Dagens ledarsida
”Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör. Då kommer det här att gå bra.” Det sa Mona Sahlin i ett av sina sista stora tal som partiledare inför det socialdemokratiska förtroenderådet på lördagen, skriver Sven-Åke OLofsson. Och så sluts cirkeln och man är tillbaka i ledarfrågan. Men är vänster- respektive högersossar beredda att lämna detta avgörande till en ny ledare? Knappast i dag. En verklig förnyelse förutsätter en bred enighet i partiet annars råkar bara efterträdaren ut för samma sak som när Mona Sahlin ville exkludera Vänsterpartiet från att vara med i det rödgröna samarbetet. Hon tvingades backa. Läget för dagen i partiet är att olika grupperingar väntar på att Sahlins efterföljare ska luta sig mot just dem; vänster, höger, LO, ungdomarna, samarbete mot vänster, samarbete mot höger och så vidare i en lång rad frågor. Det är tveksamt om partiet på djupet är redo för den förnyelse alla efterlyser.
Allt är inte av hög karat i det flöde av dokument som nu strömmar ut på nätet genom Wikileaks försorg. Att diplomater är som folk är mest, fåfänga, konspiratoriska, överskattande av sin egen betydelse, är ingen nyhet, skriver Stephan Wagner. Läs Graham Greene och andra proffs i genren. Det finns givetvis undantag. Men eftersom diplomater och agenter ska verka under diskretionens täckmantel, är detta faktum givetvis en påfrestning för individer som vill göra sig märkvärdigare än de är och ”bli sedda”. Det kan inte heller vara någon överraskning att Silvio Berlusconi allmänt betraktas som en fåfäng påfågel eller att Mugabe är en komplett galen gammal diktator. Det hade varit en överraskning om diplomater framställt Berlusconi som Europas mest begåvade politiker tillsammans med den av napoleonkomplex drabbade Sarkozy. Tidernas avslöjande!
