Torsdagens ledarsidor
31 mars, 2011Särskilt två saker utkristalliserar sig i spåren efter omvärldens ingripande i Libyen, skriver Lotta Hördin. När FN tar ett beslut finns ett stort glapp mellan ord och handling. FN har inga egna militära styrkor att kalla in. Och Nato tycks vara det enda militära försvarssamarbete som har styrka nog att genomföra den här typen av insatser. EU har ett försvarssamarbete och har byggt upp vissa styrkor – Nordic Battle group till exempel. Men mäta sig med Natos styrkor kan inte EU. Och hur starkt driver EU-länderna på för en sådan utveckling? De flesta av dem är ju redan med i Nato. Och hur ska det stöd för insatser i Libyen som kom från Arabförbundet växlas ut rent konkret när det är Nato som styr och ställer? Libyen kommer tyvärr inte attvara det sista land som världssamfundet har anledning att agera i. Därför är det angeläget att det dras lärdomar av det som nu sker.
Det rörs om rejält i den socialdemokratiska grytan, konstaterar Ingrid Runsten. Håkan Juholt var tämligen okänd för den breda massan även om han inte var det internt i partiet. Och samma sak kan man säga om den nye ekonomiske talesperson Tommy Waidelich. Precis som Håkan Juholt en medelålders man och precis som Håkan Juholt med lång erfarenhet av riksdagsarbete. I sin första intervju slog han fast att han accepterar de nya budgetreglerna med stabila statsfinanser, budgettak och överskottsmål. Han kan se fördelar med rut och rot som hans familj har använt sig av. (Han av rot och hustrun av rut, lite smålustigt ur ett jämställdhetsperspektiv).







