måste nu reagera och omvärlden måste kräva besked om vad som hänt.

Ledarredaktionen

Sven-Åke Olofsson skriver om Mona Sahlins dåliga opinionssiffror. Men som han konstaterar: ” Sahlin kritiseras för det partiet tvingade henne till.”

På debattsidan diskuteras patientsäkerhet, infrastruktur, friskolor och välfärdsfinansiering.

Ibland räcker det inte att göra en så kallad pudel. Danmarks konservativa utrikesminister Lena Espersen gjorde det med besked i fredags. Efter långvarig kritik bad hon om ursäkt i fredags för att hon åkt på semester med familjen i stället för att delta i ett politiskt toppmöte. Hon kallade det för den största politiska dumhet hon begått.

Men kritiken mot henne avtar trots allt inte. Vänder det inte snabbt är hennes ställning som ordförande för de konservativa allvarligt hotad.

Personangrepp av den typ Espesen är utsatt för är obehagliga. Det ligger något oförsonligt över mediers och politiska motståndares besservisseri. Espesen borde, rutinerad politiker som hon är, veta att jobbet går först i nära nog alla lägen för en utrikesminister. Men om omdömet nu brast och hon prioriterade familjen borde man kunna dra ett streck över det.

Lärdomen som andra politiker kan dra av Espersens nedåttur står emellertid där i eldskrift. Hon dröjde alldeles för länge med att förklara sig och beklaga. Den som ska göra en pudel måste göra det snabbt!

Sven-Åke Olofsson

Självfallet bör vi ha en allmän och obligatorisk a-kassa, skriver Sven-Åke Olofsson. Den som drabbas av arbetslöshet och inte är med i a-kassan måste hur som helst hjälpas av samhället. Men för den enskilde innebär socialbidrag en sämre lösning eftersom utbytet blir lägre. Att många människor hamnar i denna situation kan inte ett välfärdssamhälle acceptera, lika litet som att stora grupper hade kunnat ställa sig vid sidan av sjukvården och inte betala till den men ändå tvingats anlita den i akuta lägen.

Just nu har jag ständight en statsminister vid min sida, konstaterar Lotta Hördin apropå publiceringen av  ”Sveriges statsministrar under 100 år”. 22 volymer om cirka 120 sidor vardera. Förvisso föredettingar de allra flesta men i den skepnad de nu framträder i allra högsta grad levande och personliga. Det handlar om en samling herrar som var och en under sammanlagt 100 år satt sin prägel på Sverige. Kvinnor har inte gjort sig besvär. Inte så märkligt under 1900-talets första hälft. Men att vi ännu inte haft en kvinnlig statsminister är anmärkningsvärt i ett av världens mest jämställda länder.

På domstolen Old Bailey i London hamnar bara de värsta fallen, skriver Elisabeth Braw i sin krönika från London. ”På Old Bailey är det mord varje dag”, brukar det heta. Denna månad förvandlades den ärevördiga domstolen dock till något som mest liknar ett klassrum: bänkarna har sänkts, domarna har tagit av sig perukerna. Det är för att de åtalade var barn.

En schlagerfestival utan Sverige, då måste självfallet syndabockar sökas och självkritik idkas. Svenska folket är ju vant vid att de svenska bidragen är segertippade även om placeringarna kan bli väl så dåliga (”Fel låt vann!”)

Thomas Hall är svensk projektledare för Melodifestivalen. Hans budskap till medierna är nog så brett.

-Det är dags att se över allting.

Då kanske vi även ska ta med i beräkningen att vi någon gång inte ens kommer till själva finalen.

Sven-Åke Olofsson

Låt bussen få en gräddfil, skriver Ingrid Runsten. Förslaget att låta Drottninggatan och Järnvägsgatan få separata bussfiiler och bara ett körfält i vardera riktning för biltrafik förs fram av tjänstemän i Helsingborg och är både intressant och framåtsyftande. Problemet med de många bilarna som kör genom centrala Helsingborg är gammal och välkänt. Det är inte bara en miljöfråga utan också en fråga om trängsel, trivsel och parkeringsplatser. En del försök har gjorts genom åren att begränsa biltrafiken genom stan men utan slagkraftiga alternativ nås ingen framgång.

Ett år och tio månaders fängelse för grovt vållande till annans död och grov misshandel. Det blev domen för den 23-åring som åtalats för misshandel på en parkeringsplats i Landskrona, som ledde till att en 78-årig kvinna senare avled. Vissa kommer nu att finna domen för mild, andra för hård. Med tanke på att händelsen ledde till ett dödsfall är domen rimlig.
Misshandeln rubricerades inledningsvis som mord men under senare förhör och rättegång komplicerades bilden. Vad var avsiktligt våld och vad var olyckliga omständigheter? Målet är ytterligare ett exempel på att åklagare, polis och medier måste vara återhållsamma med slutsatser i inledningen av brottsfall.
Vad som inträffade på parkeringsplatsen var djupt tragiskt. 78-åringen avled och hennes make, även han misshandlad, hamnade tillsammans med sin familj i en traumatisk situation. 23-åringens version av det inträffade är att det handlade om en tragisk olyckshändelse, inte överlagt våld. Hans problem blev då varför han flydde och höll sig undan. Misshandeln trängde dessutom in i den politiska verkligheten i Landskrona, där våldsdåd och otrygghet i betydande grad satt den politiska agendan. Men tack och lov blev försöken att utnyttja det inträffade i politisk extrempropaganda inte framgångsrika eller ens särskilt omfattande. 
I en rättegång är varken känslor eller politisk verklighet relevant för domstolen. Bevis ska värderas och vittnesmål bedömas. Uppgiften har sannerligen inte varit lätt för rätten, som måste bringa reda i en bild som har sina gråtoner.
Åklagaren krävde ett längre fängelsestraff. Försvaret pläderade för frikännande av 23-åringen. Domen på ett år och tio månader bäddar för ett överklagande från försvarets sida. Hela fallet är tragiskt. För den drabbade familjen men också för den tidigare ostraffade 23-åringen vars framtid nu är i vågskålen. 

Sven-Åke Olofsson

För den som betraktar konflikten mellan biståndsminister Gunilla Carlsson och den nu sparkade Sidachefen Anders Nordström utifrån, verkar det rimligt att ansvaret inte helt och hållet kan läggas på Sidas ledning. Det skriver Sven-Åke Olofsson.  Men relationerna kan inte vara så här dåliga mellan en regering och en myndighet som hanterar miljardbelopp. Något annat än att byta ut Anders Nordström är inte realistiskt. Myndigheten och biståndsministern måste gå i takt och ju mer av administrativ röra och utdragna personkonflikter desto större är risken att biståndet ska ifrågasättas ytterligare.

Vad finns bakom siffrorna om sjukförsäkringen som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen nu presenterar, undrar Ingrid Runsten. Jo människor naturligtvis och oftast människor i en svår och utsatt situation. Det måste man komma ihåg i denna sifferexercis. Det gick för snabbt när regeringen genomförde den nya sjukförsäkringen, det har sagts flera gånger och från olika håll. Inte bara från oppositionen utan också från de handläggare som skulle tillämpa reglerna. Nu senast var det Riksrevisionen som kom med en kritisk rapport. Kritiken gällde att regeringen inte gav Försäkringskassan tillräckliga förutsättningar att införa den så kallade rehabiliteringskedja på ett bra sätt. Men riksrevisionen menar också att sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv och insatser görs tidigare i dag.

 Inte många talar nu om den fråga som totalt dominerade debatten för bara fem-sex månader sedan, skriver Ingrid Runsten. Miljöminister Andreas Carlgren gjorde det när han i går inledde Plan- och bostadsdagarna på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Och det är bra, för klimatfrågan är som bekant långt ifrån löst. Andreas Carlgren gjorde ett optimistiskt intryck i sitt tal som handlade om hållbart byggande och hållbar samhällsutveckling. Han talade om hur Sverige på många sätt är bäst i klassen när det gäller att ställa om från fossila bränslen inom transportsektorn, bygga energieffektivt och satsa på förnybar el. ”Om många små människor gör många små saker så förändras världens gång”, sa miljöministern.

Alliansen vill stärka lagen mot diskriminering av äldre, konstaterar Sven-Åke Olofsson. Den här gången tänker man inte enbart på arbetslivet. Nu vill man ringa in bostadsmarknaden, vården, äldreomsorgen och frågor som att den över 70 inte får vara blodgivare eller har svårt att få kreditkort. ”Vi måste riva ner en massa hinder för de äldre och skicka ut en ny signal till samhället att de är en tillgång”, säger Barbro Westerholm (FP). Det är inte svårt att finna exempel på hur äldre diskrimineras som grupp. Regeringen behöver inte gå längre än till bolag där den har ägarintressen för att få argument. Flygbolaget SAS har beslutat att säga upp kabinpersonal över 60 år. 25 anställda har vänt sig till DO med en begäran om hjälp och denne kräver nu en halv miljon för var och en i skadestånd.

Några inslag i den danska krisplanen som offentliggjordes i går: Offentliga utgifter får inte stiga och omprioriteringar av pengar sker. Biståndet skärs ner. Tak sätts för barnbidraget. Planerna på att höja gränsen för marginalskatt skrinläggs. Perioden för a-kassa sänks från fyra år till två år. Tak sätts för avdrag för fackavgifter. Och så vidare… ”Danmark är det land som snabbast och mest effektivt löser problemet”, sa finansminister Claus Hjort Fredriksen efter uppgörelsen. Snabbt, onekligen. Effektivt? Tveksamt hur långt man uppnår målet. Friska miljarder måste satsas på jobb och arbetslösa. Dessutom måste fördelningsprofilen på nedskärningarna ifrågasättas eftersom så stor del faller på de arbetslösa.

Det är bra att göra tillbakablickar för att lära sig inför framtiden, skriver Ingrid Runsten. De offentliga finanserna är i bättre skick än efter 90-tals krisen och det gör det lättare att fokusera på utsatta grupper. Och även om man är oense om vilket som är bästa sättet så finns det samsyn över blockgränsen på att satsa på att minska de ungas arbetslöshet. Det måste vara det absolut viktigaste, att förhindra att unga människor hamnar i långtidsarbetslöshet, bidragsberoende och riskerar utanförskap. Ett led i detta är möjlighet till lärlingsutbildningar och lärlingsjobb. De är viktigt för de unga som hellre lär sig ett yrke genom praktiskt arbete och viktigt för arbetsgivarna som behöver framtida arbetskraft.