Ledarbloggen

Den svenska ekonomin går som tåget och den privata konsumtionen ökar. Men inte för alla. För samtidigt kommer siffror från Socialstyrelsen som visar att kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd, det som förr hette socialbidrag, ökar.

Hittills i år är ökningen sex procent jämfört med förra året och det samtidigt som utbetalningarna till flyktingar minskar.  Fler arbetslösa står utan A-kassa och utan annan ersättning än kommunernas behovsprövade hjälp.  Det är något för regeringen att ta itu med.

Ingrid Runsten

Det finns många intressanta aspeketer på Wikileaks avslöjanden av amerikanska diplomatrapporter och annat. En sådan är hur de meddelanden som nu kan läsas i klartext kan användas för att knäcka de koder som USA använder för att kryptera hemligt material.

Det finns många metoder att knäcka koder och datakraften har revolutionerat arbetet. Men för kodknäckare är det absolut bingo att få jämföra klartext med den kodade texten. Teoretiskt skulle en del av de de aktuella texterna kunna användas för att dekryptera betydligt intressantare texter bara koden knäcks. Det är vanligt att underrättelseorganisationer lagrar uppfångade krypterade meddelanden även om man inte kunnat knäcka koden. Men nu kan man alltså ha facit i det material som Wikipedia lagt ut.

Underrättelseanalytiker i de länder som anser sig utmanade av USA har alltså genom Wikileaks fått hjälp i arbetet långt utöver det sakliga innehållet i de rapporter som nu avslöjas. En annan sak är att USA brustit grovt när det gäller grundregeln för allt hemligt eller förtroligt material, nämligen att distributionen måste vara synnerligen begränsad.

Även Sverige har erfarenheter på det här området. Under en lång period under andra världskriget kunde Sverige läsa kodade tyska meddelanden. Dekrypteringen var en stor bragd och svensk militär och regering kunde länge följa vad tyskarna planerade i vårt närområde. Men någon pratade bredvid mun (gissningsvis till finsk militär som var allierad med Tyskland) och tyskarna lade om sina krypteringsrutiner. 

Sven-Åke Olofsson

Vad som är bra med läckorna som Wikileaks presenterar på nätet är att propagandabilder nyanseras och att USA:s motiv och konsekvenserna av politik och krigföring framstår klarare, skriver Sven-Åke Olofsson.  Men att detta i sina stycken gynnar USA:s fiender (och ibland demokratins) är obestridligt och ett problem för Wikileaks, som egentligen bara kan agera i demokratiska stater med stor öppenhet. Själva mängdpubliceringen kan tolkas som att man verkligen vill skada primärt, inte avslöja i fall där USA:s agerande till exempel kolliderar med människorätt.

Berit Andnor pekas ut som den som ska leda Socialdemokraternas valberedning, noterar Ingrid Runsten. Andnor beskrivs som mycket partitrogen men knappast en förnyare. Den som blir valberedningens ordförande får vad som just nu är Socialdemokraternas viktigaste och tuffaste uppgift. Senare i veckan kommer det att stå klart vilka de övriga blir i valberedningen. En del erfarna och väl beprövade personer väntas ingå. Men ska det överhuvudtaget bli någon förnyelse att tala om måste där också finnas personer som står just för detta.

I går kom flera ekonomiska rapporter som med rätta fick finansminister Anders Borg att höja ett finger och varna för hybris, skriver Ingrid Runsten. Dels var det SCB:s tillväxtsiffror. Bruttonationalprodukten (BNP) växte med hela 6,9 procent under tredje kvartalet jämfört med samma period året innan. Bakom ligger framförallt hög privat, men även offentlig konsumtion.

Wikileaks släpper nu en ny störtflod av hemliga amerikanska dokument på nätet. Det handlar bland annat om diplomatiska rapporter med mer eller mindre smickrande omdömen om världens ledare och andra. Till detta kommer så avslöjanden om USA:s intentioner, farhågor, planer och förtroliga samtal med aktörer i pågående konflikter.

Det är naturligtvis synnerligen genant för USA men åtminstone rapporterna som behandlar personfrågor avviker knappast ifrån vad andra länders ambassader rapporterar hem.

Men det finns andra allvarliga konsekvenser av publiceringen. USA:s diplomater får svårare att föra förtroliga samtal. Vem kan lita på att plötsligt inte figurera på nätet?  Olika uppgiftslämnare kan drabbas av svåra persopnliga konsekvenser när deras namn blir kända.

Inom den amerikanska administrationen och försvaret har materialet haft en mycket stor spridning. Det är märkligt med tanke på att risken för läckor då ökar. Här har USA inte beaktat de säkerhetsmässiga riskerna, vilket förefaller minst sagt oförklarligt.

Är det då rätt eller fel att publicera uppgifterna? Ja, det beror på. Diplomatiskt arbete försvåras generellt sett. Mycket av det som avslöjas har inget värde om inte syftet är att skada USA. Men det finns ett allmänintresse i allt detta, nämligen den insyn i glappet mellan offentlig retorik och krass maktpolitik som alltid styr en supermakt. Sedan kan man alltid fundera över om den verksamhet som Wikileaks bedriver inte kräver ett demokratiskt och relativt öppet samhälle. I diktaturer hade läckor av den här typen inte varit möjliga och det är väl snarast på denna kant som glädjen över USA:s prestigeförlust nu är som störst.

Sven-Åke Olofsson

Trots en alarmerande rapport om rekordhöga utsläpp av växthusgaser har förväntningarna inför FN:s klimatmöte i Cacun, som inleds i dag, varit låga, skriver Lotta Hördin. Det är som om baksmällan efter Köpenhamnsmötet i december förra året fortfarande sitter i. Resultatet av mötet i den danska huvudstaden blev ett urvattnat dokument i stället för ett globalt klimatavtal som kunde ersätta överenskommelsen från Kyoto.Men klimat- och miljöarbetet står inte och faller med toppmöten som detta nu i Cancún. Det är minst lika viktigt att det klimatarbete som redan är i gång, till exempel de mål som satts i EU, fullföljs och intensifieras. Att satsningen på förnyelsebar energi blir än större i länder som Sverige. Och att det går att exportera kunnande och teknologi till andra länder, Kina till exempel, som i praktiken inte visat sig ointresserat av alternativ till kol och olja. Utsläppsminskningen måste alltså tacklas på flera sätt. Globala avtal är bara ett av dem. Men förhandlarna i Mexico får gärna överraska oss!

”Men det är bra synd att det inte gjordes större ansträngningar att få till stånd blocköverskridande överenskommelser på det här området under den förra mandatperioden. Förslaget om kriterier för samtliga betygssteg är nämligen bra mycket bättre. Betygssättningen har kritiserats under senare år, och för att den ska bli så bra som möjligt är det just tydlighet som krävs.

Men alliansregeringen med Jan Björklund hade bråttom att förändra så mycket som möjligt på skolans område under de första fyra åren vid makten. Hade man haft is i magen, och varit lite mer kompromissvillig hade vi med all sannolikhet haft ett bättre beslut i dag.

Nu nådde man halvvägs men med den styrka som det ändå innebär att det finns ett brett politiskt stöd för förändringarna som görs” skriver Lotta Hördin i dagens huvudledare.

”Visst kan man fråga sig om Europeiska centralbankens låga ränta är rätt avpassad för alla euroländer eller om den påverkat lånekarusellen på Irland. Samtidigt borde naturligtvis den irländska regeringen reagerat mycket tidigare för att kyla ner ekonomin” konstaterar Matilda Sommelius i söndagskrönikan.

Elisabeth Braw skriver om det tillfredställande i att hjälpa andra och hur inspirerande det är att läsa om människor som verkligen gör det.

”Opinionssiffror kan numera svänga snabbt. För tre år sedan ungefär låg alliansen 12 procentenheter efter de rödgröna i opinionsmätningarna, Socialdemokraterna stod starka och många trodde det var kört för regeringen Reinfeldt. Då hade regeringen genomfört en hel del av det man gick till val på 2006 och mötte missnöje. Men det vände och i höstas gick regeringen till val på i stort sett samma politik som 2006. Det kommer man troligen inte att kunna göra en gång till. Också alliansen måste förnya sig”, skriver Ingrid Runsten i dagens huvudledare.

”Det är alltid ett problem att gruppvis karaktärisera människor. Inte minst utifrån ett sådant kriterium som ålder. Alla åldrar behövs i väl fungerande organisationer. Men just därför är det hög tid att inte bara se de yngre som en tillgång utan även de äldre. Särskilt mot bakgrund av att vi snart kan få rätt att arbeta till vi blir 69, om vi vill”, skriver Lotta Hördin.

”IEgypten, som går till på söndag, lär den demokratiska processen knappast bli mer meningsfull”, skriver Daniel Braw i dagens Utblick.

Debatten handlar om svensk utrikespolitik.

37,5 procent i väljarstöd för Moderaterna jämfört med 27,7 procent för Socialdemokraterna. Så ser det ut i Synovates novembermätning som presenterades i flera tidningar i dag.  Och det borde ju vara anledning för Moderaterna att jubla och för Socialdemokraterna att skrämselhicka. Men riktigt så enkelt är det inte.
Just nu litar en stor del av väljarna på statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg. Det är oroliga tider med ekonomisk kris för EU-land efter EU-land och så länge Sverige klarar sig hyfsat har de ett stort förtroendekapital.
Men opinionssiffror kan numera svänga snabbt. För tre år sedan ungefär låg alliansen 12 procentenheter efter de rödgröna i opinionsmätningarna, Socialdemokraterna stod starka och många trodde det var kört för regeringen Reinfeldt. Då hade regeringen genomfört en hel del av det man gick till val på 2006 och mötte missnöje. Men det vände och i höstas gick regeringen till val på i stort sett samma politik som 2006.  Det kommer man troligen inte att kunna göra en gång till. Också alliansen måste förnya sig. 
Om Socialdemokraterna klarar sin förnyelse har partiet alla möjligheter att komma igen.

Men då kan de inte säga som Morgan Johansson, som sitter i partiets kriskommission,  gjorde till TT i går under en paus i verkställande utskottets sammanträde:

– Vi ska inte kasta ut partiet i nya rådslag där vi ska vända upp och ned på hela politiken. Det mår vi inte bra av. Jag tror att många nu vill ha lugn och ro i politiken.

Lugn och ro? Med ett väljarstöd på drygt 27 procent, tio procentenheter efter Moderaterna. Kom igen!

Ingrid Runsten

”I eftervalsanalyserna har sjukförsäkringen och utförsäkringarna därifrån kallats för regeringens akilleshäl. Det kan man vidga till att de ökande inkomstskillnaderna i Sverige kan bli den verkliga akilleshälen. Medan de flesta får det bättre och, om de vill, kan växla in detta i tekniska små underverk, resor och bilar så får allt fler barn uppleva hur det är att känna sig utanför och annorlunda”, skriver Ingrid Runsten i dagens huvudledare.

”För att konkurrera med den bekväma och ofta tidssparande biltrafiken måste kollektivtrafiken kunna konkurrera med priset. Om än det sker med hjälp av skattepengar”, skriver Lotta Hördin apropå aviserade avgiftshöjningar på Öresundsbron.

Som så många gånger går skiljelinjen nu mellan traditionalister och förnyare. Och under tiden socialdemokraterna pratar praktiserar andra, konstaterar Sven-Åke Olofsson inför stundande valprocedurer i S och MP.

Debatterna handlar om Saltkristallerna i Helsingborg, om åkermark och vatten- och avloppstaxor.

Så är den slut, serien som man hela tiden velat se mer av samtidigt som man har velat att den skulle vara riktigt länge. Ingen mer outtröttlig och brinnande Sarah Lund i tv längre. Ingen mer frustrerad justitieminister och slug statsminister.  Onsdagskvällarna blir definitivt tråkigare framöver.

Från Danmark kommer tv-serie efter tv-serie som inte bara handlar om mord och kriminalitet utan som också behandlar och resonerar kring det danska samhällets nutidsproblem.  Livvakterna var en sådan och Brottet har verkligen varit det. Den har, förutom att handla om serie brutala mord, också tagit upp Dansk Folkepartis roll som pådrivare på regeringen och den aktuella politiska situationen. Samt då kriget i Afghanistan och de danska soldaternas utsatta läge.

Men den har också handlat om människovärdet och om vad som kan hända med människor som befinner sig i krig och pressade situationer. Samt om det är nödvändigt att göra inskränkningar i  demokratin för att bekämpa terrorismen och var man till slut då kan hamna.

Ingrid Runsten