När blir för få för dyrt?
En ny politisk och ekonomisk rysare är på gång. Det är snart dags att fatta beslut om att förnya Jas-systemet i det svenska flygvapnet. Som vanligt i dessa sammanhang är avvägningen mellan kvantitet och kvalitet intressant. Socialdemokraterna tror att vi har råd med 60-80 flygplan, folkpartisten och försvarspolitikern Allan Widman talar om ett stort antal stridsflyg i en intervju med radions Ekoredaktion.
I pengar kan det här handla om 30-60 miljarder kronor. Men då ska man komma ihåg att flygplanprojekt är notoriska när det gäller att spränga kostnadsramar.
Det är naturligtvis rimligt att utveckla Jas Gripen i stället för att satsa på helt nya projekt eller inköp från utlandet. Men som vanligt kommer kostnaderna att pressa ner antalet byggda flygplan och därmed flygvapnets organisation. Frågan är var den kritiska gränsen går mellan kvalitet och kvantitet, hur vettigt det är att satsa alla dessa miljarder på ett vapensystem som i ett krigsläge snabbt förbrukas.
Även denna debatt måste politikerna våga ta i, inte bara tala om att det är bra för svensk industri att nya flygplan (i det här fallet nygamla) utvecklas inom landet. Alltså var går smärtgränsen för att ett flygvapen, i ett svenskt perspektiv, ska kunna lösa sina uppgifter? 200 flygplan, 100 flygplan, 50 flygplan, 20 flygplan? I dag har vi cirka 100…
Sven-Åke Olofsson
