Ledarbloggen

Att följa en händelseutveckling som den i Egypten under en nyhetsdag blir lätt en surrealistisk historia, skriver Lotta Hördin. Dels handlar det om de många människor i Egypten som med risk för sina liv går ut på gatorna och med all rätt kräver reformer samt Mubaraks avgång. Dels handlar det om alla de svenskar som solar och badar vid Röda havets kust, eller som i helgen stod i begrepp att resa på en efterlängtad solsemester till de egyptiska badorterna. För deras del hade det varit bättre om Utrikesdepartementet redan i fredags avrått från resor till hela Egypten och inte som det nu blev enbart till de stora städerna Kairo, Alexandria, Suez och Ismailia. I stället har det under de senaste dagarna rått mycken onödig ovisshet innan reseråden i går eftermiddag skärptes. Då först kom UD:s avrådan från resor till hela Egypten. Utrikesdepartementet borde ha varit snabbare i sin bedömning av säkerhetsläget i Egypten.

”Om hon nu kan tänka sig att bli partiets nya ledare hade man ju önskat att hon hade lyckats formulera sig lite mer framåtsyftande, lite mer konstruktivt och med lite mer entusiasm. Det hade väl inte varit så farligt” skriver Lotta Hördin efter att ha lyssnat på en intervju med Veronica Palm.

”Man kan få intrycket att Carl Bildt driver UD som ett avknoppat bolag från regeringen. Denne chef för aktiebolaget svensk utrikespolitik är ständigt på resande fot ute i världen, ständigt bloggande om det han vill vi ska veta. Vad resultatet av resandet är förefaller något diffust. Vi är närvarande men vad är det egentligen vi säger? Huvudvikten tycks vara lagd på att vi ska vara en god partner i det västliga samarbetet. Ska det rytas sker det i traditionell östlig riktning” skriver Sven-Åke Olofsson i Söndagskrönikan.

”Vi vanliga journalister träffar folk, gör intervjuer, skriver artiklar. Vilken troskyldig tillvaro jämfört med Storbritanniens skandaltidningsvärld! Den visar inget av den goda ton britterna är så kända för. Tvärtom är skandaltidningarna brutala – till och med jämfört med sina skandaltidningskollegor i andra länder” skriver Elisabeth Braw i dagens Utblick.

”Vägen till demokrati i Egypten och flera andra arabstater är troligen lång och full av faror. Människor går nu ut på gatorna och visar vad de vill. Omvärldens roll är att noga uppmärksamma det som händer, stödja de demokratiska krafterna och uppmana regimen att avhålla sig från upptrappat våld och i stället inleda samtal med oppositionens företrädare” skriver Ingrid Runsten i dagens huvudledare.

”Risken för KD är att det tonar fram som ett parti som verkligen vill lägga sig i hur människor lever sina liv. I stället för att vara det som politiska partier ska vara; trovärdiga systembyggare drivna av en tydlig vision” skriver Lotta Hördin med anledning av KD-ledarens tal på partiets kommun- och landstingsdagar i Norrköping.

”Den danske chefredaktören för tidningen Politiken, Tøger Seidenfaden, var en stor humanist och publicist. När han avled på torsdagen efter en långvarig cancersjukdom hyllades hans person och gärning på ett enastående sätt. Han var en fyr i dansk offentlig debatt, en människa som många, många vände sig till för att få inspiration och som andra blev svårt provocerade av. Han personifierade motståndet mot Dansk Folkepartis inskränkta invandringspolitik” skriver Sven-Åke Olofsson i sina minnesord.

”Att tillsätta en utredning är en väl beprövad väg ut ur politiska bekymmer, och få bekymmer har under senare år varit större för det brittiska Labourpartiet än beslutet att delta i den amerikanska invasionen av Irak. Det är mot denna bakgrund man får se den kallade Chilcotutredningen, uppkallad efter sin ordförande, som inleddes under sommaren 2009 och fortfarande pågår” skriver Daniel Braw i dagens Utblick.

Finns det andra kommunala skolor i friskoletäta Helsingborg än Fredriksdalsskolan, som är i farozonen för att konkurreras ut, frågar Ingrid Runsten. Och vilket stöd får dessa, deras rektorer, kvarvarande elever och lärare, hur ser deras möjligheter ut? Kommunen har ansvaret för att skolor i tunga områden verkligen får de resurser de behöver. Ansvar gentemot elever och föräldrar och som arbetsgivare gentemot lärarna. Det borde de borgerliga politikerna i den styrande treklövern fundera mer över. I den borgerliga treklöverns nya politiska målprogram står det att staden även framöver ska vara positivt inställd till fristående förskolor och skolor i Helsingborg. Det är gott och väl, det finns mycket positivt både med det fria skolvalet och med friskolor. Men det gäller nu att se upp och inte bli friskolefundamentalister.

Vi är många som anser att trafikkulturen blivit allt oförsonligare trots att antalet dödsolyckor minskar, skriver Sven-Åke Olofsson. Vid övergångsställen försöker fotgängare gå över trots att röd gubbe lyser. Och fotgängare som lydigt går när den gröna gubben lyser får inte sällan erfara att det tar inte bilister hänsyn till. Många av oss delar upplevelsen att bli omkörda på fel sida eller se bilister som kör slalom. Och det är nära till hands att lägga sig på tutan för att signalera irritation. Det kan vara så att man uppfattar att framförvarande kör för långsamt i stadstrafik eller inte startar tillräckligt snabbt när trafikljuset slår om. En del visar sitt misshag mot den långsamme genom att köra så tätt som möjligt in på bakdelen av bilen. Eller lägga sig framför den som man är missnöjd med och köra långsamt. Påfarter på motorvägar erbjuder särskilda studieobjekt. Bilar släpps inte fram eller bilar tränger sig ut. Hastighetsgränser, inte minst i tätbebyggt område, bryts på ett uppseendeväckande sätt. Och visst har bilkörningen fått en ny och farligare dimension genom mobilsamtalen. Så här kan man fortsätta med hur vi hanterar varandra i trafiken.

En alltmer krävande arbetsmarknad där den som har minsta skavank sorteras ut? Eller ett utslag av fördomar och för lågt ställda förväntningar? Troligen båda delar, hur som helst en trist utveckling mot ett samhälle som inte många vill ha, skriver Ingrid Runsten. Antalet förtidspensionerade unga har ökat kraftigt även de senaste fyra åren trots att regeringens uttalade ambition har varit den motsatta. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson kallar det för en politisk katastrof. Visst, men också en mänsklig.

Med anledning av terrordådet i Stockholm i december hade Sverigedemokraterna begärt och fått en debatt i riksdagen om våldsbejakande extremism, konstaterar Lotta Hördin. SD:s riksdagspolitiker är dock mest intresserade av att diskutera våldsbejakande islamister. En alltför snäv utgångspunkt för en debatt. Vänsterpartiets Lena Olsson gav också en annan bild genom att berätta att 20 mord med rasistiska motiv begåtts i Sverige under de senaste 15 åren. John Hron, Gerard Gebayo, Björn Söderberg är några av de som fallit offer för rasistiskt våld. För extremister kan ha många förtecken för sina handlingar. De kan sägas begå dem i religionens eller ideologins namn. Men egentligen är det inget annat än rent kriminella handlingar.

Det är bra att SVT granskar Ingvar Kamprad eftersom hans livsverk så har präglat oss och att han och hans företag är en viktig aktör i samhället, skriver Sven-Åke Olofsson. Det har stormat kring Ikea och Kamprad i andra sammanhang när det gäller såväl hans gamla nazistsympatier som utnyttjande av barnarbete. Men vilka illusioner har vi om affärsmannen Kamprad egentligen? Att han inte är den mysgubbe med prilla och vemodigt tal om sina fel och brister som skymtat fram i välvilliga utfrågningar, har den som besvärat sig säkert förstått. Ikea har mycket medvetet byggt sitt varumärke med Kamprad och hans liv och ord som spjutspets. Det inbjuder till att söka motbilder. Det borde Ikea inse precis som många, många andra företag som inte klarar av att trovärdigt förklara glappet mellan varumärke och leverne.

TT berättar att regeringen i vår ska tillsätta en parlamentarisk utredning om friskolorna. Man ska se över om inte bara enskilda friskolor utan också koncernerna bakom kan tillståndsprövas. En annan målsättning är att man bara ska kunna ta ut vinst om alla krav och kriterier, som god kvalitet, är uppfyllda.

Beskedet om utredningen välkomnades från flera håll. Det är inte längre frågan om att vara för eller emot friskolor, de finns här som ett alternativ för väldigt många. För elever och föräldrar spelar det ofta inte så stor roll om skolan råkar vara kommunal- eller drivas på annat sätt, de väljer helt enkelt den skola de tycker verkar passa bäst, utifrån önskemål som kan se väldigt olika ut. Men samma krav måste ställas på friskolor som på kommunala. Och det är bra att även borgerliga politiker inser att med många friskolor följer också nya problem, inte bara välsignelser.

Ingrid Runsten

Försäkringskassans uppgifter om att det nu blivit svårare att bli sjukskriven är värt en granskning, konstaterar Lotta Hördin. Chefredaktören för tidningen Dagens medicin Mikael Nestius skrev i en ledare att läkarens sjukintyg borde ses som ett beslut och inte som i dag som ett förslag. Han menar att dagens system faktiskt inte är rättssäkert. ”Det är klart att Försäkringskassan ska ha möjlighet att ompröva en läkares beslut, men till dess att ett nytt beslut är fattat måste det första gälla. En sådan ordning skulle tydliggöra läkarens roll och ansvar”, skrev Mikael Nestius. På hans ledare följde en mängd kommentarer. Det handlade om allt från åsikter som att det faktiskt inte bör vara läkarnas sak att bedöma arbetsförmåga till det hur det känns för läkare när medicinska omdömen inte har så stor tyngd. Den intressanta frågan är egentligen inte om sjukskrivningarna ökar eller minskar. Den verkligt springande punkten är om försäkringen är rättssäker och garanterar att den som verkligen behöver också får bli sjukskriven.

Tänk om Nuder och andra inte vill ha jobbet som S-ledare av mycket rationella skäl, skriver Sven-Åke Olofsson. Ett sådant skulle vara att de lämnas med en omöjlig uppgift eftersom en bred opinion i partiet, som en ledare måste luta sig emot, inte vet vad den vill. Jo, en sak vet alla, Socialdemokraterna ska med eller utan stöd av övriga oppositionspartier vinna valet 2014. Just nu, med splittring i ledarfrågan och utan ny politik, måste uppgiften framstå som nära nog omöjlig för en seriös partiledarkandidat.

Politikerna bör, med näringsminister Maud Olofsson i spetsen, på ett mer kraftfullt sätt anta utmaningen att granska elmarknaden, anser Sven-Åke Olofsson. Här finns sannerligen problem, till exempel att det tjänas pengar på att kärnkraftverk står stilla. Eller att elpriserna förlorar sig i en marknad som är obegriplig för de flesta. Anser regering och opposition att vi har en situation där konsumenterna gått på en stöt (!) eller är de nöjda med den så kallade avreglerade elmarknadens sätt att fungera? Konsumenterna/väljarna borde känna ett bättre ryggstöd från politikerna när energiposten får en allt större tyngd i hushållsbudgeten.

Det viktigaste är inte vem som vinner nästa val utan att skapa jobb. Det konstaterade president Barack Obama med retorisk finess när han natten till i dag levererade sin version av amerikanska presidenters klassiska tal till nationen. För att klara den ekonomiska utmaningen med gigantiska underskott måste Obama slå an en försonlig ton av en enkel anledning; alla besparingar gör på ett eller annat sätt ont bland såväl partivänner som motståndare.

Han vill sänka underskottet med 400 miljarder dollar det kommande årtiondet, han vill täta kryphål i skattesystemet. Men han vill också satsa. Vad som närmast tycks föresväva honom är tekniksprång i spåren av olika innovationer som skapar jobb. Utmaningen blir i så fall att detta kan ske i sektorer som ligger utanför det gigantiska militära systemet…

Obama flaggade inte för någon omläggning av USA:s politik när det gäller olika krig och oroscentra runt om i världen. Beträffande miljöpolitiken är hans budskap anpassat till opinionsläget i USA. Obamas tolkning av ren energi omfattar kärnkraft, naturgas och ren kol. Det räcker inte med vind och sol.

När det gäller besparingar talar Obama för frysning av statliga utgifter. Det imponerar inte på republikanerna som vill gå längre när det gäller sociala utgifter och annat.

USA sitter i ett skruvstäd med sitt stora underskott. Precis som Storbritannien gör det när pundet nu tycks flyga med vinden. Till detta kommer så utmaningarna från Kina och andra, såväl ekonomiskt som maktpolitiskt. Det utmanar inte minst självkänslan i USA. Barack Obama är delvis på ett sluttande plan. Han vet att USA:s ekonomi kräver djärvare grepp än han kan (och delvis inte vill på det sociala och militära området) leverera. Då blir det till att fly in i retoriken, ett område där denne president har stora utförsgåvor.

Presidenten sa bland annat att precis som USA en gång blev först till månen ska nationen nu tillsammans skapa miljontals nya jobb. På ett plan var det säkert lättare att komma till månen än att klara Obamas mål i nuläget. Det nödvändiga samarbetet över partigränserna kommer inte att infinna sig. Jobben och återställarna i ekonomin frammanas i ord men blir till stor del omöjliga för presidenten att leverera om inte marknaden på något outgrundligt sätt gör det med högkonjunkturer som är lika dramatiskt positiva som kriserna är negativa.

Sven-Åke Olofsson

LO-representanterna Per Bardh, avtalssekreterare, och Göran Larsson, chef för arbetslivsenheten, vill blåsa liv i den avsomnade permitteringslönen, skriver Sven-Åke Olofsson. De hänvisar till att flera länder ute i Europa valt att satsa just på permitteringslön när krisen 2008 skulle hanteras. Uppslaget är intressant och bör prövas på nytt. Till exempel genom att de utländska erfarenheterna utvärderas. Risken med systemet är naturligtvis att man till stora kostnader bevarar det som inte ha utsikt att överleva. Mot detta måste vägas att annars livskraftiga företag slås ut av tillfälligheternas spel.Problemet med dagens stödformer är att samhällsingripanden bara blir aktuella när jättar håller på att falla. Vi behöver ett system som skapar större trygghet för små och medelstora företag och deras personal. Det är alltså värt att fundera på en ny trepartslösning av den typ som fanns fram till 90-talet; branschfonder, statligt stöd och arbetsgivare som betalade en del av lönen.

Bortsett från vad Carl Bildt och Tobias Billström egentligt sa på den amerikanska ambassaden i Bagdad hösten 2007 så sätter de nya uppgifterna från Wikileaks än en gång fokus på makthavares förmåga – eller snarare – oförmåga att på ett vettigt sätt svara på högst relevanta frågor, konstaterar Lotta Hördin.  Samt deras fortsatta misstänksamhet mot alltför stor öppenhet trots allt vad bloggar och twitter heter. Det handlar alltså om politiker som gärna vill framställa sig som starka försvarare av öppenhet. Carl Bildt skriver sedan flera år flitigt på sin blogg. Numera twittrar han också. Det ger ett intryck av att vilja öppna tidigare slutna rum. Men det är ett sken som kan bedra.

Varför är borgerliga europeiska ledare, som nu i veckan David Cameron i Storbritannien och tidigare Angela Merkel i Tyskland, så intresserade av svensk föräldraförsäkring, frågar Ingrid Runsten. Jo, därför att den är så verkligt bra. Inte bara för att den gör det möjligt för människor att satsa på både barn och arbete, vilket gör att det faktiskt föds fler barn, utan också för att den är lönsam. Den bidrar till ekonomisk jämställdhet och hållbarhet.  Så därför fick statsminister Fredrik Reinfeldt berätta för Cameron om hur det hela fungerar. Sverige ligger, bland annat på grund av föräldaförsäkringen och en professionell förskola, i topp när det gäller kvinnlig förvärvsfrekvens. Och att utnyttja det goda ekonomiska rykte som Sverige har just nu till att försöka sprida lite jämställdhetsreformer runt om i EU är inte fel. Bred välfärd och förhållandevis höga skatter är förenligt med ekonomisk konkurrenskraft.