Atlanta i delstaten Georgia i USA har haft sin första vita jul på 128 år. Långt ner i södern, i Alabama och Mississippi vid Mexikanska golfen, fick människorna uppleva något så sällsynt som snö på marken, låt vara tunt på sina håll, men tjockare på andra, berättar TT.

Utmärkt. Nu kan man även i dessa trakter inte bara sjunga…  

”I’m dreaming of a white Christmas,
Just like the ones I used to know,
Where the treetops glisten
And children listen
To hear sleigh bells in the snow.”

… utan även uppleva fenomenet handgripligt.

Sven-Åke Olofsson

En stökig natt med mycket fylla och misshandel. På sina håll har fylleceller varit fullbelagda. Så lyder polisrapporter om julfirandet natten till annandagen.
Att fira jul med fylla och misshandel och polisingripande måste hur man än ser det betraktas som en misslyckad tradition.

Sven-Åke Olofsson

Det mesta ska ordnas med så kallade politiska lösningar, konstaterar Sven-Åke Olofsson i julaftonens ledare. Men de stora samhällsproblemen visar också att det sällan går. Det saknas något. En sådan sak är vårt personliga engagemang, viljan att ställa upp och försöka göra en skillnad. I traditionell mening ska politiska partier förverkliga vad vi väljare vill ha. Partiledarna förutsätts dessutom att vara ledare i den meningen att de vågar ta initiativ och peka ut vägval där inte de svåra inslagen döljs. Den senare rollen räds de flesta. Partiledare som gör så lever mindre farligt och läser sina opinionsundersökningar. Men de missar avgjort en chans.

Några märkliga inslag finns i länsstyrelsen resonemang  kring det planerade byggprojektet på tomten vid gamla ångfärjestationen i Helsingborg, skriver Sven-Åke Olofsson.  Man talar om kopplingen till Helsingborg som järnvägsstad men i dag går ju det mesta spårbundet under jord (i sig en riktig satsning som fick känslorna att svalla i decennier). Och hur bevarandevärdiga är egentligen perrongerna vid Tivoli? Och hur negativt påverkar ett bygge egentligen Rådhusets roll i stadsbilden? Som vanligt är det mycket ”tyck” i de här sammanhangen. Alla parter anser sig ha fog för sin ståndpunkt, även de som inte vill att ett dugg ska ske i området. Varje nytt förslag är dömt att dras in i subjektiva bedömningar, även en flyttning av kongresshuset till södra hamnen, något som skett i samband med i stort sett alla förändringar i centrala Helsingborg.

Dan före dan och snön vräker ner utanför redaktionsfönstret när detta skrivs strax efter klockan halv sju på torsdagsmorgonen. Vi på redaktionen för ledare och debatt vill passa på att önska våra läsare, i papperstidningen och här på bloggen, en God Jul och Ett Gott Nytt År. Tack för inlägg, synpunkter, beröm och kritik.Välkommen att följa oss under de kommande helgerna och in i det nya året!

Arbetsmiljöverket har under hösten gjort 300 inspektioner vid landets cirka 60 akutsjukhus och riktar nu skarp kritik mot arbetsmiljön, skriver Ingrid Runsten på dagens ledarsida. Bland de inspekterade och kritiserade sjukhusen finns akutsjukhusen i Skåne varav Helsingborgs lasarett är ett.  Arbetsmiljöverket beskriver en verklighet där överbeläggningar blivit vardag och där patienter får ligga i korridorer och behandlingsrum. Detta drabbar patienter som först får köa på akuten och sedan riskerar att slussas runt mellan avdelningar och sjukhus. Men det leder också till sliten personal som måste göra sitt bästa och samtidigt får stå i skottgluggen för patienternas frustration. Ingen vill flyga med en utarbetad pilot eller köras av en superstressad busschaufför och inte heller vill man vårdas av tröttkörd vårdpersonal.

Man har rätt till sin vrede (om den håller sig inom lagens gräns), skriver Sven-Åke Olofsson och berättar om den danske inrikes- och folkhälsoministern Bertel Haarders monumentala vredesutbrott över en dansk journalist. Alla proppar gick så att säga på ministern. ”Nu er jeg sur. Nu er jeg simpelthen sur. Nu er det fandeme nok”, skrek ministern medan han utförde en krigsdans kring journalisten. Det var inget blomsterspråk precis. Haarder använder ord som ”rövhål”, ”dumma svin”, ”pissa mig i örat” och ”skit”. Och även om danskarna umgås med betydligt mustigare formuleringar än vi svenskar blev det för mycket. De flesta tycks ha glömt bort vad det handlade om, man minns bara att Haarder blev så outsägligt förbannad på tv-journalisten (utan att veta om att kameran gick). Inslaget sändes och har givit eko och skratt långt utanför landets gränser. Haarder gick i taket över att journalisten ville ställa frågor som han inte var förberedd på. Journalisten gjorde sitt jobb, ministern föll ur sin roll.