Tvist bland de lärde
Inte bara är det ännu så länge oklart vad som är sant och falskt i affären Littorin, de lärde tvistar också om hur den har hanterats av regering och press.
Medietränaren Paul Ronge kallar hanteringen ”iskallt cynisk” och skriver:
Ingår det att lägga upp en förljugen krisstrategi, ge en chockad människa rådet att använda sina egna barn, sin inflammerade vårdnadstvist och snaskigt snokande media som argument för sin avgång, när huvudskälet är ett patetiskt sexköp?
Pr-konsulten Patrik Westander anser tvärtom att regeringen har ”agerat föredömligt”.
Medan Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein också anser att Moderaternas krishantering är en studie i ”iskall cynism”, finner Expressen att Reinfeldt har varit alltför blödig.
Kanske var det ett försök att stödja en vän och kollega, som faktiskt varken är dömd eller ens åtalad för ett brott. Men Sveriges statsminister har andra uppgifter än att hålla kamrater om ryggen när det blåser.
Och när det gäller Aftonbladets publicering är somliga orakel rentav oense med sig själva.
Tycker att dagens publiceringen om Littorins eventuella brott 2006 är helt felaktig. Rättegångsjournalistik ska medierna inte ägna sig åt. Speciellt inte med Säpometoden att man anklagar någon för att begå brott, men hemlighåller bevisen
skrev Viggo Cavling 8 juli. Två dagar senare var läget ett annat:
Jag måste säga att jag tycker att publiceringen är motiverad. Resumé har inte Aftonbladets källor och bevis kan därför inte publicera vad anklagelsens innehåll. Jag uppfattar att Aftonbladet har uppgifter som är sanna och relevanta och då ska man publicera. Jag tycker rent generellt inte att medierna ska ägna sig åt rättegångsjournalistik, men när det handlar om ett ledande statsråd måste man få göra undantag.
Som Groucho Marx sade:
Those are my principles, and if you don’t like them… well, I have others.
Daniel Braw
