Lite väl sociala medier
”En halv sekund från ord till handling” är undertiteln på pr-konsulten Paul Ronges nya bok Sociala medier. Och det är uppenbarligen lite väl snabbt för somliga — den halva sekunden från ord till handling blir för somliga en halv sekund från arbete till arbetslöshet. CNN-redaktören Octavia Nasr kallade den nyligen avlidne ayatollah Fadlallah ”one of Hezbollah’s giants I respect a lot” och blev av med jobbet; den brittiska ambassadören i Beirut, Frances Guy, blev visserligen inte av med jobbet men däremot med sitt blogginlägg efter att ha skrivit:
If I was sad to hear the news [of his death] I know other people’s lives will be truly blighted. The world needs more men like him willing to reach out across faiths, acknowledging the reality of the modern world and daring to confront old constraints. May he rest in peace.
Också i svensk politik finns det exempel: Carl Bildts jämförelse mellan dagens Ryssland och Nazityskland är ett, moderate pressekreteraren Edvard Unsgaards lovsång av arbetslinjen (”en ryska som sanerade trappan”) ett annat. Som Robert Fisk skriver (apropå Nasr och ambassadören):
What possesses these personalities to have blogapops all over the place I have no idea.
Men en idé som man kan ha är att ambitionen till öppenhet, närhet och spontanitet — det vill säga idén med ”sociala” medier — med viss nödvändighet leder till politiska och diplomatiska felsteg. För bloggare och andra som livnär sig på att sticka ut och vara kontroversiella är detta naturligtvis inget problem, men för politiker, journalister och kanske mest av allt för diplomater är riskerna stora. Frances Guy skriver:
The problem with diplomatic blogging is that you risk being anodyne or controversial. Clearly in the last few days I have been the latter.
Diplomatin är helt enkelt mer subtil än medierna som används för att presentera den.
Daniel Braw
