Ledarbloggen

Dansk Folkeparti, med stöd av regeringspartierna Venstre och Konservative, vill skicka valobservatörer till det svenska valet. Bakgrunden är TV4:s vägran att sända Sverigedemokraternas valfilm. De danska kritikerna talar om valcensur och en företrädare för Venstre vill ta upp frågan på Europarådet nästa möte.

Med tanke på den politiska situationen i Danmark borde partierna ägna sig mer åt den än åt läget här i Sverige. Och därför är det bara att hålla med företrädare för den danska oppositionen när de säger att  ”regeringspartiernas kritik saknar proportioner.”

Man kan alltid – och bör naturligtvis – föra en öppen diskussion om demokratins förutsättningar.  Men därifrån till att kräva en valobservation är steget långt.

Lotta Hördin

Att vara riksdagsledamot och samtidigt sitta i kommunfullmäktige i hemkommunen är fortfarande ganska vanligt. 100 riksdagsledamöter är i den situationen. Men en tredjedel är inte med ens på hälften av fullmäktigemötena, skriver Sven-Åke Olofsson. De rikspolitiker som inte kan sköta sina lokala uppdrag ska naturligtvis avgå. Inser de inte det själva måste partiorganisationen tala om det för dem. Det kan naturligtvis finnas omständigheter som uppträtt efter valet, till exempel att man i riksdagen sitter i ett utskott som har möten när fullmäktige även har det, men inte desto mindre; uppdrag som inte kan skötas ska lämnas. Frågan är om en närvaro ens kring femtio procent är acceptabelt.

I dag är den gamla skolgymnastiken ersatt av ämnet idrott och hälsa, konstaterar Lotta Hördin. Ett namnbyte som rymmer bra mycket mer än enbart gymnastiska övningar. En välbehövlig breddning och modernisering av ämnet bör alltså ha ägt rum. Men verkligheten ser på flera håll i landet ändå till vissa delar ut som förr. När skolinspektionen gjorde en så kallad flygande inspektion i våras, man gjorde oanmälda besök vid ett tillfälle, blev det bestående intrycket; mycket idrott och lite hälsa. Samt att många elever inte var med lektionerna. 172 högstadier fick besök av Skolinspektionen. I de nordvästskånska skolorna som inspektörerna kom till fanns det glädjande nog dock ganska lite att anmärka på.

Väljaren måste ta ställning till en helhet av både kortsiktiga bedömningar och av framtidsvisioner, skriver Ingrid Runsten. Politikerna har ett ansvar att försöka få oss att se längre än näsan räcker. Inte minst är det viktigt för att de unga ska kunna känna respekt för möjligheten att i ett demokratiskt system påverka framtiden. Och för att politiken helt enkelt ska bli intressant. Att bara räkna hundralappar hit och dit för grupp efter grupp riskerar att sluta i svekdebatt efter valet när ingen riktigt minns vad som egentigen var skarpa löften och vad som bara var ambitioner.  Men de rödgrönaverkar nu ha lagt upp taktiken just så att grupp efter grupp ska få sitt via ett utspel om dagen.

Skola och utbildning i Helsingborg är fokus för en artikel i dag i Helsingborgs Dagblad.  Ett stort problem är att så många elever fortfarande lämnar grundskolan utan godkända betyg i alla ämnen. Helsingborg ligger inte speciellt bra till i statistiken, plats 136 bland landets 290 kommuner när det gällde andelen elever som lämnade grundskolan med godkänt i alla ämnen 2009.

Att jämföra olika kommuner kan vara orättvist, vissa kommuner ställs inför helt andra problem och utmaningar än andra kommuner.  Men problemen finns på många håll. I Helsingborg är segregationen stor mellan olika områden och skolor och relativt liten del av skolbudgeten, sju procent, satsas på extra tilldelning och utjämning mellan skolor.

Därför är det bra att partierna verkar vara överens om att mer pengar behövs till skolan, inriktade på att fler ska lämna skolan med godkända betyg. Det är väl investerade pengar för framtiden, att hjälpa någon senare i livet som hamnat i utanförskap är både svårare och dyrare. Men att ta från skolor med bättre resultat och omfördela till skolor med sämre resultat riskerar att istället skapa motsättningar och nya problem. Här är det nya resurser riktade till vissa skolor som behövs.

Ingrid Runsten

Huvudledaren handlar om sjukvården i nordvästra Skåne.  Under lördagen hölls en debatt i Ängelholm mellan regionpolitiker från Moderaterna och Socialdemokraterna. De är överens om mycket, till exempel om att vårdköerna måste kortas och att sjukvården behöver mer pengar. men vägen dit är det inte överens om. S vill höja skatten, M tror att det går att komma längre med effektivisteringar och genom att lägga ut fler verksamheter på anbud. I ledaren efterlyser Ingrid Runsten att de ska tala klarspråk om de nordvästskånska sjukhusens framtid, inte minst om Ängelholms sjukhus där det finns ett folkpartistiskt förslag om att privatisera stora delar av sjukhuset.

Söndagskrönikan av Matilda Sommelius handlar om kläder, mode och de politiska signaler som det ger. I en Utblick skriver Elisabeth Braw om en storpolitisk detektivhistoria. Frågan gäller om var den numera avlidna österrikiska extrempolitikern Jörg Haider fick sina pengar ifrån.

I huvudledaren skriver Daniel Braw om de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan. Det viktigaste, läget i Afghanistan, har förhandlats bort i ivern att komma överens.

I en andraledare skriver Sven-Åke Olofsson om medlemsflykten från LO.  Organisationen måste ompröva sitt stöd till ett parti, Socialdemokraterna. Men det räcker inte, det gäller också att se mer till individen än till kollektivet. Tredje ledaren handlar om Folkpartiets ledare Jan Björklund. Ingrid Runsten skriver att han  gör utspel om såväl verkliga problem som mer symboliska och att han bör rensa bland utspelen. På sidan finns också en ledarkommentar om Sverigedemokraternas reklamfilm som inte avslöjar något annat än Sverigedemokraterna själva.

Av alliansens nu spikade valmanifest är mycket känt. Syftet är att tyngden av allt som återanvänds och kryddas med nytt ska imponera som en helhet, ett program för att få förtroende att styra Sverige ytterligare fyra år. Men det finns vissa spektakulära inslag bland de nyheter som manifestet innehåller, vilket får anses något imponerande med tanke på hur mycket som redan sagts. Till exempel att den som vill ska få jobba till 69 år. Och att skatten på tobak och alkohol höjs med åtta respektive 13 procent. Det kommer en skattereduktion för gåvor, ett KD-krav som öppnar för en amerikansk syn på detta med välgörenhet – det blir så att säga mer lönsamt att ge.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) bör inte nöja sig med sin danska kollega Henrik Höeghs försäkringar om att tjuvfisket i Kattegatt är oacceptabelt och ska upphöra, skriver Ingrid Runsten. Han bör noga följa vad som verkligen händer på den danska sidan. Enligt TT:s uppgifter avvisar den danske ministern alternativet att dra in licensen för fiskare som fuskar. Han vill inte ta levebrödet ifrån dem. Men det är precis vad svartfiskarna själva håller på att göra, om än på lite längre sikt. Och förstår de inte det själva så är de inte lämpliga för sina jobb. En lastbilschaufför som upprepade gånger bryter mot viktiga trafikregler blir till slut av med körkortet. De som upprepade gånger ertappas att svartfiska har förverkat sin rätt. Tjuvfiskarna bryr sig inte om torskens framtid, de bryr sig bara om egna kortsiktiga intressen.

SD:s partiledaren Jimmie Åkesson anklagar  statsminister Fredrik Reinfeldt för att ha bedrivit ”skamlig skrämselpropaganda” som ”borde vara under en statsministers värdighet”. Samtliga andra partier har uteslutit samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagen, och Åkessons egna idéer om hur partiet skulle verka om det verkligen kommer över fyra procent – beredda att samtala med alla under förutsättning att man får något tillbaka – ter sig som dagdrömmerier, skriver Daniel Braw. Statsministerns slutsats, att förutsättningarna att regera Sverige kommer att påverkas negativt om SD hamnar i vågmästarställning, är desto mer realistisk och borde knappast ge upphov till skamkänslor.

Opinionsmätningarna är nu så många och frekventa att det är lätt att förlora de större trenderna ur sikte, men ett sätt att få tillbaka dem i synfältet är så kallade polls of polls, sammanvägda resultat från samtliga institut. Bland annat statsvetaren Henric Oscarsson gör dem, och på Sveriges Radio finns en hel rad både för blocken och för de enskilda partierna. Så här ser den socialdemokratiska utförsåkningen ut, och även om det sägs att direktövergången från S till M är liten är det anmärkningsvärt hur symmetriska partiernas kurvor är.

Metoden är omdiskuterad: om mätningarna är missvisande blir genomsnittet heller inte av någon särskilt hög kvalitet, men Oscarsson anser sig i alla fall kunna läsa ut att valresultatet sakta fryser fast i alliansens favör.

Och att pengarna rör sig i samma riktning framgår av den sammanvägning av odds som finns på Svensk Opinion.

Daniel Braw

Som socialdemokrat måste man anlägga moraliska perspektiv på ekonomin, säger Göran Greider i Metro. Och det har verkligen partiledaren Mona Sahlin gjort när det gäller skatterna som pensionärer betalar.

För mig är det en moralisk fråga. När man går i pension sänker man sin inkomst ordentligt, varför ska då skatten vara högre? (18 augusti)

Också finansministerkandidaten Thomas Östros osäkrar sin moralrevolver. ”För mig är detta en djupt moralisk fråga”, skriver han.

Det enda anständiga är att pension ska beskattas på samma sätt som lön. Pensionärsskatten ska avskaffas. Det ska löna sig att arbeta och det ska löna sig att ha arbetat.

Att moralen, som så ofta blir fallet, är tämligen selektiv faller sig naturligt. Det främsta argumentet för fastighetsskatten brukar vara det helt amoraliska, eller rentav omoraliska, att fastigheter inte går att flytta på och därför är en säker intäktskälla för staten. Skatten i sig går, som Göran Persson sade på sin tid, inte att försvara.

Men också om man godtar att pensionärsskatten är en moralisk fråga, är det inte alls självklart att sensmoralen är den som nu förfäktas. Den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian har skrivit:

Om Kalle har två äpplen och Lisa har två äpplen så har de lika många äpplen var. Om sedan Lisa får ytterligare ett äpple så har hon tre och Kalle fortfarande två. Alla med så långt? Kalle har alltså inte förlorat någonting. Ändå verkar socialdemokraterna i den här valrörelsen diskutera som om Kalle faktiskt förlorat på att Lisa fick ett äpple till.

Uppdatering: i en kommentar till alliansens valmanifest säger Östros att det är ”en oerhört viktig rättvisereform” att ta bort pensionärsklyftan.

Daniel Braw

Varför blossar den indignation som många medborgare känner inför olika missförhållanden upp bland politiker just i valtider? Vill man kan man ju säga att det är då det gäller att få förtroende för sin politik, att få mandat att göra förändringar. Men det handlar naturligtvis också om att få röster i en övergripande kamp mellan blocken, skriver Sven-Åke Olofsson. De missförhållanden rikspolitikerna nu angriper administreras av andra politiker ute i kommunerna. Beslutar sig de rödgröna för att reformera fritids är det på många håll deras partivänner som är ansvariga för att det är som det är i dag. Och gör alliansen Folkpartiets förslag om att ge de äldre garantier för värdig vård så är det partivänner lokalt som misslyckats med att ge värdig vård.

Ett problem för Socialdemokraterna är att stora väljargrupper inte längre delar bilden av högerspöket, skriver Ingrid Runsten som i går följde Mona Sahlin på hennes snabbvisit i Helsingborg.  Det är inte bara de rika, utan det är breda löntagargrupper som genom skattesänkningarna fått mer pengar i plånboken. Och S-parollen ”välfärd eller skattesänkningar” är svår när också Moderaterna hävdar att välfärden är viktigast och när också Socialdemokraterna vill sänka flera skatter. För Socialdemokraterna gäller det då att hitta ett språk som talar till dagens stora väljargrupper. De måste hitta orden som vädjar till människors förmåga att tänka utanför den egna plånboken. Som det är nu håller väljarna i stället på att bli alldeles utspelsyra.