Kalldusch för alliansen
Så kom den då, kallduschen för alliansen. SCB:s stora mätning av partisympatierna visade på något annat än den senaste tidens opinionsundersökningar. Om det vore val i dag skulle de rödgröna få regeringsmakten med 50,2 procent av väljarsympatierna mot 44,2 för alliansen. Den bygger på ett mycket större underlag än andra undersökningar, omkring 6 000 slumpmässigt utvalda röstberättigade har intervjuats på telefon. Och för de rödgröna kan den bli en vitamininjektion, efter en tid av motgångar.
Den SCB:undersökning som görs i maj ett valår brukar pricka in valvinnaren i september. Blir det så också i år? Det är långt ifrån självklart. Här finns en rad saker som kan hända. För det första, för Socialdemokraterna måste det verkligen vara en glädje blandad med besvikelse och rysningar. Den trend som har funnits också i andra undersökningar håller i sig. Partiet backar och har backat stort sedan november, med 2,7 procentenheter och skulle få ett sämre resultat än i valet 2006. Istället är det Miljöpartiet som bär fram det rödgröna blocket.
Moderaterna däremot ökar, med 2,2 procentenheter sedan november och även jämfört med valet 2006. Men samtliga allianskompisar minskar.
Sverigedemokraterna ligger och balanserar kring gränsen att komma in i riksdagen.
Så vem ska egentligen vara glad över det här resultatet och vem ska vara ledsen? Socialdemokraterna kanske tycker att det viktigaste är att vinna regeringsmakten, men om detta hade varit valresultatet hade de gjort det svagare än någonsin. Det kan ingen Socialdemokrat vara nöjd med. Och tänk om den trenden fortsätter fram till valet.
Moderaterna däremot skulle bli starkare än någonsin men samtidigt förlora regeringsmakten. Inte heller de kan vara nöjda. Flera borgerliga partier ligger dessutom och balanserar nära spärren på fyra procent.
Om 100 dagar vet vi hur det gick. Även om SCB:s majundersökning brukar pricka in valresultatet så är det ingen naturlag, någon gång ska den trenden brytas. Det enda som är säkert är att det kommer att bli mycket, mycket spännande.
Ingrid Runsten
