Dagens ledarsida

17 september, 2010 klockan 08:19

I våras talades det en hel del om barnfattigdom och utsatta barnfamiljer, skriver Ingrid Runsten. Nu i valspurten hörs inte mycket, de bättre organiserade pensionärerna har fått betydligt större uppmärksamhet. Det är synd att inte mer ljus i valrörelsen riktats mot dessa barn och deras föräldrar. Visserligen finns några förslag om höjda bidrag i de olika valmanifesten, det gäller bostadsbidrag och underhållsstöd. Det finns också förslag på rätt till barnomsorg utanför kontorstid. Kanske borde man lägga ihop de båda blockens förslag för att komma någonstans. Att satsa på barnen, de framtida välfärdsskaparna, är naturligtvis väl investerade pengar.

Kommunerna har ansvaret för skolan, för barn- och äldreomsorgen, konstaterar Lotta Hördin. Landstingen/regionerna har hand om sjukvården. Det är det som kallas kommunalt självstyre. Men nu i valtider kan det låta som om det enbart är rikspolitikerna, regering och opposition, som kan garantera att eleverna får en bra utbildning och de äldre en värdig omsorg.

Funderar du på att sälja din politiska själ på söndag, frågar Sven-Åke Olofsson. Det vill säga rösta på ett annat parti än du sympatiserar med bara för att du oroar dig för att det partiet ska åka ut ur riksdagen och därmed stjälpa blockets chanser.

Sven-Åke Olofsson
sven-ake.olofsson@hd.se

Dela

Mange

Du kan lita på att jag kommer att taktikrösta, för nu har det gått för långt. Jag är en typisk Alliansväljare, och anser det vara mycket viktigt för Sverige att Alliansen får fortsätta. Trots det så får de inte min röst. För det sker saker i Sverige som är viktigare att lyfta fram. Det finns ingen gräns på hur skamligt, odemokratiskt, skrämmande som SD behandlas i debatten. Detta får bara inte fortsätta. Senast igår kväll i programmet ”Debatt” där SD:s Jimmi Åkesson var inbjuden till debatt. Där en chefredaktör för en vänstertidning sitter och säger att SD inte borde få delta i den sortens program. Att sätta stopp för sådana fasoner som hör hemma i en bananrepublik har högsta prioritet för mig. Därför kommer jag att rösta på SD. Redan den gamle Voltaire sa något mycket klokt, som alla journalister ivrigt brukar citera och förespråka, men som nu helt plötsligt inte gäller. Voltaire sa: ”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”. Var är Braw någonstans i HD-debatten? Han älskar den sortens gamla visdomar, men undertrycker dem tydligen nu. Kanske rädd om jobbet… För det är ju så att tack vare att ni journalister inte står upp för denna sortens gamla visdomar, utan tvärtom underblåser andra strömningar, så har vi ett mycket otäckt debatt-klimat i Sverige. Våra politiker borde också skämmas när man gör uttalanden som i princip kan tolkas som att det är fritt fram att mobba SD. Men de vågar inte annat, i rädsla för det PK-klimat som gäller. Jag skäms för att vara svensk i detta debatt-klimat, och vill inte vara med om detta. Därför måste jag göra allt för att få ett stopp på dessa fasoner.
Anonym

Det är helt klart att det orimligt stora fokus som läggs på rikspolitiken och på partiledarna urholkar den lokala demokratin Lotta.
En självklar åtgärd vore att återinföra särskilda dagar för kommunala-och regionala val, då kunde såväl vi väljare som media fokusera ordentligt på de lokala frågorna och politikerna utan att hela tiden bli distraherade av ”Mona och Fredrik”.
Jag är verkligen för en stark kommunal demokrati och självständighet, men i och med de gemensamma valdagarna ökar risken för klåfingrighet från rikspolitikernas sida, och att lokala poltiker samtidigt reduceras till bifigurer.
Och nog ska väl vi väljare orka bry oss om politik lite oftare än vart fjärde år…..
Anonym

Jag tycker inte om att man talar i termer som ”taktikröstning” – eller ännu värre,”sälja sin politiska själ” – när man som väljare vill att den enda röst man har faktiskt ska betyda någonting.
Som valsystemet ser ut med den (orimligt) höga fyraprocentspärren till riksdagen kan jag förstås – om t.ex. jämställdhetsfrågor ligger mig varmt om hjärtat – lägga en ärligt menad men ack så symbolisk röst på FI eftersom jag ver att de inte kommer att klara spärren.
Vill jag däremot att min röst ska komma till nytta lägger jag den i stället på det av riksdagspartierna som har den ”minst dåliga” jämställdhetspolitiken.
Detta är givetvis ett rationellt och förnuftigt väljarbeteende och ingenting som förtjänar att moraliseras över.
Sedan är det en annan sak att spärren för att komma in i riksdagen är orimligt hög. Hade vi i stället haft, säg en enprocentspärr, hade förmodligen både FI och Piratpartiet fått ett par tre mandat , vilket bättre hade motsvarat folkviljan än vad vårt nuvarande system gör.
http://hd.se/ledarbloggen Sven-Åke Olofsson

Och för tydlighetens skull skrev jag också:
”Statsvetaren och professor Mikael Gilljam anser att taktikröstaren bara utnyttjar den makt som valsystemet ger honom eller henne. Och så är det ju. Rösten är din och min, hur vi använder den råder vi suveränt över.

–Forskning visar att taktikröstare är något mer politiskt kunniga och intresserade än andra väljare, skriver Gilljam dessutom i ett inlägg i Svenska Dagbladet.
Anonym

Mitt inlägg var inte heller menat som en pik till dig Sven-Åke.
Men det förekommer nu en debatt kring det moraliskt riktiga i att ”taktikrösta”, och jag menar att själva begreppet leder tankarna till något sjaskigt och lite ljusskyggt.
Vad det handlar om är ju att försöka maximera den politiska nyttan av sin röst, något som knappast kan betraktas som omoraliskt i en demokrati.
Annika Román Lundskog Mp

Detta har varit min första valrörelse. Jag har suttit i ett antal debatter där SD varit representerade och med stor tydlighet har det framkommit att de frågor som SD vill driva och som de dessutom hela tiden sammanblandar – integrationspolitik, asylpolitik och invandringspolitik inte är valets huvudfrågor. Huvudfrågorna är sysselsättningen, välfärden, skolan och miljön.
Integrationspolitiken har brister, men de sociala problem vi har idag är ett utslag både av en hårdnad ekonomisk situation nationellt sett och av en politik som syftar till att försvaga försäkringssystemen och fackets inflytande på arbetsmarknaden.
SD har gjort en bra sak : det är att belysa det utanförskap och den hopplöshet många idag befinner sig i, etniska svenskar som många nysvenskar, och att delar av integrationspolitiken misslyckats. Många inom detta lands gränser mår dåligt och vi behöver hjälpas åt på flera sätt så att folk kan känna sig värdefulla och efterfrågade.
Men SD:s lösningar är reaktiva. De bygger helt på att öka hatkänslorna, misstro och deras taktik – att demonisera och sprida fördomar om en religion – har de faktiskt stulit från de fundamentala riktningarna inom alla religioner – de som med hjälp av den heliga vredens renande eld skapar en illusion av att just deras syfte och mål är heliga och kommer att rädda världen från den onda motståndarsidan.

Dessa signaler är skrämmande och gör många av oss konfliktovana fega. Jag tror att du reagerar på den fegheten. Men varför agera genom en negativ aktion, genom att lägga bränsle på hatets eld och rösta på ett reaktionärt parti, Mange? Vil du klamra dig fast vid ett auktoritärt enfaldssamhälle eller röra dig mot ett demokratiskt mångfaldssamhälle? Varför går du inte in i ett politiskt parti som talar till människans förmåga att reflektera och agera förnuftigt?
Mange

Hej Annika. Nu halkar du också in på ett spår där du vill styra och tycker dig veta vilka som är valets huvudfrågor. Är det inte väljarna som avgör det? Jag kan tycka att SD har många frågor som tål att debatteras, men där det inte tillåts. Det är detta jag vänder mig emot, att någon tycker sig kunna bestämma vad som skall diskuteras. Det är INTE demokrati. Så vill jag inte ha det, därför måste man reagera skarpt på sådana tilltag och ta till de vapen som står till buds. Du har ett stort ansvar för detta också som politiker. Att våga ta debatten. ALLA sorters åsikter ska kunna komma fram, sedan kan vi förkasta eller gilla. Men det är individens val, inte någon ”elits” uppgift att bestämma.
Ulf L

Jag tror att även du bortser från ett viktigt faktum, Annika. Olika mätningar har visat att mellan 40 och 50 procent av väljarna anser att invandringen till Sverige är för stor. SD har lyckats fånga upp en liten del av dessa. Jag tillhör själv denna stora grupp, men jag röstar inte på SD. Men vi som tycker att invandringen är för stor, vi har egentligen inget parti att rösta på. Vi finns inom alla partier och du har dessa människor runt omkring dig, överallt. Vi utnyttjar dock en annan möjlighet, en möjlighet som praktiserats i alla tider och överallt: vi röstar med fötterna. Vi bosätter oss i områden där andelen invandrare är låg. Det har ingenting med främlingsfientlighet att göra. Det handlar i stället om att jag som svensk vill uppleva att jag bor i Sverige, inte utomlands. Här har du grundorsaken till segregationen, och den är de allra flesta av oss delaktiga i, trots allt hycklande tal om annat. Och med ökad invandring kommer segregationen att bli ännu större.
Annika Román Lundskog

Jag bor på Råå därför att jag och min man för femton år sen kunde köpa en villa nära havet. Jag tror inte folk bor här för att de odlar en gammal inskränkt Råå-mentalitet, eller för att komma bort från andra etniska grupper. Men många med annan etnisk bakgrund än jag gör precis det valet som du talar om, försöker att bo i områden som är mer blandade, just för att inte barnen ska dras in i de här motsättningarna som präglar Sveriges just nu ganska dramatiska omvandling från auktoritärt enfaldssamhälle till ett demokratiskt mångfaldssamhälle. Helt klart vore det bättre ifall vi bodde mer blandat, men det är nog plånbokens storlek som avgör var vi bor – inte ett missnöje med invandrings-, asyl- och integrationspolitiken!

Jga skulle vilja att du länkade till den här undersökningen du talar om, så att jag kan bemöta den.